Beslut 2002-09-16 (reg.nr 22-150-02)

Ett universitet ledigförklarade fyra till sex anställningar som universitetslektor. De sakkunnig fann, utan att någon inbördes rangordning därvid gjordes, att tre av de sökande hade den högsta kompetensen. Sedan ett minskat behov av lärare hade uppkommit anställdes endast två av dessa personer. Fråga om universitetet borde ha inhämtat en jämförande bedömning av de först placerades meriter.

Ärendets bakgrund

Luleå tekniska universitet ledigförklarade i november 2000 fyra till sex anställningar som universitetslektorer i fysik vid Institutionen för maskinteknik. O, S och Z fanns bland de 17 sökande till anställningarna.

Utlåtande över de sökande gavs av de sakkunniga i ärendet professor L, Stockholm och docent P, Malmö. De förordade, efter intervjuer och provföreläsningar, fem sökande och placerade Z som en av de tre främsta för anställningarna tillsammans med O och S. De sakkunniga fann också att O uppfyllde kraven för anställning som professor i fysik, liksom även de två andra i tätpositionen kunde göra men att de senare inte uttryckligen ansökt om att bli prövade för anställning som professor.

Anställningsnämnden T1 beslutade att föreslå S och Z för anställningarna som universitetslektorer i fysik samt O för anställning som professor i fysik.

Av skrivelser från prefekten vid Institutionen för maskinteknik framgick att institutionens behov av lärare hade ändrats efter utannonseringen av anställningarna. På grund av de ändrade förutsättningarna föreslog prefekten att O och S skulle anställas. Detsamma gjorde Anställningsnämnden T1.

Rektor beslutade den 28 maj 2001 att anställa O som professor i fysik och S som universitetslektor i fysik.

Yrkande m.m.

Z överklagade beslutet och anhöll om att hans ansökan även skulle innefatta en begäran att få bli prövad för anställning som professor samt anförde i huvudsak följande. De sakkunniga har inte rangordnat de tre kandidaterna i tätpositionen, vilket han finner förståeligt med tanke på att vid tiden för deras utlåtande fyra till sex sökande skulle anställas. När det stod klart för Institutionen för maskinteknik att endast två av de sökande kunde få anställning borde dock Anställningsnämnden T1 ha rådfrågats. Rektor grundade i stället sitt anställningsbeslut på underlag från prefekten för nämnda institution och beslutade i enlighet med de kandidater prefekten förordade.

S yttrade sig över överklagandet.

Anställningsnämnden T1, fakultetsnämnden liksom rektor föreslog i beslut, som det fick förstås, att överklagandet skulle ogillas.

I skrivelse till Överklagandenämnden preciserade Z sitt överklagande och, som det fick förstås, yrkade att han själv skulle erhålla S:s anställning och att nämnden om möjligt skulle utse Z till en anställning som professor. Han anförde därefter bl.a. följande. Anställningsnämnden T1 saknade ett tillförlitligt underlag för beslutet att föreslå avslag på hans överklagande. De två sakkunniga borde ha fått tillfälle att rangordna de tre i tätgruppen. Nu saknas en jämförelse mellan de tre sökandes meriter.

Till sin skrivelse bifogade Z sin CV och en artikel.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Fråga har uppkommit om handläggningen av Z:s ansökan varit korrekt.

Enligt 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen (1993:100) skall fakultetsnämnden eller motsvarande organ hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer.

I 4 kap. 22 § första stycket anges bl.a. att var och en av de personer som avses i 21 § skall avge ett skriftligt yttrande till fakultetsnämnden eller motsvarande organ. I yttrandet skall de redogöra för skickligheten hos de sökande som främst bör komma i fråga för anställning, ange ordningen mellan dem och motivera sitt val. Om omständigheterna i ärendet föranleder det, får nämnden eller motsvarande organ dock besluta att ett sådant yttrande får avse endast förslag om den sökande som bör komma i fråga i första hand.

Av utredningen framgår bl.a. följande. När de sakkunniga gjorde sin bedömning var utgångspunkten att fyra till sex universitetslektorer skulle anställas. De sakkunniga fann samstämmigt att tre av de sökande, däribland Z, hade den högsta kompetensen och därför borde erhålla var sin anställning. Någon inbördes rangordning mellan dem gjordes inte. Därefter diskuterade de sakkunniga vilken eller vilka av de övriga sökandena som kunde rangordnas efter tätgruppen och ordningsföljden mellan dem. Sedan universitetet under rekryteringen funnit ett minskat behov av lärare beslutade universitetet att anställa endast två personer. Valet av dessa två personer gjordes av prefekten vid institutionen och av anställningsnämnden.Överklagandenämnden gör följande bedömning.

Enligt högskoleförordningens regler om anställningar är de sakkunnigas utlåtanden av central betydelse. De krav på yttrandena över de sökande som uppställs i 4 kap. 22 § högskoleförordningen innebär bl.a. att de sakkunniga skall rangordna de sökande. Om, såsom i förevarande fall, minst fyra likvärdiga anställningar skall tillsättas och de sakkunniga finner att tre av de sökande står i en klass för sig och därför skall erhålla anställning, behöver det i och för sig inte krävas att dessa tre sökande rangordnas inbördes. Skulle emellertid, såsom skett i detta ärende, universitetet senare besluta att endast anställa två personer uppstår ett behov av en jämförande bedömning av också de först placerades meriter. Frånvaron av en sakkunnig jämförelse och rangordning kan inte ersättas av prefektens beredning eller anställningsnämndens förslag till innehavare av anställningarna. Universitetet borde därför ha berett de sakkunniga tillfälle att utföra denna bedömning. Med hänsyn till de ändrade förutsättningarna för anställningarna kan den angivna bristen inte botas genom någon åtgärd från Överklagandenämndens sida.

Sammanfattningsvis finner Överklagandenämnden att universitetets beslut inte har tillkommit i laga ordning. Den redovisade bristen i universitetets handläggning är av sådan beskaffenhet att det överklagade beslutet skall undanröjas.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet.