Beslut 2002-11-15 (reg.nr 46-44-02)

Etnisk tillhörighet. Psykoterapiutbildning. Fråga om Överklagandenämnden kan pröva ett överklagande gällande ett beslut som har fattats före likabehandlingslagens ikraftträdandedatum. Bevisbördan i ärenden hos nämnden.

 

Ärendets bakgrund

X är student inom psykoterapiutbildningen vid Lunds universitet. I en skrivelse till medicinska fakultetens styrelse anhöll X om att få göra om tre obligatoriska moment inom den handledda psykoterapin för barn och ungdom med nya handledare och ny examinator. Han framställde också ett yrkande avseende uppsatsmoment och seminarier.

Prodekanus vid medicinska fakultetsstyrelsen fattade den 20 juni 2001 ett beslut med bland annat följande lydelse. Medicinska fakultetsstyrelsen har uppdragit åt nämnden för psykoterapiutbildning att fatta beslut rörande ledning och drift av psykoterapiutbildningen inom de ramar som anges i utbildningsplanen för utbildningen och i fakultetens årliga budgetbeslut. Efter granskning av vad som förevarit i det aktuella ärendet finner fakultetsledningen ingen anledning till åtgärd.

Yrkande m.m.

X överklagade beslutet och vidhöll sina tidigare yrkanden. I ett kompletterande yttrande till Överklagandenämnden den 27 mars 2002 gjorde han gällande att det förekommit diskriminering i ärendet.

Överklagandenämnden inhämtade yttrande från rektor vid Lunds universitet. Rektor bestred i yttrande den 12 juni 2002 att X skulle ha utsatts för etnisk diskriminering. X kommenterade i skrivelse den 22 augusti 2002 universitetets yttrande.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Författningsbestämmelser

Enligt 1 § lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, härefter kallad likabehandlingslagen, har denna lag till ändamål att på högskoleområdet främja lika rättigheter för studenter och sökande och att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder.

Av 7 och 8 §§ likabehandlingslagen framgår följande. En högskola får inte missgynna en student eller en sökande genom att behandla honom eller henne mindre förmånligt än högskolan behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan könstillhörighet, annan etnisk tillhörighet, annan sexuell läggning eller utan funktionshinder i en likartad situation, om inte högskolan visar att missgynnandet saknar samband med könstillhörigheten, den etniska tillhörigheten, den sexuella läggningen eller funktionshindret. Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. En högskola får inte heller missgynna en student eller en sökande genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer med en viss könstillhörighet, en viss etnisk tillhörighet, en viss sexuell läggning eller ett visst funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.

Enligt 9 § samma lag skall förbuden mot direkt och indirekt diskriminering i 7 och 8 §§ gälla, när en högskola

  1. beslutar om tillträde till högskoleutbildning eller vidtar någon annan åtgärd som har betydelse för tillträdet,
  2. beslutar om examination eller gör någon annan bedömning av en studieprestation,
  3. beslutar eller gör någon annan liknande bedömning i fråga om a) tillgodoräknande av utbildning, b) anstånd med studier eller fortsättning av studier efter studieuppehåll, c) byte av handledare, d) indragning av handledare och andra resurser vid forskarutbildning, e) utbildningsbidrag för doktorander, eller
  4. vidtar en ingripande åtgärd mot en student.

Av 14 § likabehandlingslagen framgår bland annat att beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i 7 eller 8 § och 9 § 1, 3 eller 4. Ett beslut i fråga om byte av handledare får endast överklagas på denna grund, jfr 12 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100). Motsvarande kan gälla beträffande ingripande åtgärder enligt 9 § 4 likabehandlingslagen. Ett beslut om examination eller liknande, som åsyftas i 9 § 2 likabehandlingslagen, får överhuvudtaget inte överklagas.

Frågan om Överklagandenämndens prövning av överklagandet

Universitetet får genom det överklagade beslutet anses ha vägrat X byte av handledare. Med hänsyn till de allmänna konsekvenserna för X:s studier får beslutet att vägra honom att göra om de obligatoriska momenten även anses innefatta en ingripande åtgärd mot honom. X:s talan får vidare uppfattas på så sätt att han gör gällande att det överklagade beslutet strider mot förbuden i likabehandlingslagen genom att det diskriminerar honom på grund av etnisk tillhörighet. Fråga uppkommer härvid om det överklagade beslutet kan prövas av nämnden enligt likabehandlingslagen.

Likabehandlingslagen trädde ikraft den 1 mars 2002.Övergångsbestämmelser saknas. Lagen innehåller ingen upplysning huruvida den även skall tillämpas i fråga om överklaganden av beslut, som i likhet med universitetets beslut, har meddelats eller lämnats före ikraftträdandet. Förarbetena till lagstiftningen innehåller inte några uttalanden till ledning i denna fråga.

Som framgår av redovisningen ovan har likabehandlingslagen till ändamål att på högskoleområdet främja lika rättigheter för studenter och sökande och att motverka diskriminering på grund av könstillhörighet, etnisk tillhörighet, sexuell läggning och funktionshinder. Möjligheten att överklaga ett beslut enligt likabehandlingslagen är således ett skydd för den enskilde studenten eller sökande gentemot sådan diskriminering som tar sig uttryck i formella beslut fattade av högskolor med offentlig huvudman. Fall kan tänkas där diskriminerande beslut som högskolorna kan ha fattat innan likabehandlingslagens ikraftträdande skulle kunna ha en pågående eller bestående verkan för den enskilde även efter lagens ikraftträdande. Det kan inte anses föreligga något rättssäkerhetsbehov eller något allmänt intresse av att sådana tidigare fattade beslut av diskriminerande karaktär skulle få äga bestånd. För att ändamålet med lagen skall kunna fullgöras kan det därför anses vara berättigat och rimligt att låta likabehandlingslagens möjlighet att överklaga även gälla beslut som fattats före ikraftträdandet.

På anförda grunder finner Överklagandenämnden att X:s överklagande skall tas upp till prövning i den del som avser frågan om universitetets beslut att vägra honom att göra om de obligatoriska momenten med nya handledare strider mot diskrimineringsförbuden i likabehandlingslagen. X:s talan kan i övriga delar inte prövas av Överklagandenämnden enligt likabehandlingslagen eller någon annan bestämmelse och skall därför avvisas.

Utredningen

X antogs hösten 1998 till psykoterapiutbildning vid Lunds universitet. Studierna förlöpte emellertid inte som planerat och konflikter uppstod med handledare och kursledning. X underkändes också på vissa kliniska moment avseende handledd terapi för barn och ungdom.

I en skrivelse till medicinska fakultetsstyrelsen anhöll X om att få göra om de tre momenten inom den handledda psykoterapin för barn och ungdom på psykoterapiutbildningen med nya handledare och ny examinator. Han hänvisade till att hans förtroende för de utbildningsansvariga helt hade raserats. I en senare skrivelse anförde han också att hans begäran inte skulle få leda till att han själv fick stå för kostnaden för den extra handledningen.

Nämnden för psykoterapiutbildning vid universitetet beslutade vid sammanträde den 10 januari 2001 att ställa sig bakom lärarnas bedömning och att inte rekommendera fakulteten att bevilja extra medel enligt X:s önskemål.

Prodekanus vid medicinska fakultetsstyrelsen fattade den 20 juni 2001 det beslut som redovisats ovan under avsnittet Bakgrund.

X har i överklagandet och i flera omfattande skrivelser detaljerat redogjort för sin syn på konflikten och har anfört bland annat följande till stöd för sin talan. Bakgrunden till konflikten är att tre olika handledare utan förvarning underkänt hans arbete. Från att tidigare blivit godkänd på samtliga moment inom utbildningen har han nu fått underkänt på den handledda barn- och ungdomsterapin. Handledarna är inte oberoende av varandra. Efter ett utvecklingssamtal med bland andra kursansvariga H och de tre handledarna har han varit förföljd av kursledningen av någon anledning som inte uttalas. De tre handledarna samt H har i en vänskapsförening gjort en icke-professionell bedömning av hans prestationer. De har känslomässigt förenats i denna bedömning efter att ryktesvägen hört om hans övergående personliga problem under våren 1999. - X har vidare anfört bland annat följande i frågan om diskriminering. Medicinska fakulteten har inte som han ser det tagit vare sig hans anhållan eller hans person på allvar, och detta upplever han som ett extra led i diskrimineringen. Varje gång han försökte presentera ett fall i handledaren R:s grupp blev det förnedrande kommentarer som "är han svensk"?, underförstått att han i egenskap av utlänning enbart tar hand om utlänningarna, som om samtliga utlänningar skulle härstamma från samma ort. Vid ett tillfälle berättade han om ett fall där en ung man tyckte om falafel. R frågade då indignerat vad falafel var, varvid hon fick en beskrivning av denna för henne ytterst exotiska maträtt. Trots hennes bristande kulinariska kultur slängde hon ur sig mycket kränkande uttryck och "terapeutiska" tolkningar som t.ex. att han symboliserade falafel i egenskap av utlänning. Hans härkomst har dock ingen koppling till Mellanöstern. Trots att han påpekade detta fortsatte R att dra sina bisarra slutsatser och undrade härvid hur det kändes att träffa en svensk patient som indirekt talade om för honom att han var utlänning genom att prata om falafel. Ett nytt utvecklingssamtal hölls hösten 2000. Att det rör sig om indirekt diskriminering kan styrkas med lärarnas sätt att uttrycka sig om hans arbete: "han gör så gott han kan..", han befinner sig i steg 1-nivå" och "han bedriver stödkontakt". Det finns mer sådana uttalanden. Diskrimineringen i detta fall är inte enbart en subjektiv upplevelse; den direkta och påtagliga konsekvensen är att han respektlöst åsidosätts och underkänns utan grunder.

Medicinska fakultetsstyrelsen har i yttrande anfört bland annat följande. X har haft betydande svårigheter att anpassa sig till utbildningen och till de med nödvändighet ganska stränga regler som gäller för alla kliniska utbildningar och särskilt för kliniska utbildningar med inriktning på barn och ungdomar. Han har upprepade gånger brutit kontrakt och överenskommelser med patienter, anhöriga och lärare och därigenom vållat skada. Han kom tidigt på kant med sina medstudenter, vilket hängde samman med att han dömdes för ofredande av en av dem. Handlingen, som bestod i sammankoppling av medstudentens telefonsvarare med en sextelefonlinje, var särskilt graverande ur etisk synpunkt eftersom bl.a. medstudentens patienter och deras anhöriga drabbades. Kursledningen ägnade därefter stor möda åt att försöka återinsätta X i gruppgemenskapen och lyckades endast delvis med detta, samtidigt som de mötte missnöje från medstudenterna. Kursledningen förnekar bestämt att X utsatts för något som kan betecknas som trakasserier eller diskriminering.

Rektor vid Lunds universitet har i yttrande till Överklagandenämnden anfört bland annat följande. Föreskrifter som begränsar antalet gånger en student har rätt att genomgå ett examinationsmoment har inte funnits för den aktuella utbildningen. Man kan också fråga sig om det kan anses rimligt att en student bara ges en möjlighet att genomgå handledd och kontinuerligt bedömd klinisk utbildning. Av Medicinska fakultetsstyrelsens utredning framgår emellertid att X, inom ramen för den aktuella kursen, har deltagit i tre serier klinisk handledning med tre olika handledare. Likartade bedömningar gjordes av samtliga handledare samt av examinator, nämligen att han saknade förutsättningar att utveckla sin terapeutiska förmåga till den nivå som krävs för psykoterapeutexamen. När det gäller X:s studiesituation i övrigt har det framkommit att kursledningen har försökt stötta honom på olika sätt under utbildningens gång. Vidare har man vid flera tillfällen betonat för honom att han måste sköta sina åtaganden gentemot utbildningsledning och patienter. Trots detta har X, enligt uppgifter i fakultetsstyrelsens utredning, upprepade gånger uteblivit från handledningstillfällen och brutit överenskommelser med patienter, anhöriga och lärare och därigenom vållat skada. Enligt universitetets mening får utbildningsledningen i detta fall anses ha gett X tillräckliga möjligheter att genomföra de kliniska utbildningsmomenten. Universitetet kan inte heller finna att X skulle ha blivit utsatt för etnisk diskriminering.

Överväganden

Ärendet gäller huruvida universitetets beslut strider mot diskrimineringsförbuden i likabehandlingslagen. Det åligger härvid X att lägga fram fakta som talar för att det har förekommit ett sådant missgynnande som utgör sådan direkt eller indirekt diskriminering som anges i 7 och 8 §§ likabehandlingslagen. Därefter övergår bevisbördan på universitetet, som har att visa att missgynnandet saknar samband med den etniska tillhörigheten (jfr prop. 2001/02:27, sid. 54-56).

X har i huvudsakligen allmänna ordalag gjort gällande att han utsatts för trakasserier, kränkande särbehandling och etnisk diskriminering från lärare, handledare och medstudenter. De enda konkreta omständigheterna i hans skrivelser som skulle kunna hänföra sig till frågan om diskriminering är i huvudsak X:s påståenden om det resonemang som handledaren fört angående till exempel falafeln samt påståendena om de omdömen som lärare och handledare muntligen skulle ha lämnat om hans insatser inom utbildningen. Några andra konkreta omständigheter till stöd för påståendet om diskriminering har i allt väsentligt inte framförts från X:s sida och i övrigt inte heller framkommit i ärendet. Enbart den omständigheten att X:s handledare och kursansvariga lärare vid några tillfällen under utbildningen kan ha gjort uttalanden som X tolkat som kränkande eller främlingsfientliga talar dock inte för att det förekommit något missgynnande i prodekanus beslut som utgör direkt eller indirekt diskriminering. Det har inte heller i övrigt framkommit någon omständighet som talar för att prodekanus beslut inte skulle vara sakligt och opartiskt grundat. Vid angivna förhållande skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande

  1. Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i den del som avser frågan om diskriminering.
  2. Överklagandenämnden avvisar överklagandet i övriga delar.