Beslut 2006-01-20 (reg.nr 22-273-05)

En sökande till ett lektorat i socialt arbete åberopade bland annat vissa skrifter på arabiska. De sakkunniga kunde inte bedöma skrifterna, eftersom de inte behärskade detta språk. Fråga om det förelegat en skyldighet för universitetet att översätta de åberopade skrifterna. Även fråga om ett eventuellt underhandsbesked från de sakkunniga till lärosätet skulle stå i strid mot någon bestämmelse. Även fråga om det förekommit etnisk diskriminering i ärendet.

Ärendets bakgrund

Stockholms universitet ledigförklarade två anställningar (vikariat) som universitetslektor i socialt arbete. Bland de sökande fanns FA och RM.

Sakkunnigutlåtande lämnades av universitetslektorn KG, Jönköping, och docenten SH, Göteborg. Båda rangordnade var för sig RM som etta och FA som trea av de sökande.

Sedan samhällsvetenskapliga fakultetsnämnden beslutat att avbryta tillsättningen av det ena vikariatet föreslog fakultetens lärarförslagsnämnd RM som innehavare av det återstående vikariatet. Lärarförslagsnämnden föreslog vidare att RM:s vikariatsanställning skulle övergå i en tillsvidareanställning med stöd av 5 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd.

Fakultetsnämnden beslutade att anställa RM som universitetslektor i socialt arbete.

Yrkande m.m.

FA överklagade beslutet och yrkade att uttagningsförfarandet förklarades ogiltigt, att anställningsbeslutet undanröjdes och att han själv skulle få anställningen.

FA anförde till stöd för sitt överklagande bland annat följande. Han ifrågasätter Socialhögskolans (institutionen för socialt arbete) agerande i uttagningsförfarandet. Institutionen har på ett otillbörligt sätt ingripit i uttagsförfarandet i syfte att påverka resultatet och att få medsökande att framstå i bättre dager och för att nedvärdera hans kompetens. Enligt uppgifter från en av de sakkunniga samt uppgifter från kollegor på institutionen har institutionsledningen i detta syfte varit i kontakt med de sakkunniga och i ett tidigt skede begärt och fått en "muntlig redogörelse", innan de skriftliga utlåtandena varit klara och innan de sökande ens hunnit ta del av den. Socialhögskolan har under hela uttagningsprocessen på olika sätt försökt agera bakom hans rygg. Institutionen har bland annat i drygt åtta månader och trots påstötningar från sökande och fakultet förhalat och nonchalerat processen med att utse sakkunniga. Denna förhalning har haft till syfte att få tiden för hans företrädesrätt enligt LAS-reglerna att rinna ut (som löpte från januari till september 2004) och att sakkunnigprocessen hamnade efter september 2004 och att han alltså blir utesluten som första kandidat till tjänsten. Enligt LAS-reglerna borde han komma i första förslagsrummet och från den 1 januari 2004 få företräde till kommande tjänster på universitetet. Det framstår för honom som klart att institutionen på informella vägar gett fingervisningar till de sakkunniga om vilka kandidater institutionen ville ha, dvs. den sökande som nu fått tjänsten.

FA anförde vidare bland annat följande. De sakkunnigas utlåtanden innehåller brister, utelämnanden och nedvärderingar beträffande hans vetenskapliga och pedagogiska skicklighet jämfört med de två andra sökandena. Båda sakkunniga anser honom vara både meriterad och kvalificerad till tjänsterna, men väljer ändå att placera honom i tredje förslagsrummet. Detta beror delvis på att utlåtandena inte har omfattat allt material som bifogats hans ansökan. Flera skrifter på arabiska språket har inte granskats och inte heller de kompletteringar han har skickat in i efterhand. Textskrivningen i utlåtandena är bristfällig och motsägs också i stora delar jämfört med den resulterande rangordningen. - På det hela taget har hela uttagningsprocessen haft konstiga och minst sagt ovanliga inslag, som gjort att han sållats bort från en av de två utlysta tjänsterna. Till exempel har Socialhögskolan i sista minuten, och när man upptäckt att en av de medsökande dragit tillbaka sin ansökan, ansökt om att få avbryta uttagningsprocessen beträffande en av de två utlysta lektorstjänsterna. Detta samtidigt som en av hans medsökande råkar vara uppsagd enligt den s.k. treårsregeln till den sista januari 2005. Detta kan man också se av att anställningsbeslutet är taget exakt den 31 januari 2005. Det är enligt hans tycke alltför många "sammanträffanden" och "råkar vara så"-upplevelser i detta anställningsärende. - Inför lärarförslagsnämndens sammanträde den 9 december 2004 påtalade han Socialhögskolans oegentligheter för lärarförslagsnämndens ordförande och bad nämnden att i första hand förklara honom "LAS-ad", och därmed ge honom företräde till en av de två tjänsterna, och i andra hand att beslutet skulle skjutas upp till nästa sammanträde. I sitt brev till lärarförslagsnämnden anmälde han också att tiden mellan utlåtandenas utfärdande, fakultetskansliets mottagande och dess delgivning till de sökande samt beslut i fakultetsnämnden var alltför kort, då det handlade om några få dagar. Med tanke på att utlysning av tjänsterna och utnämning av de sakkunniga hade tagit totalt tio månader framstår några dagars beredning samt delgivning och utskick som orimligt kort tid. Lärarförslagsnämnden gjorde inget åt saken och beslutade i enlighet med de sakkunnigas rangordning. Lärarförslagsnämnden har därför gjort sig skyldig till regelbrott enligt förvaltningslagens paragrafer angående handläggning av anställningsärenden.

FA anförde även följande. Institutionen har under 2004 utövat såväl etnisk diskriminering, kränkning samt åsiktsdiskriminering. Detta på grund av konflikter med institutionens ledning, hans påtalande av brister i arbetsmiljön och hans "osvenska" beteende. Det är också vida känt att Socialhögskolans ledning till flera medarbetare anfört att man bara vill ha medgörliga, etniskt svenska och absolut inte muslimska medarbetare. Detta är precis som strukturerna ser ut på Socialhögskolan i dag, där till exempel endast ett par av cirka 160 anställda är icke etniska svenskar och/eller med invandrarbakgrund. - Institutionen har nonchalerat LAS-reglerna, universitetets anställningsordning samt högskoleförordningen och vill inte kännas vid de klara fel den har orsakat i fråga om hans anställning.

De sakkunniga vidhöll i yttrande sina tidigare bedömningar och förklarade dessutom att institutionsledningen inte har varit i kontakt med dem för att begära en muntlig redogörelse eller att försöka påverka sakkunnigutlåtandena. Även prefekten för institutionen för socialt arbete bestred i yttrande FA:s påståenden i dessa avseenden samt tillbakavisade påståendena om diskriminering vid institutionen.

Lärarförslagsnämnden anförde i yttrande med anledning av överklagandet bland annat följande. Beträffande påståendet om Socialhögskolans lagstridiga agerande konstaterar lärarförslagsnämnden i likhet med såväl de båda sakkunniga som prefekten att det inte har framkommit några nya omständigheter som styrker detta påstående. I ett anställningsärende är det den sökande som har huvudansvaret för att dokumentationen av meriterna är tillfredsställande och det kan inte förutsättas att de sakkunniga har tillräckligt goda språkkunskaper i arabiska. FA borde själv ha försäkrat sig om att de sakkunniga kan ta del av hans skrifter på arabiska eller lämnat in en översättning av dessa skrifter. Det har inte heller framkommit några andra omständigheter som styrker att det finns brister i de sakkunnigas utlåtanden och bedömningen av de sökandes meriter. Beträffande de påstådda formfelen konstaterar nämnden att den vid sammanträdet den 9 december 2004 tagit del av FA:s skriftliga synpunkter i dessa avseenden och att det varken fanns ett behov eller någon skyldighet att skjuta upp beslutet. Beträffande frågan om "Inlasning" hänvisar nämnden till att denna fråga har varit föremål för rättstvistförhandling vid Stockholms universitet och att "Inlasning" inte är en fråga som kan prövas av Överklagandenämnden.

Lärarförslagsnämnden konstaterar att den här påstådda diskrimineringen och kränkningen vid institutionen för socialt arbete inte heller är en fråga som kan överklagas till Överklagandenämnden. Frågan har redan handlagts av personalbyrån vid universitetet.

Samhällvetenskapliga fakultetsnämnden anslöt sig i ett yttrande till lärarförslagsnämndens yttrande och avstyrkte bifall till överklagandet.

FA utvecklade i ett kompletterande yttrande sitt överklagande ytterligare och kritiserade i flera avseenden arbetsförhållandena under sin tidigare anställning på Socialhögskolan. Han gjorde även gällande bland annat att han vid ett telefonsamtal med den sakkunnige SH fått veta att en muntlig redogörelse av sakkunnigbedömningen hade begärts in av universitetet till den 1 december 2004 och att SH senare har bekräftat det för honom. FA gjorde vidare gällande att han fått veta av RM att SML vid Socialhögskolan hade uppmanat RM att skicka kompletteringar i form av antalet inarbetade undervisningstimmar till de sakkunniga och att han själv inte hört något liknande från institutionen. Företrädare för Socialhögskolan hade också sagt till RM att man räknade med att denne skulle få någon av tjänsterna. FA gjorde även gällande att de sakkunniga fått fel version av hans ansökningshandlingar från fakultetskansliet och de därför hade gjort sin granskning utifrån felaktigt underlag. Beträffande skrifterna på arabiska anförde FA bland annat att de sakkunniga inte hade begärt att få texterna översatta till svenska.

Samhällsvetenskapliga fakulteten anförde i ett kompletterande yttrande bland annat att såväl RM som SML bestämt tillbakavisade att RM skulle ha uppmanats att skicka kompletterande uppgifter beträffande inarbetade undervisningstimmar till de sakkunniga. Fakulteten bestred vidare att de sakkunniga fått fel ansökningshandlingar av fakultetskansliet. Fakultetskansliet hade till de sakkunniga skickat samtliga handlingar som FA hade skickat in.

FA vidhöll i ett slutligt yttrande bland annat att de sakkunniga hade givit förhandsbesked till institutionen om utfallet av sina bedömningar, att institutionen lämnat fingervisningar till de sakkunniga om hur rangordningen borde bli, att RM uppmanats att inkomma med komplettering och att de sakkunniga fått fel ansökningshandlingar. Han har även vidhållit att han blivit diskriminerad.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Vad Överklagandenämnden skall pröva i förevarande ärende

Överklagandenämnden har att pröva om FA:s yrkande om att själv erhålla den aktuella anställningen skall bifallas. Det innebär att Överklagandenämnden har att avgöra vem av parterna - FA eller RM - som har störst skicklighet för anställningen. I anslutning till denna fråga prövar Överklagandenämnden också de invändningar som FA har gjort om brister i handläggningen av anställningsärendet samt frågan om etnisk diskriminering skulle ha skett inom ramen för detta anställningsförfarande.

Universitetets beslut att avbryta anställningsförfarandet beträffande det andra vikariatet kan däremot inte överprövas av Överklagandenämnden. Något uttalande av nämnden i denna fråga kan därför inte göras. Det ankommer inte heller på Överklagandenämnden att pröva och uttala sig om FA:s arbetsförhållanden vid universitetet, inklusive frågan om han har varit utsatt för etnisk diskriminering, annan särbehandling eller trakasserier inom ramen för sin tidigare anställning. Det ankommer inte heller på Överklagandenämnden att ta ställning till om universitetet med beaktande av lagen (1982:80) om anställningsskydd borde ha agerat på annat sätt gentemot FA än vad som blev fallet i den uppkomna situationen.

Översättning av vissa åberopade skrifter

FA har i sin ansökan åberopat några skrifter på arabiska. Av de sakkunnigas utlåtanden framgår att dessa inte har kunnat bedömas, då de sakkunniga inte behärskar detta språk. FA har mot denna bakgrund gjort gällande att sakkunniggranskningen inte har varit fullständig, då inte hela hans vetenskapliga produktion har bedömts. Fråga har härvid uppkommit om det har förelegat en skyldighet för Stockholms universitet att i förevarande ärende låta översätta de av FA åberopade skrifterna som är avfattade på arabiska.

Av 8 § förvaltningslagen (1986:223) följer att en myndighet skall pröva om det finns något behov av tolk, eller om det är fråga om ett skriftligt förfarande, en översättare. Någon slentrianmässig översättning av alla inkommande handlingar på ett utländskt språk bör inte förekomma. Hänsyn måste tas till ärendets beskaffenhet, omfattningen och karaktären av det material som lämnats in och kostnaden för översättning sedd i förhållande till ärendets vikt för den som lagt fram materialet (jfr Hellners/Malmqvist, Förvaltningslagen, sid 99 ff, m.v.hänv.).

Vid bedömningen av frågan hur långt universitetets skyldighet sträcker sig i detta avseende bör hänsyn tas till att det här är fråga om ett anställningsärende. I ett anställningsärende är det den sökande som har huvudansvaret för att dokumentationen av meriterna är tillfredsställande (jfr nämndens beslut 2002-04-17, reg.nr 21-81-02). Omfattningen och karaktären av de skrifter som åberopas i anställningsärenden, liksom kostnaderna för översättning av dessa, talar dessutom mot att ålägga högskolorna en skyldighet till översättning.

I detta sammanhang kan nämnas att av förarbetena till lagen (1999:130) om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning framgår bland annat att den som söker arbete och åberopar vissa meriter har en grundläggande skyldighet att själv göra sina meriter, t.ex. utländska examina, "förståeliga" för arbetsgivaren. På samma sätt åligger det den arbetssökande att själv sörja för att arbetsgivaren får det underlag som behövs för att kunna bedöma värdet för det sökta arbetet av de övriga utländska meriter som arbetssökanden åberopar (prop. 1997/98:177 s. 31, jfr även AD 2005 nr 3).

Universitet och högskolor bör så långt som möjligt sträva efter att utse sakkunniga som behärskar de språk som är relevanta för bedömningen av de sökandes meriter. Med hänsyn till vad som anförts ovan får det emellertid anses vara den sökande till en läraranställning som har ansvaret för att de åberopade meriterna, innefattande de vetenskapliga verken, är förståeliga för lärosätet. Överklagandenämnden finner mot denna bakgrund att det inte har förelegat någon skyldighet för Stockholms universitet att översätta FAs arabiskspråkiga skrifter till ett språk som de sakkunniga behärskar.

FA har även invänt att de sakkunniga inte har givit honom någon möjlighet att inkomma med en översättning av verken. Någon skyldighet för de externa sakkunniga KG och SH att föranstalta om sådan åtgärd har - mot bakgrund av deras ställning i anställningsförfarandet - inte förelegat. Universitetet hade i och för sig på ett tidigt stadium av ärendet kunnat ge FA möjlighet att inkomma med översättning av ifrågavarande skrifter. Någon ovillkorlig skyldighet för universitetet att vidta sådan åtgärd kan dock mot bakgrund av ärendets beskaffenhet inte anses ha förelegat.

Sammanfattningsvis finner Överklagandenämnden att vad FA anfört i frågan om översättning av de åberopade skrifterna inte föranleder nämnden att undanröja anställningsbeslutet på formell grund.

Handläggningen i övrigt

FA har bland annat gjort gällande att institutionen har begärt en muntlig redogörelse från de sakkunniga och även försökt påverka sakkunnigutlåtandena. Detta har dock uttryckligen bestritts av såväl de sakkunniga som institutionsledningen i deras respektive yttranden med anledning av överklagandet. Likaså har universitetet bestritt FAs påståenden att RM uppmanats att skicka kompletterande uppgifter till de sakkunniga och att de sakkunniga har fått fel ansökningshandlingar från fakultetskansliet.

FA har i sitt slutliga yttrande pekat på att institutionens prefekt redan i skrivelse till fakultetsnämnden den 22 november 2004 uttalat att RM har sakkunniggranskats i nu aktuellt ärende och befunnits behörig för anställning som universitetslektor. Sakkunnigutlåtandena är å andra sidan daterade den 2 december samma år. Detta förhållande ger onekligen intryck av att universitetet har erhållit någon form av underhandsbesked - åtminstone i frågan om RMs behörighet för anställningen. Den omständigheten att universitetet kan ha erhållit ett underhandsbesked eller en preliminär bedömning från de sakkunniga innebär dock inte att universitetet har brutit mot någon bestämmelse.

Angiven omständighet kan inte heller utan vidare tas till intäkt för att universitetet har försökt påverka de sakkunnigas utlåtanden. Några särskilda omständigheter som styrker detta påstående eller de övriga påståendena från FA har inte framkommit i utredningen.

Överklagandenämnden finner sammanfattningsvis att det inte har framkommit någon sådan brist i universitetets handläggning av anställningsärendet som kan antas ha påverkat utgången i ärendet. Det föreligger därför inte skäl att undanröja beslutet på formell grund.

Frågan om diskriminering

FA har gjort gällande att han utsatts för diskriminering på grund av etnisk tillhörighet. Som redan anförts ovan kan Överklagandenämnden inte pröva arbetsförhållandena för FA under hans tidigare anställning hos universitetet. I den mån han gör gällande att han har diskriminerats genom nu aktuellt anställningsbeslut gör Överklagandenämnden följande bedömning.

Regler om etnisk diskriminering återfinns i den ovan nämnda lagen om åtgärder mot etnisk diskriminering i arbetslivet på grund av etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning. Etnisk diskriminering är enligt 10 § förbjuden i ett antal olika situationer, bland annat när en arbetsgivare beslutar i en anställningsfråga, tar ut en arbetssökande till anställningsintervju eller vidtar annan åtgärd under anställningsförfarandet. I 36 a § samma lag finns en regel om vilken bevisbörda som skall tillämpas vid rättegång enligt nämnda lag. I paragrafen anges följande. Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det arbetsgivaren som skall visa att diskriminering eller repressalier inte förekommit.

Överklagandenämnden beaktar i anställningsärenden den ovan redovisade bevisbörderegeln (se nämndens beslut 2004-10-15, reg.nr 22-294- - 296-04). Det innebär i förevarande ärende att Överklagandenämnden beaktar i vilken mån FA har lagt fram fakta som ger anledning att anta att han blivit diskriminerad inom ramen för det nu aktuella anställningsförfarandet.

Överklagandenämnden finner att FA inte har visat någon omständighet som ger anledning att anta att han blivit diskriminerad genom universitetets anställningsbeslut eller inom ramen för det nu aktuella anställningsförfarandet. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ger anledning till sådant antagande.

Valet av innehavare av anställningen

I sak gör Överklagandenämnden följande överväganden:
Det har inte framkommit skäl att ifrågasätta de sakkunnigas arbete och de bedömningar som de sakkunniga har gjort av de sökandes meriter.

De sakkunnigas bedömningar och lärarförslagsnämndens beredning av ärendet har utmynnat i ett entydigt förord för RM framför FA. Dessa bedömningar har också legat till grund för universitetets beslut att anställa RM. Det har inte framkommit någon omständighet som föranleder Överklagandenämnden att frångå universitetets ställningstagande att RM har ett försteg framför FA vad gäller skicklighet för anställningen. Vid angivna förhållande kan en eventuell företrädesrätt för FA inte få någon avgörande betydelse för utgången i ärendet.

På anförda grunder skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.