Beslut 2002-04-02 (reg.nr 21-81-02)

Handläggningen av ett anställningsärende. Myndighetens utrednings- och serviceskyldighet. Fråga om universitetet borde ha efterfrågat eller utrett eventuella ytterligare handlingar från den klagande.

Ärendets bakgrund

Karolinska institutet ledigförklarade en anställning som universitetslektor/professor i försöksdjursvetenskap. Bland de sökande fanns B och H. Båda begärde att bli anställda som professor.

Sakkunnigutlåtande lämnades av professor N, Hershey, USA, och professor S, Assens, Danmark. N rangordnade B som etta och H som trea. S rangordnade H som etta före två i ärendet ej aktuella sökande.

Rekryteringsutskottet vid Karolinska institutet beslutade att föreslå att B skulle anställas som professor i försöksdjursvetenskap. I sammanträdesprotokollet angavs att B hade ett klart försteg beträffande att utveckla och bedriva undervisning i försöksdjursvetenskap.

Rektor beslutade att anställa B som professor i försöksdjursvetenskap.

Yrkande m.m.

H yrkade, som det fick förstås, att själv få anställningen. Han anförde bland annat att det var anmärkningsvärt att B har rekryterats till posten eftersom hon endast rekommenderats av en sakkunnig, medan han själv rekommenderats av båda. Att B dessutom inte har någon kännedom om svenska förhållanden är, enligt hans mening, till nackdel för utövandet av professuren.

Rekryteringsutskottet vidhöll i ett yttrande sitt tidigare ställningstagande och anförde följande. Rekryteringsutskottet vill betona att Karolinska institutet bedriver en internationell verksamhet och att specifik kunskap om svenska förhållanden inte har någon avgörande betydelse för anställningen. Vidare är både Holland, som B har arbetat i, och Sverige medlemmar i EU, vilket innebär att länderna har gemensam lagstiftning på försöksdjursområdet. — Rekryteringsutskottet grundar sitt beslut på en sammanvägd bedömning av de sökandes meriter och sakkunnigutlåtandena i ärendet. H har visserligen större allmän vetenskaplig kompetens än B, men B är mer kvalificerad inom det specifika ämnesområdet för anställningen, det vill säga försöksdjursvetenskap.

Rektor instämde i yttrande till Överklagandenämnden i rekryteringsutskottets bedömning och avstyrkte bifall till överklagandet.

H ifrågasatte i ett kompletterande yttrande bland annat rekryteringsutskottets handläggning av anställningen och anförde följande. Ansökningshandlingarna skulle vara inlämnade senast den 31 augusti 2000. Eftersom detta var mitt i semesterperioden fanns ingen möjlighet för honom att skaffa fram referenser angående pedagogisk meritlista och ledarskapserfarenhet. I ett missivbrev förklarade han detta och meddelade att han kunde komplettera med dessa uppgifter vid ett senare tillfälle om så önskades. Eftersom han inte hörde något från rekryteringsgruppen under hela tiden fram tills det att han fick beslutet om B:s tillsättning antog han att man var nöjd med de uppgifter som han lämnat och att rekryteringsutskottet hade tagit kontakt med de referenser som han lämnat. Det är anmärkningsvärt att rekryteringsutskottet inte har intervjuat honom eftersom han rangordnades på 1:a respektive 3:e plats av de två sakkunniga. Om det fanns tveksamheter angående hans pedagogiska och ledarskapsmässiga meriter hade rekryteringsutskottet vid ett sådant tillfälle kunnat bli uppdaterade på den punkten. — H inkom även med intyg om sin pedagogiska verksamhet.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Fråga har uppkommit om handläggningen av H:s ansökan. Överklagandenämnden gör härvid följande överväganden.

Som en allmän princip brukar det anses att official- eller undersökningsprincipen gäller inom den statliga förvaltningen. Det innebär att en myndighet skall se till att ett ärende blir så utrett som dess beskaffenhet kräver.

Vidare framgår det av 4 § första stycket förvaltningslagen (1986:223) att varje myndighet skall lämna upplysningar, vägledning, råd och annan sådan hjälp till enskilda i frågor som rör myndighetens verksamhetsområde. Hjälpen skall lämnas i den utsträckning som är lämplig med hänsyn till frågans art, den enskildes behov av hjälp och myndighetens verksamhet. — Den angivna bestämmelsen innebär att myndigheterna skall hjälpa enskilda att ta tillvara sin rätt i förvaltningsärenden. Det kan t.ex. gälla upplysningar om vilka kompletteringar som behövs för att den enskilde bäst skall kunna ta tillvara sin rätt i ett ansökningsärende. Denna vägledningsskyldighet gäller i princip oberoende av begäran (jfr Nya förvaltningslagen med kommentarer, 5 uppl., sid. 52 ff). Myndighetens skyldighet enligt 4 § förvaltningslagen gäller även i anställningsärenden.

Vid bedömningen av frågan hur långt en myndighets utrednings- och serviceskyldighet sträcker sig i det nu aktuella fallet bör hänsyn tas till att det här är fråga om ett anställningsärende. I ett anställningsärende finns i regel två eller flera enskilda parter med motstridiga intressen. Det får anses medföra att sökanden i anställningsärenden inte alltid bör kunna räkna med hjälp och vägledning från myndighetens sida på samma sätt som i de förvaltningsärenden är det endast finns en enskild part. I ett anställningsärende är det den sökande som har huvudansvaret för att dokumentationen av meriterna är tillfredsställande.

H har i ett missivbrev till sina ansökningshandlingar, daterat den 11 juli 2000, angivit bland annat följande. "På grund av semestrar har jag ingen möjlighet att kunna tillmötesgå kravet att ansökan skall innefatta styrkta meritportföljer, varför jag ber att få återkomma med dessa senare." Såvitt framgår av utredningen synes någon sådan komplettering inte ha skett från H:s sida, varken före eller efter ansökningstidens utgång den 31 augusti samma år. Vad H angett i sitt missiv kan dock — mot bakgrund av vad Överklagandenämnden anfört ovan — inte anses ha medfört någon skyldighet för Karolinska institutet att särskilt efterfråga eller utreda eventuella ytterligare handlingar från H:s sida. Inte heller kan Karolinska institutet anses ha varit skyldigt att hålla anställningsintervju med H. Vad H anfört föranleder därför inte ett undanröjande av anställningsbeslutet på formell grund.

I sak gör Överklagandenämnden följande bedömning.

Vad H anfört och vad som i övrigt framkommit i ärendet föranleder inte Överklagandenämnden att frångå Karolinska institutets ställningstagande i ärendet. Överklagandet skall därför avslås.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.