Beslut 2001-02-21 (reg.nr 27-204-00)

Befordran till anställning som professor. Betydelsen av lokala riktlinjer. Om behörighetsprövningen.

Ärendets bakgrund

Universitetslektorn i teoretisk fysik U ansökte hos Kungl. Tekniska högskolan (KTH) om befordran till professor. KTH inhämtade sakkunnigutlåtanden från Ö, T och I. De sakkunniga Ö och I avstyrkte befordran. T tillstyrkte befordran. Centrala tjänsteförslagsnämnden vid KTH föreslog att U:s ansökan skulle avslås. Rektor beslutade att avslå ansökan.

Yrkande m.m.

U överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan. Han anförde bland annat följande. KTH:s ledning har ställt upp orimligt höga krav för befordran. Före ansökningstidens utgång angavs att handledning av doktorander skulle räknas in under vetenskaplig skicklighet men senare ändrades detta till att räknas som pedagogisk skicklighet. KTH:s ledning har fäst oproportionerligt stor vikt vid denna handledningsaspekt i stället för att väga samman olika pedagogiska meriter på ett balanserat sätt. Om man ser till det sakliga innehållet i sakkunnigutlåtandet anser alla tre sakkunniga att han vid en balanserad sammanvägning av olika faktorer med bred marginal uppfyller rimligt ställda krav på behörighet för en anställning som professor.

Centrala tjänsteförslagsnämnden vid KTH yttrade sig med anledning av överklagandet och anförde bland annat följande. För att befordras till professor vid KTH krävs att behörighetskraven för befordran till professor vid KTH är uppfyllda. I KTH:s riktlinjer för befordran anges bland annat att kraven på en lektor som skall befordras till professor skall vara helt likvärdiga med vad som gäller för en ordinarie professur. Därefter anges vilka aspekter som skall beaktas beträffande vetenskaplig, pedagogisk och administrativ skicklighet. Centrala tjänsteförslagsnämnden skall bedöma behörigheten hos sökande med utgångspunkt från dessa riktlinjer. I riktlinjerna ingår forskarhandledning i alla tre rekvisiten, det vill säga vetenskaplig, pedagogisk och administrativ skicklighet. I riktlinjerna framgår att forskarhandledning är en viktig meriteringsgrund. Tjänsteförslagsnämnden anser att U inte tillfört någon ytterligare meritering som stärker att han vid en sammanvägning av de vetenskapliga, pedagogiska och administrativa meriterna uppfyller behörighetskraven för anställning som professor vid KTH. Ingen av de tre sakkunniga finner med utgångspunkt från U:s överklagande någon anledning att ändra i sina tidigare yttranden.

KTH genom överklagandenämnden för högre lärartjänster yttrade sig med anledning av överklagandet och avstyrkte bifall till överklagandet. Nämnden anförde bland annat följande. Då handledning av forskarstuderande ställer särskilda krav på lärarens förmåga att förmedla kunskaper och är en av de huvudsakliga arbetsuppgifterna för professorer måste handledning av doktorander anses utgöra en merit med relevans inom den pedagogiska skickligheten som bör ges ett högt meritvärde.

Rektor avstyrkte i ett yttrande bifall till överklagandet.Överklagandenämnden för högskolan beslutade den 20 september 2000 att återremittera ärendet till KTH för kompletterande yttrande. KTH inkom med begärt yttrande. U kommenterade yttrandet och kritiserade KTH:s handläggning av hans ansökan.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

I 3 kap. 2 § högskolelagen (1992:1434) anges bland annat följande. Anställning som professor är den främsta anställningen som lärare. I en professors arbetsuppgifter skall det normalt ingå både utbildning och forskning. Bara den som har visat vetenskaplig och pedagogisk skicklighet får anställas som professor. Regeringen får utfärda närmare föreskrifter om de behörighetskrav och bedömningsgrunder som skall gälla vid anställning av professorer.

Enligt 4 kap. 5 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som professor inom annat än konstnärlig verksamhet som har visat såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. Lika stor omsorg skall ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av den vetenskapliga skickligheten. Av 4 kap. 11 § högskoleförordningen framgår att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan skall befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning.

Varken högskolelagens eller högskoleförordningens bestämmelser innehåller några närmare föreskrifter om vad som menas med vetenskaplig respektive pedagogisk skicklighet. Det saknas också särskilt bemyndigande för universitet och högskolor att utfärda närmare föreskrifter om behörighet för anställning som professorer. Fakultetsnämnd eller motsvarande organ har visserligen av regeringen bemyndigats att utfärda ytterligare föreskrifter om utformningen av de sakkunnigyttranden som lämnas i ett befordringsärende (4 kap. 22 § högskoleförordningen) men detta kan inte anses vara ett sådant bemyndigande som ger lärosätena ger rätt utfärda föreskrifter om professorsbehörighet. De dokument som många lärosäten, däribland KTH, utfärdat angående kriterier för befordran kan därför i vart fall inte anses innehålla sådana bindande föreskrifter om behörighetsvillkor som ovillkorligen måste vara uppfyllda för att befordran skall kunna ske. De kriterier angående vetenskaplig och pedagogisk skicklighet som återfinns i dessa riktlinjer får i stället betraktas som hjälpmedel vid den prövning som de sakkunniga, de beredande organen och rektor gör i befordringsärendena.

Överklagandenämnden vill i detta sammanhang understryka att behörighetsgrunderna för befordran till anställning som professor endast är vetenskaplig och pedagogisk skicklighet. De angivna bestämmelserna i högskoleförordningen får också anses innebära att båda dessa behörighetsgrunder skall vara uppfyllda; obehörighet beträffande en av behörighetsgrunderna kan således inte uppvägas av en överkvalificering beträffande den andra behörighetsgrunden. Någon slutlig sammanvägning av vetenskapliga och pedagogiska meriter skall således inte ske. I stället skall en prövning göras för var och en av behörighetsgrunderna. Prövningen bör utmynna dels i en helhetsbedömning av den sökandes samlade vetenskapliga meriter, dels i en helhetsbedömning av den sökandes samlade pedagogiska meriter.

Erfarenhet av framgångsrik forskarhandledning är en merit som kan beaktas både vid bedömningen av den pedagogiska och vetenskapliga skickligheten hos den sökande. Förmågan att leda andras forskning förutsätter såväl vetenskapligt som pedagogiskt kunnande. Denna erfarenhet är också, oavsett vilken skicklighetsgrund den hänförs till, en sådan merit som bör tillmätas särskild betydelse vid bedömningen av om en sökande uppfyller behörighetskravet för befordran till professor. Erfarenhet av framgångsrik forskarhandledning kan emellertid, med hänsyn till vad som anförts tidigare, inte uppställas som något ovillkorligt behörighetskrav. Det är inte uteslutet att motsvarande förmåga också kan visas på annat sätt. För att befordran i detta läge skall komma i fråga bör det dock klart framgå av utredningen att den sökande ändå uppfyller behörighetskravet på såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet.

Mot denna bakgrund gör Överklagandenämnden följande bedömning.

Centrala tjänsteförslagsnämnden vid KTH har i yttrande med anledning av överklagandenämndens återremiss förklarat att U sammantaget inte uppfyller behörighetskravet gällande vetenskaplig skicklighet och anfört bland annat att hans vetenskapliga meritering är mycket god vad gäller kvaliteten på hans publikationer men att han däremot inte lyckats bygga upp någon egen forskargrupp. Såvitt gäller pedagogisk skicklighet har centrala tjänsteförslagsnämnden förklarat att U sammantaget inte heller uppfyller detta krav samt hänvisat till att hans erfarenhet inom undervisning visserligen är omfattande men att hans pedagogiska förmåga inte är övertygande samt att han har ringa erfarenhet av examensarbetare och forskarstuderande. Tjänsteförslagsnämnden har sålunda närmare motiverat sin uppfattning att U inte uppfyller det i högskoleförordningen uppställda behörighetskravet. Denna uppfattning, vilken ligger till grund för KTH:s avslagsbeslut, ansluter till två av de tre sakkunnigas uppfattning.

Vid anförda förhållanden och då det inte framkommit omständigheter som föranleder överklagandenämnden att frångå KTH:s ställningstagande skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.