Beslut 2016-12-16 (reg.nr 212-1120-16)

Att instruera eller på annat sätt söka påverka en sakkunnig är enligt Överklagandenämndens mening inte förenligt med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Då det inte kunde uteslutas att en viceprefektens uttalande kunde ha påverkat den sakkunniga och därmed utgången i ärendet undanröjde Överklagandenämnden universitetets anställningsbeslut.

Bakgrund

Göteborgs universitet ledigförklarade en anställning som universitetslektor i lingvistik, vikariat 50 procent som längst till och med den 31 januari 2017 med placering vid institutionen för filosofi, lingvistik och vetenskapsteori. Till anställningen anmälde sig bl.a. AA och BB.

Docenten EC, Göteborg, utsågs till sakkunnig i ärendet. Hon angav en tätgrupp som omfattade AA och BB.

Göteborgs universitet beslutade den 28 juni 2016 att anställa BB som universitetslektor i lingvistik.

Yrkande m.m.

AA överklagade beslutet och yrkade som det får förstås att hon skulle erhålla anställningen. Hon anför bl.a. följande. Det framgår tydligt av sakkunnig-utlåtandet att hon är den av de sökande som är mest meriterad både vad beträffar undervisningserfarenhet och forskningsmeriter. Hon är docent och har mångårig erfarenhet av att undervisa och handleda studenter.

I 12 kap. 5 § 2 stycket regeringsformen uppställs kravet om att vid beslut om statliga anställningar ska avseende fästas endast vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Detta stadgande upprepas i 4 § lagen om offentlig anställning (LOA) där det förtydligas att skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat. Göteborgs universitets beslut att förbigå henne och istället anställa BB är uppenbart i strid med regeringsformens och LOA:s stadganden. Det förhållandet, åberopat av Göteborgs universitet, att BB sedan tidigare har gett precis de kurser som anställningen avser uppväger på intet sätt hennes eget försprång med avseende på förtjänst och skicklighet. Om det förhållandet att en sökande sedan tidigare gett de kurser som en anställning avser skulle övertrumfa alla andra meriter, skulle utlysning vara överflödig när en i det avseendet meriterad sökande finns. Mot bakgrund av vad som redogjorts för yrkar hon att beslutet att anställa BB undanröjs och att den mest meriterade kandidaten anställs.

Göteborgs universitet vidhöll sitt ställningstagande och anför genom tf. prefekten i huvudsak följande. Ledigkungörelsen gör klart att anställningen som vikarierande universitetslektor i lingvistik innefattar undervisning och uppsatshandledning i lingvistik, särskilt inom disciplinerna sociolingvistik, psykolingvistik och fonetik samt även undervisning och/eller handledning av examensarbeten inom ramen för kommunikatörsprogrammet. Eftersom anställningen är kortare än sex månader valde universitetet att inte använda en extern sakkunnig i rekryteringsprocessen. I stället bistod docenten EC arbetsgivaren med en bedömning av de sökandes meriter. I den bedömningen valde EC ut AA och BB till en tätgrupp som inte var rangordnad.

Av ansökningshandlingarna framgår att AA är en mycket erfaren lärare och forskare. Hennes undervisnings- och forskningsmeriter är huvudsakligen inom kognitiv semantik, korpuslingvistik och människa-maskin-interaktion, meritering som bedöms vara sekundär för anställningen i fråga. När det gäller meritering inom sociolingvistik, psykolingvistik och fonetik, områden som bedöms som primära för anställningen, står det klart att BB har ett klart försteg framför AA. Något som också framgår av beslutsunderlaget. Enligt de bedömningsgrunder som hänvisas till i ledigkungörelsen och som finns angivna i Anställningsordning för lärare vid Göteborgs universitet (dnr V 2016/383 2.1.2) ska den sökande väljas, som efter en helhetsbedömning av skicklighet och utvecklingspotential bedöms ha de bästa förutsättningarna att genomföra de arbetsuppgifter som ingår i anställningen. Utifrån förhållandet att anställningen är tidsbegränsad och på 50 procent av heltid, dvs. en kortare deltidsanställning, måste extra vikt fästas vid skicklighet och erfarenhet inom de områden som är direkt relevanta för de arbetsuppgifter som ingår i anställningen. Universitetet menar att den erfarenhet som BB har av liknande arbetsuppgifter tidigare är av stor vikt och ska beaktas till hennes fördel. Universitetet står fast vid sin bedömning att BB har de bästa förutsättningarna för att genomföra de arbetsuppgifter som ingår i anställningen och yrkar att NNs överklagande lämnas utan bifall.

AA har inkommit med ett yttrande i vilket hon anfört bl.a. följande. All hennes forskning är inom sociolingvistik, psykolingvistik och kommunikation. Hennes avhandling handlar t.ex. om talspråkskommunikation i domstolar i olika kulturer. Korpusar av talspråk i olika sociala kontexter som hon byggde upp inom lingvistik används för sociolingvistiska, psykolingvistiska och kommunikationsstudier. Korpuslingvistik är ett metodorienterat ämne som är en del av ämnen som sociolingvistik och psykolingvistik. Prefekten är inte expert i dessa ämnen och är tydligen inte bekant med hennes arbete inom lingvistik och kommunikation. Det är därför viktigt att sakkunnigutlåtandet inkluderar en tydlig rangordning. Det ser ut som att ledningen redan har bestämt vem som borde få anställningen.

Den sakkunniga EC har inkommit med en skrivelse till Överklagandenämnden i vilken hon anför bl.a. följande. Hon blev ombedd att inte göra någon rangordning. Om hon hade gjort en rangordning så hade hon varit tvungen att ranka AA som etta, eftersom hennes undervisnings- och forskningsområden är lika relevanta för tjänsten som BB, och hon har så mycket mer erfarenhet med undervisning, forskning, och handledning.

Göteborgs universitet har i ett nytt yttrande anfört bl.a. följande. EC har bistått arbetsgivaren med en bedömning av de sökandes meriter. Hon gavs samma instruktioner som fakultetens externa sakkunniga ges, fastslagna av lärarförslagsnämnden vid humanistiska fakulteten (se Anvisningar för sakkunnigbedömning: annan vetenskapligt kompetent, dnr P20121178), att utlåtandet ska resultera i en motiverad tätgrupp utan inbördes rangordning av de sökande. En liknande skrivning återfinns även i Anställningsordning för lärare vid Göteborgs universitet (dnr V2016/383) där det framgår att den sakkunniges uppdrag består i att göra en skicklighetsbedömning av de behöriga sökandena samt utifrån denna prövning - och normalt utan inbördes rangordning – i ett yttrande redogöra för den vetenskapliga/konstnärliga och den pedagogiska skickligheten hos de sökande som främst bör komma ifråga för anställningen.

Av de fem sökande som den sakkunniga EC bedömde som behöriga till anställningen valde hon att inkludera två i tätgruppen. Detta trots att möjlighet fanns att endast inkludera en i tätgruppen om hon menade att en av de sökande var klart överlägsen de andra. Vidare skriver hon i bedömningen att BB har mindre erfarenhet med undervisning och forskning men att hennes erfarenhet är direkt relevant till tjänsten eftersom hon redan är insatt i arbetsuppgifterna.

Enligt de bedömningsgrunder som hänvisas till i ledigkungörelsen, och som finns angivna i Anställningsordningen, ska den sökande väljas som efter en helhetsbedömning av skicklighet och utvecklingspotential bedöms ha de bästa förutsättningarna att genomföra de arbetsuppgifter som ingår i anställningen. Utifrån att det är fråga om en tidsbegränsad anställning måste extra vikt fästas vid skicklighet och erfarenhet som är direkt relevant för de arbetsuppgifter som ingår i anställningen. Universitetet menar att BB tidigare erfarenhet av, samt uppvisade skicklighet i, de arbetsuppgifter som ingår i anställningen är av stor vikt och måste beaktas till hennes fördel. Att BB erfarenhet är direkt relevant för arbetsuppgifterna som ingår i anställningen framgår tydligt av ECs bedömning. Delar av denna undervisnings- och handledningserfarenhet har BB har tillägnat sig genom en tidigare anställning som vikarierande universitetslektor vid institutionen. Universitetet anser att EC i sitt brev inte tar det faktum att BB erfarenhet och skicklighet i de moment som ingår i anställningen överstiger NNs i tillräckligt stort beaktande. Universitetet står därmed fast vid sin bedömning.

AA har inkommit med skrivelse i vilken hon anför bl.a. att den sakkunnigas brev bekräftar hennes överklagande.

Den sakkunniga EC har inkommit med ytterligare en skrivelse till Överklagandenämnden i vilken hon anför bl.a. följande. Hon vill förtydliga hur hon tolkade ordet tätgrupp. Hon tolkade det som en grupp med minst två kandidater, även om det fanns en kandidat som är den solklara vinnaren. Hon tolkade det inte som någon slags ekvivalensklass. I det här fallet var det bara en på toppen i en klass i och för sig, vilket hon förklarade för prefekten via mejl. Hon inkluderade BB eftersom det heter "grupp", och hon var egentligen mycket väl meriterad för jobbet eftersom hon redan hade det. Hon var den enda bland de andra kandidaterna som hade rätt bakgrund, så hon stod ut bland de andra. Det var den administrative chefen/vice prefekten som gav henne uppdraget att vara sakkunnig. Chefen inledde deras samtal med att det skulle vara smidigast om BB skulle få jobbet, vilket hon tyckte kändes obehagligt. Hon frågade honom om hon skulle rangordna kandidaterna, och han sa nej. Hon förtydligade om det av hennes beskrivning bara ska framgå vilken kandidat är bäst meriterad. Han svarade ja. Hon skrev sitt utlåtande på ett sätt som gjorde det tydligt att den enda fördelen som BB har över AA härleder från att hon redan har jobbet.

Göteborgs universitet har i kompletterande yttrande anfört bl.a. följande. Den sakkunniga tillfrågades av viceprefekten för grundutbildningen att göra en bedömning av de sökande till anställningen. Hon accepterade och uttryckte varken till viceprefekten eller någon annan i ledningen att hon kände obehag inför uppgiften. Först efter NNs överklagande kom det till uttryck att den sakkunniga menade att AA skulle rangordnas före BB.

AA har inkommit med skrivelse.

BB har inkommit med ett yttrande.

Skäl

Av 1 kap. 9 § regeringsformen framgår att förvaltningsmyndigheter i sin verksamhet skall beakta allas likhet inför lagen samt iaktta saklighet och opartiskhet.

Enligt 4 § lagen (1994:260) om offentlig anställning ska vid anställning avseende fästas bara vid sakliga grunder, såsom förtjänst och skicklighet. Skickligheten ska sättas främst, om det inte finns särskilda skäl för något annat.

Enligt 4 kap. 4 § högskoleförordningen (1993:100) är den behörig att anställas som lektor inom annat än konstnärlig verksamhet, som dels har visat pedagogisk skicklighet, dels har avlagt doktorsexamen eller har motsvarande vetenskaplig kompetens eller någon annan yrkesskicklighet som är av betydelse med hänsyn till anställningens ämnesinnehåll och de arbetsuppgifter som ska ingå i anställningen.

Som bedömningsgrunder vid anställning av en lektor ska graden av sådan skicklighet som är ett krav för behörighet för anställning gälla. Prövningen av den pedagogiska skickligheten ska ägnas lika stor omsorg som prövningen av andra behörighetsgrundande förhållanden enligt första stycket. Varje högskola bestämmer i övrigt själv vilka bedömningsgrunder som ska tillämpas vid anställning av en lektor.

AA har i överklagandet anfört att universitetet har frångått stadgandena i regeringsformen och LOA om att den som är skickligast ska sättas främst. Universitetet har anfört att BB har rätt inriktning på sin bakgrund och att hon, då hon har erfarenhet av de aktuella arbetsuppgifterna och det är fråga om ett vikariat är den skickligaste för anställningen.

Den sakkunniga i ärendet har i en skrivelse till Överklagandenämnden anfört bl.a. att hon anser att AA är den som är den mest meriterade för anställningen. Hon har vidare uppgett att den administrative chefen/viceprefekten anfört att det vore smidigast om BB fick anställningen.

Överklagandenämnden gör följande bedömning

De rättsliga förhållandena mellan statliga myndigheter som arbetsgivare och deras arbetstagare innehåller både offentligrättsliga och privaträttsliga delar. Ett offentlig-rättsligt drag är att myndighetens formella ingående av ett anställningsavtal har formen av ett myndighetsbeslut. I handläggningen av ett anställningsärende har universitet och högskolor som myndigheter att iaktta vad som anförs i regerings-formen om att iaktta saklighet och opartiskhet.

I det aktuella ärendet har den sakkunniga fått veta att det är smidigast att den person som senare anställdes skulle få anställningen. Universitetet har inte avvisat detta påstående. Den sakkunniga har också uttryckt att hon uppfattat det som att hon måste föreslå en tätgrupp i vilken måste ingå minst två sökande.

I samband med att högskoleförordningens regler om anställning ändrades 2011 togs bl.a. kravet att de sakkunniga måste rangordna de sökande bort. I stället har lärosätena möjlighet att genom egna föreskrifter i anställningsordningen reglera denna del av anställningsförfarandet. Av Göteborgs universitets anställningsordning framgår att de sakkunniga ska göra en skicklighetsbedömning, normalt utan att göra en inbördes rangordning.

Ett sakkunnigutlåtande utgör ett viktigt underlag i anställningsärendet. Att instruera eller på annat sätt söka påverka en sakkunnig är enligt Överklagandenämndens mening inte förenligt med regeringsformens krav på saklighet och opartiskhet. Då det inte kan uteslutas att den administrative chefen/viceprefektens uttalande kan ha påverkat den sakkunniga och därmed utgången i ärendet ska universitetets beslut att anställa BB undanröjas.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan undanröjer Göteborgs universitets beslut att anställa BB.