Beslut 2014-10-17 (reg. nr 212-546-14)

Fråga om särskilda skäl för undantag från informationsskyldighet (ledigkungörande) enligt 6 § anställningsförordningen (1994:373) vid kortare anställningar. Undantag för anställningar som omfattar högst ett år har inte ansetts vara ett sådant särskilt skäl som avses i anställningsförordningen.

Bakgrund

Uppsala universitet slöt den 14 februari 2013, den 30 oktober 2013 respektive den 8 januari 2014 anställningsavtal med XX om anställning som universitetslektor med placering vid institutionen för arkeologi och antik historia.

Yrkande m.m.

NN överklagade anställningarna och yrkade att han själv skulle anställas. Han anförde bl.a. följande. Den 16 november 2012 beslutade Överklagandenämnden som en följd av hans överklagande att undanröja beslutet att anställa XX som universitetslektor i egyptologi på grund av felaktigheter i rekryteringsförfarandet (reg.nr 22-592-12). Som en reaktion på nämndens beslut drogs lektoratet in. Den person som först anställdes, XX, har samma arbetsuppgifter som tidigare, numera dock på upprepade tidsbegränsade kontrakt. Han var en av huvudkandidaterna till lektoratet och uttryckte tydligt under intervjun till lektoratet att han var beredd att undervisa under hösten 2012 och har senare påmint prefekten och studierektorerna. Det är allmänt känt att undervisning på studenternas modersmål underlättar lärandeprocessen och universitetet har krav på utländsk personal att efter två år kunna undervisa på svenska. Därför borde snarare han ha fått ett tidsbegränsat förordnande och inte XX, som har undervisat på engelska. Att anställningen av XX vid den senaste anställningen utsträcktes till ett år och att samtliga kontrakt har slutdatum mitt under pågående termin visar att institutionen inte döljer sin avsikt att permanenta anställningen av XX som lektor och ignorera det beslut som Överklagandenämnden har fattat. Prefektens agerande är i strid med universitetets anställningsordning (UFV 2010/1842) där det anges att den som ansvarar för anställningen (prefekt/motsvarande) ska se till att en tidsbegränsad anställning som lärare inte pågår så länge att den enligt LAS övergår i en tillsvidareanställning (101 §).

Sammanfattningsvis har indragningen av lektoratet varit fiktiv – samma lektor, samma lön, samma arbetsuppgifter. Det har varit fel att gång på gång förnya XX kontrakt. Prefekten har genom sina yttranden visat att han är opartisk och inte heller lämplig att fatta rättssäkra beslut om lektoratet i egyptologi.

Uppsala universitet anförde i yttrande bl.a. följande. Enligt 66 § Anställningsordning för Uppsala universitet får universitetet göra undantag från informationsskyldigheten avseende lediga anställningar som bl.a. universitetslektor omfattande högst ett år. Vidare anges i 99 § att vid tillsättning av anställningar som omfattar högst två år för vikariat eller allmän visstidsanställning får ett förenklat anställningsförfarande tillämpas innebärande att sakkunnigbedömning kan uteslutas. Enligt 100 § behöver tidsbegränsade anställningar som avser en tid motsvarande högst ett år, som vikariat eller allmän visstidsanställning inte utlysas. Med hänvisning till ett yttrande där prefekten jämfört XX och NNs meriter anser rektor att NN inte har visat att han har ett meritmässigt försteg framför XX.

Skäl

Av utredningen framgår att anställningsavtalen avser tre tidsbegränsade anställningar av XX som universitetslektor:

Anställning 1: Avser tiden 130122-131031

Anställning 2: Avser tiden 131101-140121

Anställning 3: Avser tiden 140122-150121

Överklagandenämnden gör inledningsvis bedömningen att de tre anställningsavtalen är att betrakta som beslut om anställning.

Vad gäller anställning 1 och 2 har dessa avtal löpt ut. Ärendet ska därför avskrivas i dessa delar.

Vad gäller anställning 3 gör Överklagandenämnden följande bedömning.

Anställning 3 - klagorätt

Enligt 22 § förvaltningslagen (1986:223) får ett beslut överklagas av den som beslutet angår, om det har gått honom emot och beslutet kan överklagas.

Med hänsyn till de särskilda omständigheterna i ärendet får det överklagade beslutet anses angå NN på ett sådant sätt som avses i 22 § förvaltningslagen. Han ska därför tillerkännas klagorätt (jfr bl.a. Överklagandenämndens beslut 2011-11-18, reg.nr 22-1116-11).

Anställning 3 - informationsskyldigheten

Enligt 6 § första stycket anställningsförordningen (1994:373) ska en myndighet som avser att anställa en arbetstagare på något lämpligt sätt informera om detta så att de som är intresserade av anställningen kan anmäla detta till myndigheten inom en viss tid. Av tredje stycket samma bestämmelse följer att sådan information inte behöver lämnas om särskilda skäl talar emot det.

NN anför att Uppsala universitet förfarit felaktigt då det anställt XX. Frågan i ärendet är om särskilda skäl talar emot att Uppsala universitet på något sätt borde ha informerat om att universitet avsåg att anställa en lektor.

Uppsala universitet har i denna fråga hänvisat till sin anställningsordning, i vilken universitetet i 66 § anställningsordningen gör undantag från informationsskyldigheten för bl.a. lediga anställningar som universitetslektor som omfattar högst ett år. I 100 § anges att tidsbegränsade anställningar som avser en tid motsvarande högst ett år, såsom vikariat eller allmän visstidsanställning, inte behöver utlysas.

Äldre bestämmelser i högskoleförordningen (i dess lydelse den 31 december 2010) gav universitet och högskolor möjlighet att avstå från att lämna information om en ledig läraranställning under vissa förutsättningar. En av dessa var att anställningen avsåg en tid som var kortare än sex månader. Den 1 januari 2011 infördes nya bestämmelser i högskoleförordningen där syftet bl.a. var att öka lärosätenas frihet att utforma anställningsförfarandet. När det gällde information om lediga anställningar blev anställningsförordningen tillämplig, vilket också framgick av propositionen. (se prop. 2009/10:149 s.71.)

Som framgår av 6 § anställningsförordningen finns det en informationsskyldighet för lärosätena, men att information om anställningen inte behöver lämnas om särskilda skäl talar emot det. Enligt Arbetsgivarverkets skrift Att anställa (2013, s. 54 ff.) föreligger särskilda skäl bl.a. då en arbetstagare omplaceras enligt 7 § andra stycket lagen (1982:80) om anställningsskydd eller då en myndighet vill anställa en uppsagd arbetstagare som omfattas av avtalet om trygghetsfrågor eller någon som har återanställningsrätt. Enligt samma skrift finns ytterligare undantag från skyldigheten att informera, bl.a. i vissa myndighetsinstruktioner och förordningar om anställning av arbetstagare i samband med omorganisation av statlig verksamhet.

Överklagandenämnden finner att det av Uppsala universitet uppställda undantaget från informationsskyldigheten för anställningar som omfattar högst ett år, inte kan anses vara ett sådant särskilt skäl som avses i 6 § anställningsförordningen. Att information om anställningen inte har lämnats har således varit en brist i handläggningen av ärendet. Bristen är inte sådan att den kan botas i efterhand genom någon åtgärd från universitetets eller Överklagandenämndens sida. Det överklagade beslutet ska därför undanröjas.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer Uppsala universitets beslut att anställa XX för perioden 2014-01-22—2015-01-21. Överklagandenämnden avskriver ärendet i övrigt.