Beslut 2004-04-16 (reg.nr 27-996-03)

Befordran till professor med retroaktiv verkan?

Ärendets bakgrund

JL ansökte hos Lunds universitet om befordran till anställning som professor.

Rektor vid Lunds universitet fattade den 6 mars 2003 ett beslut med bland annat följande lydelse. JL har till Rektor inkommit med anhållan om befordran till anställning som professor. Beslut i ärendet har tidigare i samråd med rektor fattats av naturvetenskapliga fakulteten. Överklagande av detta beslut har av Överklagandenämnden för högskolan dock inte tagits upp till prövning eftersom det överklagade beslutet inte fattats av rektor [Red. kommentar: Överklagandenämnden beslutade den 20 september 2002, reg.nr 27-228-02, att inte ta upp JL:s första överklagande till prövning eftersom det överklagade beslutet fattats av fakultetsstyrelsen och inte av rektor]. Därmed bedöms tidigare beslut inte längre äga giltighet varför nytt beslut måste fattas i ärendet. - JL:s ansökan inkom till matematisk-naturvetenskapliga fakultetens kansli den 21 januari 2002. En förutsättning för befordran är enligt 4 kap. 11 § högskoleförordningen (1993:100) att den sökande är anställd tills vidare som lektor. Matematisk-naturvetenskapliga fakultetens styrelse finner att JL:s tillsvidareanställning upphör per den 1 mars 2002 varför den tidigare nämnda förutsättningen inte föreligger vid den tidpunkt då rektor förväntas kunna fatta sitt beslut. Normal hanteringstid är för närvarande mellan ett halvt och ett halvt år. Lunds universitet beslutar, på grundval av ovanstående, att avslå JL:s ansökan om befordran till anställning som professor.

Yrkande m.m.

JL överklagade beslutet och begärde att i första hand befordras till professor och i andra hand att ärendet bereddes på normalt sätt, med hörande av sakkunniga, och att beslut i ärendet fattas på grundval av deras utlåtande.

JL anförde bland annat följande. Som framgår av universitetets beslut den 6 mars 2003 kan den som är anställd tillsvidare som lektor befordras till professor. Han hade en sådan anställning när han lämnade in sin ansökan om befordran den 21 januari 2002. Däremot upphörde denna anställning den 1 mars 2002. Han har full förståelse för att Lunds universitet inte hunnit behandla hans ansökan under loppet av en månad. Det är dock orimligt att en sökande skall behöva göra en egen bedömning av handläggningstiden och anpassa tidpunkten för sin ansökan efter detta. Något formellt krav på att ansökan skall inges inom en viss tidsfrist före anställningens upphörande har han inte kännedom om och något sådant hänvisas inte heller till i det beslut som han nu överklagar. Den aktuella situationen är naturligtvis något ovanlig men det torde finnas många möjligheter att fatta ett beslut som är både i den bakomliggande förordningens anda och enligt bokstav. Det är inte hans sak att anvisa en praktisk lösning men universitetsvärlden är inte främmande för att, när praktiska skäl så påfordrar, utse tjänsteinnehavare retroaktivt. Han kan inte heller se någon formell komplikation eller något bekymmer för Lunds universitet orsakat av han skulle betraktas som f.d. professor i stället för som nu f.d. universitetslektor. Om så behövs får man naturligtvis samtidigt även fatta ett retroaktivt beslut om uppsägning av hans tjänst som professor. Att utgången av ett beslut, i synnerhet till en sökandes nackdel, skall vara beroende av en myndighets effektivitet är helt orimligt. Den enda rimliga tolkningen av de bestämmelser som finns är därför att frågan om en sökandes befordran avgörs på basis av förhållanden (meritering och anställning) som gäller vid ansökningstillfället.

Lunds universitet avstyrkte i yttrande bifall till överklagandet och anförde bland annat följande. Den grundläggande frågan torde vara från vilken tidpunkt rektors beslut skall vara gällande. Rektors beslut i befordringsärenden avseende naturvetenskapliga fakulteten har gällt från beslutsdatum alternativt följande månadsskifte. I något enstaka undantagsfall då beslut fattats någon av de första dagarna i månaden har detta gällt från föregående månadsskifte. Allt dock under förutsättning att den sökande fortfarande vid beslutstidpunkten innehar en tillsvidareanställning som universitetslektor. Hittills har ärenden som inte bedömts kunna fullföljas före avgångstidpunkt, exempelvis i samband med pensionsavgång, aldrig fullföljts utan avskrivits/återkallats. I aktuellt ärende föreligger enligt universitetets bedömning inte några sådana särskilda omständigheter som skulle kunna medföra avvikelse från denna beslutspraxis.

JL kommenterade i en skrivelse universitetets yttrande och anförde bland annat att en ansökan om befordran till professor, ställd från en tillsvidareanställd universitetslektor, bör behandlas fullt ut, oavsett hur få dagar denne har kvar av sin anställning då ansökan lämnas in.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

I 4 kap. 11 § högskoleförordningen (1993:100) anges bland annat att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan skall befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning. JL:s tillsvidareanställning som lektor upphörde den 1 mars 2002. Då JL inte längre var anställd tills vidare som lektor fanns varken förutsättning att befordra honom till anställning som professor för framtiden eller befordra honom till anställning som professor med retroaktiv verkan. Hans överklagande skall därför lämnas utan bifall.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.