Beslut 2005-06-17 (reg.nr 22-165,166-05)

Sakkunnigutlåtandena gav en sökande till ett lektorat ett stort försteg framför en annan sökande. Frågan var bland annat om sakkunniggranskningens entydiga resultat kunde uppvägas av resultatet av provföreläsningar och intervjuer. Principiellt uttalande från Överklagandenämnden i denna fråga och i frågan om betydelsen av sakkunniggranskningen.

Ärendets bakgrund

Till två ledigförklarade anställningar som universitetslektor i folkhälsovetenskap vid institutionen för idrott och hälsa, Örebro universitet, anmälde sig 6 personer, bland dem AH, JOH och HS.

Utlåtanden över de sökande avgavs av professorerna LME, Stockholm, och LÅP, Uppsala. Båda sakkunniga placerade JOH på första, AH på tredje och HS på femte plats i rangordningen.

Efter provföreläsningar och intervjuer beslutade Anställningsutskottet för medicin, naturvetenskap och teknik att föreslå i första hand AH, i andra hand HS och i tredje hand en här inte aktuell sökande till anställningarna.

Universitetet anställde AH och HS som universitetslektorer.

Yrkande m.m.

JOH överklagade detta beslut och yrkade att han själv skall få en av anställningarna. Han yrkade också att han skulle anställas som professor i stället för lektor. Han anförde bland annat följande. I aktuell tillsättning har relevanta sakkunnigutlåtanden tyvärr förbisetts helt. Inte heller har i övrigt under universitetets beredning av ärendet sakliga, tillräckligt godtagbara skäl framkommit och redovisats, för att hans ansökan skall kunna avvisas. Anmärkningsvärt är att under lång tid inför universitetets anställningsbeslut har för honom lika positiva utlåtanden på parallellt utlysta anställningar som professor och universitetslektor/adjunkt i just folkhälsovetenskap varit tillgängliga. - Utifrån utannonserade kriteria om behörighet, bedömningsgrunder och meriter i aktuella två anställningar placerade två sakkunniga enhälligt honom på första plats bland samtliga sökande. Dessutom professorskompetensförklarade de honom, vilket inte gjordes för någon kvarstående medsökande. Likaså placerade två nytillkomna sakkunniga honom enhälligt på första plats i ytterligare två utlysta anställningar som universitetslektor/adjunkt i folkhälsovetenskap, även här med explicita professorskompetensförklaringar. En ytterligare helt nytillkommen sakkunnig placerade honom på delad första plats i parallellt utlyst anställning som professor i folkhälsovetenskap. Hans provföreläsning visade sig av upprättat institutionsutlåtande uppenbarligen landa på tyvärr väl hög nivå för nyckelpersoner i auditoriet. Sammanfattningsvis har universitetet avvisat hans ansökan på godtycklig, osaklig, synnerligen tunn och ytlig, närmast amatörmässig grund, helt bortseende från övertygande och enstämmiga, för hans del, fördelaktiga sakkunnigutlåtanden.

Anställningsutskottet för medicin, naturvetenskap och teknik avstyrkte bifall till överklagandet och anförde i yttrande bl.a. följande:

"Vid bedömning av sökandes skicklighet är de sakkunnigas utlåtande av central betydelse. Detta innebär dock inte, som Örebro universitet uppfattat, att utan vidare anställa den sökande som förordas av de sakkunniga utan att utlåtanden från sakkunniga ska underkastas en självständig och kritisk granskning från universitetets sida. Anställningsprofilens bedömningsgrunder är slutligen avgörande vid tillsättningen och här ansvarar anställningsutskottet för den bedömningen. Provföreläsning och intervju utgör här ett mycket viktigt komplement till övrig utredning när universitetet skall bedöma de sökandes skicklighet för dessa anställningar.

JOH:s ansökan är bristfällig och saknar dokumentation av vissa angivna meriter. I särskild e-post till JOH den 2 oktober 2003 uppmanades han oaktat vidimerad CV inkomma med kopior av betyg/intyg och i brev till samtliga sökande den 11 december 2003, gavs möjligheten att komplettera ansökan (kan omnämnas att liknande uppmaning skickades till alla sökande inkl. JOH i samband med anställningar refnr CFP 154-2003, en anställning som han hänvisar till i sin överklagan). JOH har alltså, trots flera uppmaningar, inte hörsammat universitetets uppmaning. Orebro universitet har uppfattningen att det är den sökande som har huvudansvaret för att dokumentationen av meriterna är tillfredsställande.

Sökandens [JOH:s] forskningsmeriter är oomtvistade medan den omfattande pedagogiska erfarenheten som sökanden åberopar inte kan styrkas med avseende på skicklighet. JOH:s föreläsning bedömdes enhälligt vara ostrukturerad, sakna nivåanpassning samt vetenskaplig förankring. Exempelvis kunde databas för vidare studier inte rekommenderas. Pedagogisk profilering och struktur saknades. JOH har i sin e-postkorrespondens samtyckt till och förstärkt denna strukturbild. Av de två andra sökande bedöms AH av sakkunniga ha långvarig pedagogisk erfarenhet och god pedagogisk skicklighet. Den pedagogiska skickligheten styrktes vid provföreläsningen. Vad gäller HS så är den pedagogiska utbildningen/erfarenheten enligt de sakkunniga inte så framträdande men hon uppvisade däremot stor pedagogisk skicklighet vid provföreläsningen. De sakkunniga anger att AH och HS är vetenskapligt meriterade.

Intervjun med samtliga sökande fokuserade på såväl personliga egenskaper som tänkbara utvecklingsmöjligheter för ämnet folkhälsovetenskap och ett folkhälsovetenskapligt program. JOH saknade visioner för den fortsatta utvecklingen av ämnet och för forskningsanknytningen av detsamma. Vidare framkom bristande erfarenhet av praktiskt folkhälsoarbete och metodutveckling och förebyggande arbete vilket kunde styrkas/uppvisas av de övriga två sökande.

Anställningsutskottet anser vid en helhetsbedömning efter intervju och provföreläsning att JOH förvisso har goda forskningsmeriter med kompetens inom området livskvalitet/välbefinnande men han uppvisade bristfällig pedagogisk skicklighet vid provföreläsningen samt bristande visioner för folkhälsovetenskapens utvecklingsmöjlighet (-)."

Rektor avstyrkte, i enlighet med anställningsutskottets yttrande, bifall till överklagandet.
På begäran av Överklagandenämnden avgav universitetet kompletterande yttrande i fråga om parternas pedagogiska skicklighet.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Överklagandenämnden gör följande överväganden.

JOH:s yrkande får anses innebära att han skall förordnas antingen på AH:s eller på HS' anställning. JOH kan endast vinna bifall vad gäller en av anställningarna. Av utredningen framgår att AH har ett försteg framför HS vad gäller skicklighet för anställningen. Överklagandenämnden prövar därför i första hand om överklagandet skall bifallas vad gäller HS' anställning.

Som universitetet har anfört är de sakkunnigas utlåtanden av central betydelse vid anställning av lärare inom högskolan. De sakkunnigas utlåtanden bör också underkastas en självständig och kritisk granskning. Det bör dock framkomma sakligt godtagbara skäl vid denna granskning eller i övrigt under beredningen av ärendet för att de sakkunnigas bedömningar skall kunna frångås. Om de sakkunniga genomfört sitt uppdrag på ett godtagbart sätt och utlåtandena dessutom är entydiga i bedömningen av de sökandes skicklighet bör det framkomma starka sakliga skäl för att frångå deras rangordning, inte minst i de fall där utlåtandena anger att det finns betydande skillnader mellan de sökande.

Provföreläsningar och intervjuer kan vara viktiga komplement till övrig utredning när högskolan skall bedöma de sökandes skicklighet för en anställning. Om övrig utredning, då främst sakkunnigutlåtandena, inte ger något entydigt besked om vem som har störst skicklighet för anställningen eller om avståndet mellan de sökande inte kan sägas vara stort, kan provföreläsningar och intervjuer få betydelse för utgången.

Annorlunda förhåller det sig dock om de sakkunnigas granskning entydigt visar att avståndet mellan de sökande är stort. Den bild av de sökande som förmedlas till lärosätet vid provföreläsningar och intervjuer grundas på personliga intryck av förhållandevis begränsade prestationer under kort tid. Sakkunniggranskningen bygger å andra sidan på en helhetsbedömning av samtliga relevanta meriter från en sökandes yrkesliv. Enligt Överklagandenämndens mening bör därför resultatet av provföreläsningar och intervjuer i normalfallet inte få uppväga sakkunnigutlåtanden som entydigt visar på ett stort försteg för en av de sökande.

Mot denna bakgrund gör Överklagandenämnden följande bedömning.

En genomgång av parternas ansökningshandlingar ger vid handen att JOH har en betydligt mer omfattande meritering än HS. JOH är docent, har tidigare innehaft anställning som professor och blivit kompetensförklarad för professurer flera gånger. Han har åberopat en omfattande publikationslista samt redovisat omfattande undervisningserfarenhet, vari ingår erfarenhet av handledning av studenter och doktorander. De sakkunniga har med ledning av anställningsprofilen rangordnat honom som etta medan HS rangordnats som femma. Utlåtandena lämnar inget utrymme för tvekan vad gäller rangordningen. Utlåtandena ger inte stöd för annan uppfattning än att JOH sammantaget har ett stort försteg framför HS. De sakkunnigas bild av JOH:s kompetens vinner dessutom stöd av uppgifterna att andra sakkunniga i parallella ärenden vid universitetet rangordnat JOH som den främste eller bland de främsta för anställning som lektor/adjunkt respektive professor i folkhälsovetenskap.

Universitetet har emellertid gjort en annan bedömning än de sakkunniga. Framför allt har JOH:s pedagogiska skicklighet ifrågasatts. Universitetet har bland annat anfört att JOH:s pedagogiska skicklighet inte har styrkts med intyg. Några särskilda intyg om JOH:s pedagogiska skicklighet föreligger visserligen inte i ansökningshandlingarna. Uppgifterna om JOH:s meriter är emellertid vidimerade och skäl att ifrågasätta dem har inte framkommit. Såvitt framgår av handlingarna har JOH också ingivit intyg i samma omfattning som såväl AH som HS. Det e-postmeddelande, daterat den 2 oktober 2003, som handläggare vid universitetet skickat till JOH har inte heller fått en sådan tydlig innebörd att det kan läggas JOH till last att han inte skickat in ytterligare intyg. Universitetet har inte heller begärt någon komplettering av de sakkunnigas utlåtanden eller föranstaltat om särskild pedagogisk sakkunnig, en möjlighet som förelegat om lärosätet funnit de sakkunnigas slutsatser tveksamma. Universitetet har i stället lagt de sakkunnigas utlåtanden till grund för sin vidare prövning och Överklagandenämnden finner inte skäl att göra annat.

Frågan är då om parternas insatser vid provföreläsningar och intervjuer utgör skäl att frångå de sakkunnigas bedömningar. De sökandes insatser härvidlag synes vara det huvudsakliga skälet till att universitetet rangordnat HS framför JOH. Det framgår också av utredningen att HS presterat bättre än JOH i detta avseende. JOH har inte heller bestritt att hans insatser varit mindre lyckade. Av anställningsprofilen för de aktuella lektoraten framgår visserligen att arbetsuppgifterna huvudsakligen avser undervisning. Samtidigt har dock universitetet i anställningsprofilen uttryckligen angivit att vetenskaplig och pedagogisk skicklighet skall tillmätas lika vikt. Med hänsyn till detta och med beaktande av vad som anförts ovan finner Överklagandenämnden att det som framkommit om provföreläsningar och intervjuer i detta ärende inte är av den beskaffenhet att det helt kan uppväga det sammanlagda försteg som JOH har fått i de sakkunnigas utlåtanden. Vad universitetet anfört om bland annat JOH:s bristande visioner för folkhälsovetenskapens utvecklingsmöjlighet föranleder inte annan bedömning.

På anförda grunder skall överklagandet bifallas vad gäller beslutet att anställa HS.

JOH har yrkat att han vid bifall skall anställas som professor i stället för lektor. Med hänsyn till de sakkunnigas utlåtanden och vad som i övrigt framkommit får han anses ha behörighet för detta. Hans begäran bör därför bifallas.

Vid denna utgång skall överklagandet vad gäller AH:s anställning avslås.

Nämndens avgörande:

  1. Med bifall till överklagandet undanröjer Överklagandenämnden för högskolan beslutet att anställa HS och förklarar att JOH skall anställas som professor i folkhälsovetenskap.
  2. Överklagandenämnden avslår överklagandet vad gäller beslutet att anställa AH.