Beslut 2001-05-16 (reg.nr 27-158-01)

Befordran till anställning som professor. Prövningen av den vetenskapliga skickligheten. Låg den vetenskapliga meriteringen alltför långt tillbaka i tiden för att befordran skulle kunna ske?

Ärendets bakgrund

Universitetslektorn LGS ansökte hos Uppsala universitet om befordran till anställning som professor i franska.

Sakkunnigutlåtande lämnades av professor OE, Växjö, professor HPH, Oslo, och professor SS, Lund. OE tillstyrkte LGS' ansökan medan HPH och SS avstyrkte ansökan.

Språkvetenskapliga fakultetens befordringsgrupp avstyrkte LGS' ansökan. I protokollet från gruppens sammanträde antecknades bl.a. följande. LGS uppfyller kraven på pedagogisk meritering för befordran. Vad gäller vetenskapliga meriter konstaterar gruppen att LGS i allt väsentligt inte varit vetenskapligt verksam efter det att han förordnats som docent 1990. På grund av denna omständighet är det inte möjligt att tillstyrka LGS' ansökan.

Språkvetenskapliga fakultetsnämnden avstyrkte LGS' ansökan under angivande av att LGS i vetenskapligt hänseende inte uppfyllde kraven för behörighet till professur.

Rektor beslutade att avslå LGS' ansökan. Som skäl angavs att de pedagogiska och administrativa meriterna visserligen var goda men inte sådana att de vid en sammanvägning kunde kompensera den ännu inte tillräckliga vetenskapliga meriteringen. Biträdande förvaltningschefen RE, som var närvarande då beslutet fattades, anmälde avvikande mening.

Yrkande m.m.

LGS överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan. Han anförde bl.a. följande. Rektors beslut är felaktigt och står inte i överensstämmelse med befordringsreformens bokstav och anda. I samband med tillsättningen av professuren i romanska språk, ssk franska, vid Uppsala universitet 1993 kompetensförklarades han av de tre sakkunniga och av den dåvarande tjänsteförslagsnämnden vid språkvetenskapliga sektionen. Han utnämndes också i konkurrens till biträdande professor vid Åbo Akademi 1993 efter likartat tillsättningsförfarande med tre sakkunniga. Under den tid han varit prefekt vid romanska institutionen vid Uppsala universitet och universitetslektor har han inte haft möjlighet till några mer omfattande forskningsinsatser. Det är inte rimligt att en klart ådagalagd vetenskaplig meritering under några års intensivt arbete med andra, åtminstone på papperet, viktiga arbetsuppgifter, anses förbrukad, desto mer som han inte varit alldeles vetenskapligt inaktiv.

Befordringsgruppen avstyrkte i ett yttrande bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Befordringsgruppen vidhåller sin tidigare uppfattning. Det kan tilläggas att LGS inte utnyttjat möjligheten att ansöka om medel för forskning, vare sig från det egna universitetet eller hos forskningsråd eller andra externa finansiärer.

Fakultetsnämnden vidhöll sitt tidigare ställningstagande och avstyrkte bifall till överklagandet.

I ett yttrande till Överklagandenämnden avstyrkte rektor bifall till överklagandet och anförde bl.a. följande. Det som framkommit i ärendet sedan rektors beslut att avslå ansökan ger inte anledning till att ändra uppfattningen att LGS vetenskapliga meritering för närvarande inte är tillräcklig för att han skall kunna anses uppfylla kraven på behörighet att anställas som professor. Hans framstående insatser på det pedagogiska och administrativa området, kan mot bakgrund av innebörden av 4 kap. 5 § högskoleförordningen, inte uppväga denna brist.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Enligt 4 kap. 5 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som professor inom annat än konstnärlig verksamhet som har visat såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. Lika stor omsorg skall ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av den vetenskapliga skickligheten. - Av 4 kap. 11 § högskoleförordningen framgår att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan skall befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning.

I ärendet är det ostridigt att LGS har den pedagogiska skicklighet som krävs för att bli befordrad till anställning som professor. Överklagandenämnden har därför att pröva om LGS även har den vetenskapliga skickligheten för att kunna befordras till professor. Nämnden gör härvid följande överväganden.

Varken högskolelagens eller högskoleförordningens bestämmelser innehåller några närmare föreskrifter om vad som menas med vetenskaplig skicklighet. Det saknas också särskilt bemyndigande för universitet och högskolor att utfärda närmare föreskrifter om behörighet för anställning som professorer. De dokument som tagits fram vid många lärosäten angående kriterier för befordran kan inte anses innehålla annat än riktlinjer angående vilka behörighetsvillkor som bör vara uppfyllda för att befordran skall kunna ske. De kriterier angående vetenskaplig skicklighet som återfinns i dessa riktlinjer får därmed betraktas som hjälpmedel vid den prövning som de sakkunniga, de beredande organen och rektor gör i befordringsärendena. Denna prövning skall utmynna i en helhetsbedömning av de samlade vetenskapliga meriterna.

Den sakkunnige OE, som tillstyrkt LGS' ansökan, har i sitt utlåtande anfört följande. LGS' meritbild visar en påfallande jämn fördelning på hög nivå vad gäller vetenskapliga, pedagogiska samt administrativa meriter. Inget område har i större eller mindre utsträckning offrats på bekostnad av de andra och denna allsidighet hos en universitetslärare har få motsvarigheter inom romanistiken i Sverige. OE har även anfört att LGS vetenskapligt står mycket stark i kraft av två väl genomförda monografier samt en viktig artikel och att han på sistone visat prov på en strävan efter förnyelse i sin forskningsinriktning. Enligt OE är LGS' professorskompetens ställd utom allt tvivel.

OE:s bedömning av LGS' vetenskapliga kompetens bekräftas i allt väsentligt genom HPH:s utlåtande. HPH har anfört bl.a. att LGS ".. er en meget dyktig fagmann på sitt felt, med viktig vitenskapelig produksjon .." och att LGS' "forskningsproduksjon burde isolert sett gøre han kompetent for et professorat i fransk språkvitenskap".

Det avgörande skälet till att HPH, trots de goda omdömena om LGS, ändå inte har tillstyrkt ansökan om befordran synes enligt Överklagandenämndens bedömning närmast vara av formell art; LGS uppfyller inte vissa av de kriterier som tagits fram för bedömningen av sökande till befordran inom ämnesområdet. Som framgår av redovisningen ovan kan emellertid dessa kriterier endast betraktas som hjälpmedel vid bedömningen och inte som absoluta behörighetsvillkor som måste vara uppfyllda för att befordran skall kunna ske. HPH:s avstyrkan förändrar därför inte helhetsintrycket att denne funnit att LGS har den vetenskapliga kompetens som kan krävas av en professor.

SS har för sin del funnit att LGS:s forskningsproduktion uppfyller kriterierna för befordran, men på grund av brister i framför allt aktuell forskning och forskarhandledning avstyrkt ansökan om befordran.

Med hänsyn till vad som således framkommit genom främst OE:s och HPH:s utlåtanden samt med beaktande av vad som i övrigt förevarit i ärendet finner överklagandenämnden att LGS uppfyller kravet på vetenskaplig skicklighet för befordran till anställning som professor. Ett uppdrag som prefekt får anses innefatta ett ansvar för att främja forskning och LGS:s uppdrag som prefekt ger också en förklaring till varför han inte har uppvisat aktuell forskning av normal omfattning.

Vid angivna förhållanden skall överklagandet bifallas.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan förklarar, med bifall till överklagandet, att LGS skall befordras till anställning som professor.