Beslut 2010-11-29 (reg.nr 22-2064-10)

Vid anställning av lektorer måste minst två sakkunniga granska de sökandes samlade skicklighet, alltså både deras vetenskapliga och pedagogiska meriter samt eventuella övriga meriter. Det räcker därför inte att endast en av de sakkunniga har granskat de sökandes samlade skicklighet.

Stockholms universitet ledigförklarade en anställning som universitetslektor i europeisk integrationsrätt. Till anställningen anmälde sig bl.a. NN och AA.

BB, CC och DD utsågs till sakkunniga i ärendet. BB och CC rangordnade AA på första plats och NN på andra plats. DD placerade NN på första plats och AA på andra plats.

Stockholm universitet beslutade den 31 maj 2010, i beslut anslaget det 30 juni 2010, att anställa AA.

Yrkanden m.m.

NN överklagar beslutet och yrkar i första hand att han själv ska erhålla anställningen, i andra hand att beslutet ska undanröjas och hans ansökan granskas av nya sakkunniga på grund av att brister i sakkunnigutlåtandena och i tredje hand att han, vid sidan av AA, också ska erbjudas en anställning som universitetslektor i europeisk integrationsrätt. Till stöd för sin talan anför han i huvudsak följande. Den sakkunniga CC har inte behandlat hans ansökan objektivt och hon har diskriminerat honom på grund av hans ålder. Hon har ignorerat att bedöma hans tre böcker och hennes utlåtande i den del som avser hans vetenskapliga meriter har därför inte blivit korrekt. Hon har dessutom inte alls beaktat hans pedagogiska meritering. Den sakkunnige BB har inte i tillräckligt hög utsträckning beaktat kvaliteten på hans publikationer eller hans forskningsbakgrund. BB har vidare heller inte i tillräckligt hög utsträckning beaktat hans pedagogiska meriter och av utlåtandet framgår att också BB har åldersdiskriminerat honom. AA är vidare troligtvis inte mer kvalificerad när det gäller att undervisa i EU-rätt i ett vidare perspektiv än vad han själv är.

Stockholms universitet bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Lärosätets bedömning är att NNs framlagda synpunkter inte ändrar det tidigare ställningstagandet. NN har anfört att två av de sakkunniga skulle ha diskriminerat honom på grund av hans ålder. Detta påstående bygger på att de sakkunniga har bedömt att AA har störst utvecklingspotential av de båda sökandena. Av såväl utlysningen som universitetets anställningsordning för anställning av lärare framgår att just sökandens utvecklings-potential är en av de egenskaper som ska bedömas. De sakkunnigas utlåtanden visar heller inte att de skulle ha bedömt denna egenskap sett till ålder, utan med hänsyn tagen till exempelvis bredden på de sökandes kompetens. Vidare anser lärosätet att invändningen att NNs publikationer inte skulle ha bedömts saknar grund. De publikationer som NN fogat till sin ansökan har bedömts. Även om NN har större undervisningserfarenhet har AA genomgått högskolepedagogisk utbildning, vilket NN inte har gjort. Vid en jämförelse av de sökandes meriter på detta område kan lärosätet inte finna att NN skulle ha förfördelats.

Sammanfattningsvis delar lärosätet de sakkunniga BB och CCs bedömning att såväl AA som NN är kvalificerade för den aktuella anställningen. Lärosätet har vid sitt ställningstagande beaktat att dessa två sakkunniga har rangordnat AA före NN. Även om den sakkunniga DD har rangordnat NN före AA avseende de pedagogiska meriterna så har hon även angett att den senare "redovisar ett mer pedagogiskt genomtänkt förhållningssätt än NN..." Därtill har lärosätet framförallt sett till institutionens framtida behov av lärarresurser och då lagt vikt vid att AA visat kompetens inom såväl europarätt som de svenska förvaltnings- och statsrättsliga områdena, medan NNs kompetensområde är mer begränsat.

Stockholms universitet har till sitt yttrande fogat skrivelser från de sakkunniga BB och CC.

NN har därefter inkommit med en skrivelse där han i huvudsak påtalar att han inte kände till att CC endast skulle bedöma hans vetenskapliga kompetens samt vidhåller vad han tidigare anfört.

Stockholms universitet har lämnat följande upplysningar till Överklagandenämnden för högskolan. Den sakkunnige BB har granskat de sökandes samtliga meriter, medan CC endast har granskat de sökandes vetenskapliga meriter. Den sakkunniga DD har endast granskat de sökandes pedagogiska meriter.

AA har beretts tillfälle att yttra sig.

Skäl

I 4 kap. 21 § första stycket högskoleförordningen (1993:100) stadgas att fakultetsnämnden eller motsvarande organ ska hämta in yttranden från minst två personer som är särskilt förtrogna med anställningens ämnesområde vid anställning av professorer och lektorer. Vid anställning av forskarassistenter behöver yttrande dock inte hämtas in från fler än en person.

Enligt 4 kap. 22 § högskoleförordningen ska var och en av de personer som avses i 21 § avge ett skriftligt yttrande till fakultetsnämnden eller motsvarande organ. I yttrandet ska de redogöra för skickligheten hos de sökande som främst bör komma i fråga för anställning, ange ordningen mellan dem och motivera sitt val. Om omständigheterna i ärendet föranleder det, får nämnden eller motsvarande organ dock besluta att ett sådant yttrande får avse endast förslag om den sökande som bör komma i fråga i första hand. Vid ansökan om befordran enligt 11 § eller 13 § första stycket ska yttrandet avse frågan om sökanden ska befordras eller inte och om sökanden uppfyller behörighetskraven eller inte. Fakultetsnämnden eller motsvarande organ får meddela ytterligare föreskrifter för utformningen av yttrandet.

Överklagandenämnden gör följande bedömning

Överklagandenämnden för högskolan bedömer inledningsvis att NN inte har visat att det föreligger någon sådan omständighet som ger anledning att anta att han har blivit utsatt för diskriminering. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ger anledning till sådant antagande. Det saknas därför anledning att undanröja beslutet på denna grund.

Överklagandenämnden konstaterar därefter att Stockholms universitet utsåg tre sakkunniga att granska de aktuella ansökningarna. Av handlingarna framkommer att BB granskade de sökandes vetenskapliga och pedagogiska skicklighet, att CC granskade de sökandes vetenskapliga skicklighet och att DD granskade de sökandes pedagogiska skicklighet.

Av den aktuella bestämmelsen i högskoleförordningen framgår att "var och en" av de sakkunniga ska avge ett skriftligt yttrande där de redogör för de sökandes skicklighet. I anställningsärenden anses det inte tillräckligt att endast en av de sakkunniga uttalar sig om den pedagogiska skickligheten (se utbildningsutskottets uttalande i bet. 1997/98:UbU3, s. 26). Överklagandenämnden gör bedömningen att den aktuella bestämmelsen innebär att minst två sakkunniga ska granska de sökandes samlade skicklighet, alltså både deras vetenskapliga och pedagogiska meriter samt eventuella övriga meriter. Det är således inte tillräckligt att endast en av de sakkunniga har granskat de sökandes samlade skicklighet. Det överklagade beslutet ska därför undanröjas och visas åter till Stockholms universitet för fortsatt handläggning.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer det överklagade beslutet och visar det åter till Stockholms universitet för fortsatt handläggning.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.