Beslut 2004-05-14 (reg.nr 27-182-04)

Befordran till anställning som professor. Den sökande universitetslektorn hade de senaste åren haft ett flertal akademiska ledaruppdrag, bland annat som prefekt, dekan för grundutbildning och rektor för en annan högskola. Var den vetenskapliga meriteringen alltför begränsad och låg den alltför långt tillbaka i tiden för att befordran nu skulle kunna ske?

Ärendets bakgrund

Universitetslektorn i matematik LS ansökte hos Lunds universitet om befordran till anställning som professor.

Sakkunnigutlåtande lämnades av professor WF, Kaiserslautern, och professor em. LIH, Linköping. WF tillstyrkte ansökan medan LIH avstyrkte.

Lärarförslagsnämnden FIME föreslog i yttrande att LS inte skulle befordras. Styrelsen för Lunds tekniska högskola instämde och föreslog rektor att LS' ansökan skulle avslås.

Rektor beslutade den 5 juni 2003 att avslå ansökan.

Yrkande m.m.

LS överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan.

LS anförde bland annat följande.

Lärarförslagsnämndens argument för avslag är tre: En stor del av hans meritering ligger inte inom ämnet matematik, meriteringen har för liten volym och produktionen ligger långt tillbaka i tiden. Dessa argument är illa underbyggda och tidsargumentet är inte bara osakligt utan också orättfärdigt. Matematisk geodesi bör betraktas som en del av matematiken. Omfattningen av den vetenskapliga produktionen är inte liten i jämförelse med traditionen inom svensk matematik förutsatt att arbetena inom matematisk geodesi räknas in under rubriken matematik. Lärarförslagsnämnden har inte noterat att de sakkunnigas bedömningar i stort sett är komplementära. Tillsammans omfattar de båda sakkunnigas positiva värdering i stort sett alla hans inlämnade skrifter. Dessa svarar till exempel väl i volym mot vad som är vanligt för svenska matematikprofessorer vid utnämningen. Argumentet att den vetenskapliga verksamheten ligger långt tillbaka förs fram av lärarförslagsnämnden, som inte ens noterar att de tre år som gått sedan han lämnade sin ansökan rimligtvis bör räknas bort. Att enbart hänvisa till tidsaspekten utan en mera djupgående motivering är inte bara en schablonmässig argumentation. Han hävdar, med stöd av de båda sakkunnigas utlåtanden, att hans tidigare arbeten fortfarande är relevanta och intressanta. Han hävdar, med grund i sin redovisade verksamhet och produktion, att han bevarat och vidareutvecklat sin vetenskapliga skicklighet under åren. Han hävdar också att åberopandet av tidsargumentet förvandlar övermeritering inom det pedagogiska och det administrativa området (som naturligtvis stulit tid) till negativa meriter. På samma sätt förvandlas Lunds tekniska högskolas oförmåga att genomföra LÄTU-reformen för lektorerna i matematik till en negativ merit för honom. Lärarförslagsnämndens argumentation i detta stycke är orättfärdig och strider mot högskoleförordningen och dess förarbeten. - LS har i en särskild skrivelse utförligt utvecklat sin talan.

De sakkunniga vidhöll i yttranden sina respektive bedömningar.

Lärarförslagsnämnden vidhöll i ett yttrande med anledning av överklagandet sitt tidigare ställningstagande och anförde bland annat följande:

Nämnden vill klargöra att man i sin bedömning utgått från ämnet matematik och beaktat all vetenskaplig meritering som LS redovisat, inklusive forskning i matematisk geodesi. LS klargör i sin skrivelse innebörden av ämnet geodesi och dess förhållningssätt till matematikämnet. Nämnden tillstår att man i sitt protokoll gjort en beskrivning som kan indikera en felaktig bild av vad geodesi är och hur det förhåller sig till matematikämnet. Nämnden beklagar detta och vill tillrättalägga att det ej varit nämndens avsikt att placera matematisk geodesi utanför matematikämnet. Det ändrar dock inte uppfattningen att den sammantagna vetenskapliga produktionen, vare sig den avser matematik eller matematisk geodesi, är för begränsad. Stöd för denna tolkning finns hos sakkunnige LIH, såväl i hans första utlåtande som i hans yttrande över besvärsskrivelsen. Nämnden har också noga tagit del av sakkunnige WF:s utlåtanden och har noterat att denne genomgående är mycket positiv, men att han i sitt första utlåtande har anfört en viss reservation beträffande omfattningen på de vetenskapliga publikationerna, som dock balanseras av mycket hög kvalitet på arbetena. Nämnden har i sin förra motivering angett att man uppfattat WFs bedömning som baserad på tidiga forskningsaktiviteter hos LS. Nämnden ifrågasätter inte hans bedömning beträffande kvaliteten på arbetena och värdet för utvecklingen inom området. WF gör dock inga uttalanden om aktuella forskningsaktiviteter. Nämnden har således beaktat båda sakkunnigas utlåtanden och redovisat sin tolkning av desamma, för att därefter göra sin självständiga bedömning. Nämndens uppfattning att den vetenskapliga meriteringen till stor del ligger långt tillbaka i tiden står fast. Nämnden har, som nämns ovan, inte uttalat att dessa tidiga arbeten skulle sakna relevans eller intresse, men aktuella forskningsmeriter är enligt nämndens uppfattning alltför begränsade. Vid bedömningen av de vetenskapliga meriterna har nämnden också haft att väga in insatser i forskarutbildningen och handledning av doktorander. Nämnden vidhåller sin uppfattning att dessa insatser är begränsade.

Sammanfattningsvis vill nämnden bestrida påståendena att man skall ha varit osaklig och tendentiös, med undantag av den beskrivning av ämnet som gjorts. Nämnden anser att ingenting har tillförts ärendet som föranleder någon ändring av nämndens uppfattning.

Rektor avstyrkte bifall till överklagandet.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Enligt 4 kap. 5 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som professor inom annat än konstnärlig verksamhet som har visat såväl vetenskaplig som pedagogisk skicklighet. Lika stor omsorg skall ägnas prövningen av den pedagogiska skickligheten som prövningen av den vetenskapliga skickligheten. - Av 4 kap. 11 § högskoleförordningen framgår att en lektor som är anställd tills vidare vid en högskola efter ansökan skall befordras till en anställning tills vidare som professor vid den högskolan, om lektorn har behörighet för en sådan anställning.

Överklagandenämnden gör följande bedömning. I ärendet är det ostridigt att LS har den pedagogiska skicklighet som krävs för att bli befordrad till anställning som professor. Överklagandenämnden har därför att pröva om LS även har den vetenskapliga skickligheten för att kunna befordras till professor. Nämnden gör härvid följande överväganden.

Av de sakkunnigas utlåtanden samt av universitetets yttranden framgår att LS' vetenskapliga produktion är av hög kvalitet. Den sakkunnige WF har anmärkt att LS' publikationslista visserligen är begränsad men har samtidigt uttalat att kvaliteten på de vetenskapliga verken är "extremely high". WF har utan tvekan tillstyrkt befordran. Den sakkunnige LIH:s invändningar synes i allt väsentligt vara dels LS' begränsade vetenskapliga produktion, där LIH anser att det ringa antalet publikationer inte kompenseras av att något arbete är av exceptionellt hög kvalitet, dels att LIH anser att LS' forskning ligger längre tillbaka i tiden. Universitetet har inte ifrågasatt WF:s bedömning av kvaliteten på LS' arbeten och värdet för utvecklingen inom området men har i huvudsak ändå tagit fasta på LIH:s invändningar som grund för sitt ställningstagande vad gäller den vetenskapliga skickligheten.

Det förhållandet att en sökande endast i begränsad omfattning har ägnat sig åt vetenskaplig publicering och att publiceringen ligger längre tillbaka i tiden kan i och för sig innebära att den vetenskapliga skickligheten inte kan styrkas vid ansökningstillfället. Det är emellertid viktigt att det görs en helhetsbedömning av samtliga de meriter som kan vara relevanta vid prövningen av den vetenskapliga skickligheten.

Överklagandenämnden konstaterar att LS har mycket goda meriter vad gäller akademiskt ledarskap. Han var under lång tid dekan med särskilt ansvar för grundutbildningen vid Lunds tekniska högskola, han har under en period varit prefekt och dessutom styrelseordförande för ingenjörsutbildningarna i Helsingborg. LS är sedan år 2001 rektor för Högskolan i Gävle.

Uppdrag som prefekt får anses innefatta ett ansvar för att främja forskning och bör i regel kunna tillmätas visst meritvärde (jfr Överklagandenämndens beslut 2001-05-16, reg.nr 27-158-01). Detsamma får anses gälla befattning som rektor för en högskola. LS' alla uppdrag inom universitetet ger också en förklaring till varför han inte har kunnat uppvisa aktuell forskning av större omfattning än vad som är fallet och varför hans insatser i forskarutbildningen varit begränsade.

Vid en helhetsbedömning av vad som framkommit genom de sakkunnigas utlåtanden och av vad som anförts ovan finner Överklagandenämnden att LS får anses ha visat tillräcklig vetenskaplig skicklighet för att kunna befordras till anställning som professor. Överklagandet skall därför bifallas.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan bifaller överklagandet och förklarar att LS skall befordras till anställning som professor.