Beslut 2006-04-21 (reg.nr 26-1264-05)

Anställning av forskare (Vetenskapsrådet). Fråga om Överklagandenämnden skulle låta den s.k. jämställdhetsaspekten fälla avgörande till förmån för den klagande samt fråga om detta skulle strida mot EG-rätten. Betydelsen av docenttitel.

Ärendets bakgrund

Vetenskapsrådet ledigförklarade en tidsbegränsad anställning som forskare i replikation och underhåll av det eukaryota genomet. Bland de sökande fanns MFG och TH.

Sakkunnigutlåtanden lämnades av professor Staffan E., Sverige, dr John D., Storbritannien och professor Kirsten S., Norge. Staffan E. rangordnade TH som etta. Han rangordnade inte MFG. John D. rangordnade MFG som etta och TH som tvåa. Kirsten S. rangordnade TH som etta och MFG som tvåa.

Tjänsteförslagsgruppen (Ämnesrådet för medicin) ansåg att MFG innehade kompetens som motsvarar docent och att hon att var kvalificerad för anställningen. Mot bakgrund av den sammanlagda bedömningen av de sakkunnigas utlåtanden beslutade tjänsteförslagsgruppen att föreslå TH som innehavare av anställningen. MFG rangordnades som tvåa.

Vetenskapsrådet beslutade att anställa TH.

Yrkande m.m.

MFG överklagade beslutet och yrkade att själv erhålla anställningen.

MFG anförde till stöd för sitt överklagande bl.a. följande. TH har fem månader efter det att ansökningstiden gått ut skickat kompletterande material direkt till de sakkunniga. Detta material kan ha haft en avgörande betydelse för de sakkunnigas bedömning. Kirsten S. anger i sitt utlåtande att "TH, born in 1971, had published 23 original articles, 3 review articles and 3 patents at the time of submitting the application. March 8th 2005 he further submitted, by e-mail to me, a list of 5 recently published, or in press, articles". Staffan E. uppger i sitt utlåtande att " These papers are recently published in Nature Cell Biology and Nature, respectively, with TH as last author". Artikeln i Nature publicerades den 14 april, dvs. en månad efter det att Staffan E. signerade sitt utlåtande. - Hon anser att behandlingen av TH är orättvis mot de andra sökande som rättat sig efter den deadline som gällde. Hon är förbluffad över hur Vetenskapsrådet har valt att hantera detta ärende. Rådet låter de sakkunniga intyga att de inte har tagit någon hänsyn till TH:s försök att på ett oärligt sätt konkurrera ut sina medsökande. Rådet låter sig nöjas med dessa intyg, trots att två av de sakkunnigas utlåtanden tveklöst visar att de inte alls har bortsett från denna information. - Vidare finner hon att det är minst sagt anmärkningsvärt att en sakkunnig inte har utvärderat henne med motiveringen att hon inte är docent. Det måste vara ett väl känt faktum att begreppet docent är flytande och att kompetenskraven för denna titel varierar mellan lärosätena.

TH anförde i yttrande bl.a. följande. Han har under tillsättningen av aktuell tjänst kontaktat de sakkunniga för att informera dem om sina publikationer. Han har vid tidigare ansökningar om tjänster i Sverige och utomlands blivit ombedd att göra så. Han var ovetande om att det inte var lämpligt och han ber om ursäkt för sitt felaktiga förfarande. - John D. motiverade sin rangordning med att han föredrog MFG:s tydliga karriärsplan och att TH inte behövde tjänsten. I 7 § förordningen (2000:1472) om anställningar beslutade av forskningsråd anges att vid anställning av en forskare skall särskild vikt fästas vid vetenskaplig skicklighet. Han anser att John D. med sin motivering har frångått denna princip.

Vetenskapsrådet har i yttrande anfört bl.a. följande. Vetenskapsrådet finner att det inte har begåtts några formella fel vid hanteringen av detta ärende. Att en av de sökande har kontaktat en av de sakkunniga under ärendets gång är något som ett ämnesråd i praktiken inte har möjlighet att förhindra. Det är emellertid en väl etablerad praxis i det svenska forskarsamhället att en sökande till anställningar som forskare inte bör kontakta sakkunniga efter det att ansökningstiden gått ut. Vetenskapsrådet konstaterar att så ändå har skett. De sakkunniga har på förfrågan meddelat att de inte har tagit hänsyn till detta material vid sin slutgiltiga bedömning. Tjänsteförslagsgruppen har även vid sin samlade bedömning av tillsättningsärendet förordat TH före MFG. Ämnesrådet för medicin har beslutat i enlighet med förslaget. Vetenskapsrådet finner mot denna bakgrund inte skäl att tillstyrka MFG:s överklagande.

MFG har i ett kompletterande yttrande anfört bl.a. följande. TH:s beteende strider klart mot forskningsetisk praxis och borde ha medfört att hans ansökan ogiltigförklarats. Kirsten S. har helt klart beaktat den av TH i efterhand gjorda kompletteringen i sitt utlåtande. Staffan E:s påstående att han inte har tagit intryck av TH:s kompletterande material är synnerligen tveksamt. Staffan E. har i efterhand uppgett att han funnit information om publikationen i Nature via en sökmotor för vetenskapliga publikationer, PubMed. Emellertid blir inte artiklar som publiceras i Nature tillgängliga via PubMed före publikationsdatumet, vilket i detta fall tidigast kunde ha skett den 14 april 2005. Överklagandenämnden bör bortse från Staffan E:s sakkunnigutlåtande eftersom han har lämnat oriktiga uppgifter till TH:s fördel samt underlåtit att bedöma hennes ansökan på formellt oriktiga grunder. De övriga två sakkunniga har alternerande satt TH och henne i första respektive andra förslagsrummet för tjänsten. Hennes meriter var därför vid ansökningstillfället likvärdiga med TH. Vidare bör det påpekas att kvinnor är kraftigt underrepresenterade i aktuellt ämnesområde, varför hennes ansökan borde ha prioriterats enligt gängse policy.

Överklagandenämnden inhämtade uppgifter från Vetenskapsrådet om könsfördelningen vid anställning av forskare.

TH anförde härefter i ett kompletterande yttrande bl.a. följande. Han ifrågasätter om kvinnor verkligen är missgynnade. Av Vetenskapsrådets statistik kan utläsas att av 56 tjänster gick endast 32,1 procent till kvinnor. Däremot var det betydligt färre kvinnor som sökte tjänsterna, 34,7 procent i snitt av utlysningarna, och i tre fall fanns endast manliga sökande. Chansen för en sökande kvinna att få en tjänst är statistiskt inte skild från chansen för en man att få tjänsten (p=0.48 i Chi-2 test). Skillnaden beror i helhet på att kvinnor inte söker tjänsterna i samma utsträckning. - I aktuellt ärende torde könssammansättningen hos tidigare anställda forskare vara av ringa betydelse eftersom hans vetenskapliga meriter tydligt överstiger MFG:s, även om man bortser från de publikationer och priser som han erhållit efter ansökningstidens utgång. Att positivt särbehandla kvinnor med färre meriter vid tillsättning av en statlig tjänst är enligt EG-domstolens dom i mål C-407/98 inte förenligt med artikel 141.4 EG.

MFG anförde i kompletterande yttrande bl.a. följande. Hon har studerat den dokumentation som Vetenskapsrådet har bifogat för att styrka sitt yttrande. Hon har funnit att den totala andelen kvinnor som erhållit tjänster uppgår till 32 procent av antalet tillsatta tjänster (om man räknar med två kvinnor som inte har tillträtt de tjänster som de erhållit). Hon konstaterar således att kvinnor är kraftigt underrepresenterade som forskare inom området medicin. Detta gäller oavsett om man ser till det totala antalet innehavare av tjänst eller det totala antalet beviljade ansökningar i relation till söktryck.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Enligt 11 kap. 9 § andra stycket regeringsformen skall vid tillsättning av statlig tjänst avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet.

I 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning anges att vid anställning skall avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten skall sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Av 4 § anställningsförordningen (1994:373) framgår att vid anställning skall myndigheten utöver skickligheten och förtjänsten också beakta sådana sakliga grunder som stämmer överens med allmänna arbetsmarknads-, jämställdhets-, social- och sysselsättningspolitiska mål.

Enligt 4 § förordningen (2000:1472) om anställningar beslutade av forskningsråd bör forskare anställas särskilt för att få till stånd forskning inom nya områden och för att bidra till att öka rekryteringen till forskarbanan. I 6 § samma förordning anges att behörig att anställas som forskare är den som dels har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande vetenskaplig kompetens, dels har visat pedagogisk skicklighet.Enligt 7 § skall vid anställning av en forskare särskild vikt fästas vid vetenskaplig skicklighet. Av 8 § följer att en forskare skall anställas genom beslut av forskningsrådet. I anställningsärendet skall rådet hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde. Av dessa får högst en vara ledamot av rådet. Det skall finnas både kvinnor och män bland de personer som rådet hämtar in yttranden från, om inte synnerliga skäl talar emot detta.

Av utredningen framgår att Staffan E. i sitt sakkunnigutlåtande har angett att det var ett tydligt krav för aktuell anställning att de sökande är docenter och att han inte har rangordnat MFG eftersom hon inte är docent.

Överklagandenämnden gör följande bedömning

Vid anställning av forskare är de sakkunnigas yttranden av central betydelse, särskilt med hänsyn till den vikt som skall fästas vid de sökandens vetenskapliga skicklighet. I förevarande ärende har den sakkunnige Staffan E. inte rangordnat MFG eftersom hon inte är docent. Docenttitel är dock inte något behörighetskrav för anställning som forskare. Utfärdande av docentkompetens är visserligen vetenskapssamhällets traditionella sätt att - efter ansökan - markera en speciell kompetens. Docenttiteln är emellertid i sig endast ett bevis på sådan kompetens. Det förhållande att en sökande till en anställning har ansökt och antagits som docent innebär inte automatiskt att han eller hon har visat större vetenskaplig skicklighet än sökande som inte har ansökt och antagits som docent. En sökande till en anställning som forskare som inte har ansökt och antagits som docent kan således inneha motsvarande kompetens. Vetenskapsrådet har också funnit att MFG innehar kompetens som motsvarar en docent. Mot denna bakgrund finner Överklagandenämnden att Staffan E. borde ha rangordnat MFG för den aktuella anställningen. Eftersom så inte har skett kan Staffan E:s utlåtande inte läggas till grund för Överklagandenämndens bedömning.

Det som har framkommit i ärendet föranleder dock inte Överklagandenämnden att bortse från John D:s och Kirsten S:s utlåtanden, vilka får ligga till grund för nämndens vidare bedömning. Genom deras yttranden uppfylls det ovan redovisade författningskravet på minst två sakkunnigutlåtanden i ärendet och det föreligger därmed ett tillräckligt underlag för att pröva överklagandet.

John D. har i sitt utlåtande rangordnat MFG som etta och TH som tvåa, medan Kirsten S. har motsatt rangordning i sitt utlåtande. Båda utlåtandena präglas av saklighet och förtrogenhet med ämnesområdet. Det föreligger inte skäl att tillmäta något av utlåtandena större vikt än det andra. I övrigt ger utredningen inte stöd för uppfattningen att det skulle föreligga ett avgörande meritmässigt försteg för någon av parterna. Vid en samlad bedömning av vad som framkommit i ärendet finner Överklagandenämnden att MFG och TH får anses i det närmaste jämbördiga vad gäller skicklighet för anställningen.

I förevarande anställningsärende skall - i enlighet med den allmänna bestämmelsen i 4 § anställningsförordningen - även beaktas sådana sakliga grunder som stämmer överens med bland annat allmänna jämställdhetspolitiska mål. Fråga har uppkommit om jämställdhetsaspekten bör fälla avgörande i ärendet till förmån för MFG. Av förvaltningspraxis följer nämligen att en sökande som tillhör det underrepresenterade könet får ges företräde framför en medsökande av motsatt kön om de i merithänseende kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga (jfr Sigeman, Tjänstetillsättning vid universitet och högskolor - rättsfrågor i överklagandenämndens praxis, sid. 25 ff).

Gemenskapsrätten inom Europeiska unionen utgör inte hinder för tillämpning av en på nationell förvaltningspraxis grundad regel om att en sökande som tillhör underrepresenterat kön får ges företräde framför en medsökande av motsatt kön, förutsatt att de sökande i merithänseende kan anses jämbördiga eller i det närmaste jämbördiga, om det görs en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av samtliga sökandens personliga förhållanden (se EG-domstolens svar på Överklagandenämndens tredje fråga i mål C-407/98 Katarina Abrahamsson och Leif Andersson mot Elisabet Fogelqvist [2000] REG I-5539). Vid en sådan objektiv bedömning som EG-domstolen anvisar får MFG och TH anses i det närmaste jämbördiga. Under förutsättning att kvinnor kan anses vara underrepresenterade i sammanhanget utgör gemenskapsrätten inte något hinder mot att ge MFG företräde till anställningen framför TH.

Av betydelse för ärendet är således om kvinnor kan anses vara underrepresenterade i sammanhanget eller om det kan anses råda en i huvudsak jämn könsfördelning.

Det anses råda en i huvudsak jämn könsfördelning om vartdera könet är representerat med minst 40 procent av arbetstagarna (jfr prop. 1978/79:175 s. 85). Begreppet arbetstagare får i detta ärende anses omfatta forskaranställningar beslutade av Vetenskapsrådet enligt förordningen 2000:1472. Vad gäller dessa anställningar föreligger emellertid speciella svårigheter. Anställningarna är tidsbegränsade och forskarna (arbetstagarna) är inte verksamma vid Vetenskapsrådet utan vid olika universitet och högskolor. Någon särskild arbetsplats som kan tjäna som utgångspunkt för bedömningen finns således inte. Överklagandenämnden gör i stället en bedömning av könsfördelningen vad gäller Vetenskapsrådets anställningsbeslut.

Åren 2000-2005 anställde Vetenskapsrådet och dess föregångare sammanlagt 56 forskare inom området medicin. År 2005 anställdes åtta personer, varav fyra män och fyra kvinnor (en kvinna tillträdde dock inte tjänsten). År 2004 anställdes sammanlagt 13 personer. Åtta av dessa var män och fem var kvinnor, vilket innebär att männen utgjorde 62 procent och kvinnorna 38 procent av de anställda. För år 2003 gällde samma siffror som för år 2004. År 2002 anställdes åtta personer, varav fem män och tre kvinnor, vilket innebar att männens andel var 62 procent och kvinnornas andel 38 procent. År 2001 anställdes sex personer, varav fem män och en kvinna, vilket innebar att männens andel var 83 procent och kvinnornas andel var 17 procent. År 2000 anställdes åtta personer - alla män.

Av de personer som anställdes under åren 2000-2005 var sammanlagt 32 procent kvinnor (18 st.), vilket innebär en viss underrepresentation totalt sett. En årlig jämförelse visar att kvinnor i någon grad varit underrepresenterade vid fem av sex granskade tillsättningsår. Endast år 2005 var könsfördelningen jämn. Även detta talar för att kvinnor är något underrepresenterade vid Vetenskapsrådets anställningar av forskare. Å andra sidan kan avgränsningen till just åren 2000-2005 diskuteras. Vetenskapsrådet inrättades år 2001, och en jämförelse för åren 2001-2005 ger sammantaget en något lägre underrepresentation för kvinnor. Utvecklingen under åren har också gått mot en jämnare könsfördelning vid tillsättning av forskare och någon underrepresentation för kvinnor förelåg inte vid tillsättningar under 2005. Vid en samlad bedömning finner dock Överklagandenämnden att kvinnor - även med beaktande av de invändningar som kan anföras - ändå får anses vara något underrepresenterade vad gäller Vetenskapsrådets forskaranställningar inom området medicin. Det kan därför ännu inte sägas råda en i huvudsak jämn könsfördelning vad gäller forskaranställningar inom området. Denna underrepresentation kan dock inte anses vara särskilt uttalad och någon kraftig underrepresentation för kvinnor kan inte anses föreligga.

Frågan är då om Överklagandenämnden under sådana omständigheter bör låta jämställdhetsaspekten fälla avgörandet till förmån för MFG. Det måste i detta sammanhang beaktas att det inte finns någon skyldighet att i det uppkomna läget ge företräde för MFG. Den på förvaltningspraxis grundade och av EG-domstolen godtagna regeln öppnar endast en möjlighet till sådant företräde. Regeln är således fakultativ - inte tvingande. Det innebär att en myndighet således har frihet att väga in olika slag av sakliga grunder utan att behöva ge avgörande vikt åt jämställdhetsintresset. Mot denna bakgrund och med beaktande av att underrepresentationen för kvinnor inte kan anses särskilt uttalad i förevarande ärende finner Överklagandenämnden inte tillräckliga skäl för att låta jämställdhetsaspekten fälla avgörandet till förmån för MFG.

Då Överklagandenämnden finner att ingen av parterna i ett anställningsärende kan ges ett urskiljbart försteg framför den andre brukar nämnden i regel låta anställningsmyndighetens val av innehavare fälla avgörandet. Med hänsyn till Överklagandenämndens ovan redovisade ställningstagande vad gäller jämställdhetsaspekten tillämpar nämnden i stället denna princip och låter Vetenskapsrådets val av innehavare fälla avgörandet till förmån för TH. Överklagandet skall därför avslås.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.