Beslut 2003-08-15 (reg.nr 22-194-03)

Anställning som lektor. Sakkunniga av båda könen (allmänt om betydelsen). Ett lärosäte har inte ansetts haft synnerliga skäl för att utse endast manliga sakkunniga. Eftersom det inte kunde uteslutas att denna brist i handläggningen kunde ha påverkat utgången av ärendet, undanröjdes anställningsbeslutet.

Ärendets bakgrund

Kungl. Tekniska högskolan (KTH) ledigförklarade en anställning som universitetslektor i bebyggelseanalys. Som sökande anmälde sig BM och RJ.

Sakkunnigutlåtande lämnades av professor emeritus HF, Stockholm, och professor SG, Göteborg. Båda förordade RJ.

Tjänsteförslagsnämnden ILV förordade i yttrande den 25 oktober 2002 att RJ skulle anställas.

Prefekten vid institutionen för infrastruktur beslutade den 19 november 2002 att anställa RJ.

Yrkande m.m.

BM överklagade beslutet och yrkade att själv få anställningen. Hon anförde bland annat följande. Genom att bara annonsera på KTH:s webbplats har antalet sökande begränsats till två. Genom en intern kontakt vid KTH fick hon av en händelse kännedom om den utannonserade tjänsten. Denna typ av tjänst utlyses sällan, kanske vart 20 år, och är mycket eftertraktad bland de behöriga i ämnet. En restriktiv annonsering har därmed förhindrat andra behöriga sökande att söka tjänsten. Att utforma lektorstjänsten i bebyggelseanalys med fokus på fallstudier har de facto uteslutit flera behöriga sökande. Ämnesföreträdaren har åsidosatt KTH:s rekryterings- och jämställdhetsprinciper då han valt att utforma tjänsten så att den speciellt passar den person som ämnesföreträdaren önskar tillsätta. Detta kan ämnesföreträdaren styra t.ex. genom sina kontakter på högskolan ("gubbväldet"). Detta främjar inte vetenskaplig trovärdighet och god forskningssed och det främjar inte jämställdhet mellan kvinnor och män. Hon begär att få en motivering till varför denna tjänst i fråga om annonsering och utformning inte granskats från jämställdhetssynpunkt. - De chefsposter som finns på institutionen för infrastruktur utgörs av professorer och lektorer. Från dessa rekryteras prefekter, dekanus och avdelningsföreståndare etc. För närvarande finns 39 professorer och lektorer. Endast en är kvinna. Den enda kvinnliga universitetslektorn var under 2002 tjänstledig. Det betyder att ingen kvinna var verksam inom de högre akademiska befattningarna på institutionen. Enligt 9 § jämställdhetslagen skall arbetsgivare se till att andelen arbetstagare av underrepresenterat kön på en arbetsplats efter hand ökar. I bedömningen av universitetslektortjänsten i bebyggelseanalys har dessa faktorer inte beaktats. - Hon vänder sig mot att man valt två män som sakkunniga, och inte en av vartdera könet. Enligt 4 kap. 21 § högskoleförordningen gäller att både kvinnor och män skall vara representerade om inte synnerliga skäl talar emot detta. Beredningen av från datum för inkomna handlingar till beslutsdatum blev 11 månader. Därför torde tidspressen inte vara ett sådant skäl. Det finns minst lika många kvinnor som män som disputerat i ämnet bebyggelseanalys-/byggnadsfunktionslära eller närliggande ämnen. Utan svårighet borde man kunnat utse en sakkunnig av vartdera könet. - Den tjänsteförslagsnämnd som bedömt universitetslektorstjänsten i bebyggelseanalys bestod av fyra manliga professorer, en kvinnlig elevrepresentant och en kvinnlig universitetslektor. Inte ens tjänsteförslagsnämndens sammansättning tyder på att KTH strävar efter jämställdhet i verksamheten. Hade rekryteringsnämnden valt en kvinna som sakkunnig skulle det bli en jämlikare fördelning även i tjänsteförslagsnämnden. - Rekryteringsnämnden har dessutom valt en sakkunnig som på nära håll följt RJs avhandlingsarbete från början till slut. Hon lämnade in ett protestbrev i maj 2002 men det bifölls tyvärr inte. I förordet till RJs avhandling tackar denne särskilt HF. Det framkommer även tydligt i HFs sakkunnigutlåtande. Genom att undanhålla läsaren information om hennes skicklighet har RJ bedömts mer kvalificerad än hon på ett oskäligt sätt. HF är jävig och skulle därmed inte ha rätt att sitta med som ledamot i tjänsteförslagsnämnden där ärendet föredrogs. Genom att hennes första invändning inte bifallits av rekryteringsnämnden har hon fått ett betydligt sämre utgångsläge än hennes konkurrent i den slutliga bedömningen. Detta anser hon varit avgörande för utfallet.

RJ yttrade sig över överklagandet och bestred att HF stått i något jävsgrundande förhållande till honom.

Tjänsteförslagsnämnden ILV yttrade sig med anledning av överklagandet och anförde bland annat följande:

Tjänsteförslagsnämnden gick vid sammanträdet 2002-10-25 noggrant igenom de olika steg som föregått behandlingen av ärendet under den tidigare processen. Ordföranden informerade om jävsfrågan och dess behandling av rekryteringsnämnden och dess ordförande professor CM. Vidare informerade ordföranden om institutionens nytta av ett lektorat med inriktning mot fallstudiemetodik efter kontakt med dess prefekt. Dessa genomgångar gjordes innan de båda sökande intervjuades. Genomgången gjordes särskilt ingående med tanke på att BM redan tidigare lämnat in besvär mot HF för jäv. Även frågan om jäv för nämndens övriga ledamöter behandlades.

Intervjuerna med sökande genomfördes på exakt samma sätt och omfattade lika stor tid. Efter avslutade intervjuer fördes en ingående diskussion inom tjänsteförslagsnämnden varvid konstaterades att båda sökande uppfyllde de formella kraven för befattningen. Mot bakgrund av de sakkunnigas utlåtanden och intervjuerna gjordes en bedömning av var och en av tjänsteförslagsnämndens sex närvarande ledamöter rörande rangordningen av de båda kandidaterna för ett lektorat med angiven profil. Det framkom att bedömningen i tjänsteförslagsnämnden förstärkte de sakkunnigas enhälliga uppfattning att RJ var klart mest meriterad och lämplig för det aktuella lektoratet.

I den samlade bedömningen var det betydelsefullt att den som skulle inneha lektoratet var särskilt lämplig att fungera överbryggande mellan de olika delarna av institutionen för infrastruktur. Ett skäl till detta var att verksamheten inom området bebyggelseanalys tidigare hörde till institutionen för arkitektur.

RJ ansågs ha större vetenskaplig skicklighet inom sådana vetenskapsområden som tydligt prioriterats av institutionen för infrastruktur genom ämnesbeskrivningen för lektoratet. Han ansågs även ha tydligt större kompetens och intresse inom de pedagogiska områden rörande utbildning på magister- och forskarutbildningsnivå som institutionen har att ta utökat ansvar för genom sitt stora antal studerande på dessa nivåer.

Vid den slutliga behandlingen tog tjänsteförslagsnämnden speciellt upp jämställdhetsfrågan och vägde denna mot vetenskaplig och pedagogisk skicklighet samt lämplighet. Efter en ingående diskussion kom nämnden fram till det slutliga beslutet att rekommendera RJ som innehavare till befattningen.

Överklagandenämnden för högre lärartjänster vid KTH yttrade sig över överklagandet och anförde bland annat följande:

Överklagandenämnden för högre lärartjänster konstaterar att något beslut tillämpa positiv särbehandling enligt 4 kap 16 § högskoleförordning (1993:100) inte fattats. För att på sikt få en jämnare fördelning mellan könen bör en sökande av underrepresenterat kön vid lika eller likvärdiga meriter ges företräde till anställningen framför en sökande av motsatt kön. Överklagandenämnden finner i handlingarna i ärendet stöd för bedömningen att RJ har ett försteg framför BM. Att endast manliga sakkunniga utsetts är en formell brist i handläggningen som dock inte synes ha haft avgörande betydelse för utgången i ärendet.

I jävsfrågan är det överklagandenämndens mening att förhållanden av beskaffenhet att styrka klagandens påståenden inte framkommit.

Överklagandenämnden finner att vad som i övrigt anförts inte föranleder ändring av beslutet. Överklagandenämnden förordar att överklagandet lämnas utan bifall.

Rektor avstyrkte bifall till överklagandet med hänvisning till yttrandet från överklagandenämnden för högre lärartjänster.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Fråga har uppkommit om betydelsen av såväl kvinnliga som manliga sakkunniga i ett anställningsärende.

Bestämmelser om sakkunniga vid anställning av lärare i högskolan finns i 4 kap. 21 § högskoleförordningen (1993:100). Av angivna bestämmelse framgår att fakultetsnämnden eller motsvarande organ skall hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Vidare framgår att när yttrande hämtas in från två eller flera personer, skall både kvinnor och män vara representerade, om inte synnerliga skäl talar emot detta.

Av handlingarna i ärendet framgår att BM, utöver vad hon anfört i överklagandet, redan under KTH:s handläggning av anställningsärendet väckte frågan om kvinnlig sakkunnig genom ett brev till dekanus den 7 maj 2002. Trots detta har lärosätet varken i handlingarna från anställningsprocessens gång eller i yttrandena med anledning av överklagandet redovisat några synnerliga skäl för att inte utse någon kvinnlig sakkunnig. BM uppgift i överklagandet om att det finns kvinnliga sakkunniga att tillgå har inte bestritts. Överklagandenämnden för högre lärartjänster vid KTH har medgett att det förhållande att endast manliga sakkunniga utsetts är en formell brist i handläggningen. Rektor, som i sitt yttrande hänvisat till överklagandenämndens yttrande, får anses ha anslutit sig till denna bedömning. Med beaktande härav finner Överklagandenämnden för högskolan att det inte har framkommit några synnerliga skäl för att endast utse manliga sakkunniga i ärendet. KTH:s handläggning står därför i strid med 4 kap. 21 § högskoleförordningen.

Frågan är då vilken betydelse denna brist i handläggningen har för ärendet. Överklagandenämnden för högskolan gör härvid följande överväganden.

I högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas (1 kap. 5 § högskolelagen, 1992:1434). Statsmakterna har också under en rad år uppmärksammat just jämställdhet och könsfördelning vid rekryteringen av lärare till högskolorna. Utöver förändringar i högskole-förordningens bestämmelser har bland annat olika rekryteringsmål uppställts och särskilda resurser anslagits.

För att bedömningarna i ett anställningsärende skall kunna tillföras både manliga och kvinnliga perspektiv bör de sakkunniga om möjligt vara av olika kön då flera sakkunnigutlåtanden inhämtas. Detta är särskilt angeläget när det finns sökande av båda könen (jfr SOU 1996:166, sid 94). Vikten av att det finns sakkunniga av båda könen i ett anställningsärende med två eller flera sakkunniga understryks genom att det måste föreligga "synnerliga" skäl för undantag från huvudregeln i 4 kap. 21 § högskoleförordningen. Mot denna bakgrund är avsaknaden av sakkunniga av båda könen (utan synnerliga skäl) redan i sig en allvarlig brist. Med hänsyn också till den centrala betydelse de sakkunniga allmänt sett har vid anställning av lärare i högskolan kan en sådan brist få betydelse för utgången i ett anställningsärende.

Beträffande förevarande anställningsärende finner Överklagandenämnden - vid en samlad bedömning av vad som framkommit - att det inte kan uteslutas att bristen i KTH:s handläggning kan ha påverkat utgången av ärendet. Denna brist kan inte botas genom någon åtgärd från Överklagandenämndens sida.

På anförda grunder finner Överklagandenämnden att KTH:s anställningsbeslut inte har tillkommit i laga ordning. Den redovisade bristen i handläggningen är av sådan beskaffenhet att det överklagade beslutet skall undanröjas.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet.