Beslut 2003-02-14 (reg.nr 46-811-02)

Könstillhörighet. Tillträde till grundläggande högskoleutbildning. Urval med hänsyn till kön (7 kap. 10 § högskoleförordningen). Fråga om förfarandet stred mot likabehandlingslagen respektive gemenskapsrätten inom Europeiska unionen.

Ärendets bakgrund

Y sökte inför höstterminen 2002 till sjukgymnastprogrammet vid Göteborgs universitet. I såväl urvalsomgång ett som två beslutade universitetet att reservplacera Y som etta i urvalsgruppen BF (avslutad folkhögskoleutbildning).

Yrkande m.m.

Y överklagade universitetets urvalsbeslut och anförde att beslutet stred mot 7 och 8 §§ lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Y anförde bland annat följande till stöd för sin talan. Hon har överklagat ett antagningsbesked från Göteborgs universitet, sjukgymnastprogrammet, med anledning av att hon inte antagits till utbildningen, trots att hon enligt antagningsbesked låg som första reserv och den antagne sökanden tackat nej. Efter första urvalet antogs en manlig sökande och hon låg på första reservplats. Efter att den först antagne tackat nej till sin utbildningsplats antogs två nya sökanden, båda män. Enligt antagningsbeskedet låg hon fortfarande på första reservplats. Enligt uppgift från VHS (Verket för högskoleservice) tillämpas urval med könskvotering då flera studenter har samma poäng, 40 procent pojkar och 60 procent flickor. Till utbildningen antogs till slut tio män och 34 flickor. Från urvalsgrupp BF, folkhögskola, antogs ingen kvinnlig sökande och två manliga efter att en antagen manlig sökande tackat nej till sin utbildningsplats. Det är tydligt att inom denna urvalsgrupp finns flest studenter med samma poäng och då väljer man inom gruppen enbart manliga sökanden eftersom män är underrepresenterade i utbildningen. Följden blir att man antar endast manliga sökande vilket innebär att kvinnliga sökande inom denna urvalsgrupp inte blir antagna trots besked om att en kvinna står som första reserv. Att könskvotering tillämpas i förekommande fall står i VHS-katalogen och är acceptabelt, men när konsekvensen blir att sökande inom en urvalsgrupp kraftigt missgynnas på grund av könstillhörighet kan detta inte vara förenligt med innebörden i 7 § och 8 § lagen om likabehandling av studenter i högskolan. Principen om könskvotering framstår i regel som neutral, men i detta fall innebär den att kvinnliga sökande inom urvalsgrupp BF kraftigt missgynnas. Könskvoteringen drabbar inte övriga urvalsgrupper lika ensidigt. Om könskvotering skall tillämpas så skall detta tillämpas lika i de olika urvalsgrupperna. Här har man antagit 100 procent män i urvalsgrupp BF. Betygssystemet från folkhögskolor innebär förmodligen att många sökande har samma poäng och då tillämpas könskvotering, vilket innebär att man väljer enbart män ur denna grupp. Enligt högskolan kan detta hända igen till vårintagningen och det betyder att möjligheten för en kvinnlig sökande att bli antagen ur denna urvalsgrupp är minimal. Att enbart män antas till utbildningen när en kvinna står som första reserv är märkligt. Denna reservplats är i praktiken utan värde för henne. Hon överklagar beslutet att ur en urvalsgrupp välja enbart manliga sökande då könskvotering tillämpas och anser att hon ska bli antagen till sjukgymnastprogrammet i Göteborg och beviljas anstånd till våren 2003.

Universiteten redogjorde i yttranden för handläggningen av ärendet och anförde bland annat att könskvotering tillämpas i den samordnade antagningen.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Författningsbestämmelser m.m.

I 7 § lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan, härefter likabehandlingslagen, anges följande. En högskola får inte missgynna en student eller en sökande genom att behandla honom eller henne mindre förmånligt än högskolan behandlar eller skulle ha behandlat personer med annan könstillhörighet, annan etnisk tillhörighet, annan sexuell läggning eller utan funktionshinder i en likartad situation, om inte högskolan visar att missgynnandet saknar samband med könstillhörigheten, den etniska tillhörigheten, den sexuella läggningen eller funktionshindret. Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan.

Enligt 8 § likabehandlingslagen får en högskola inte missgynna en student eller en sökande genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer med en viss könstillhörighet, en viss etnisk tillhörighet, en viss sexuell läggning eller ett visst funktionshinder. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.

Av 9 § första punkten likabehandlingslagen framgår att förbuden mot direkt och indirekt diskriminering i 7 och 8 §§ skall gälla, när en högskola beslutar om tillträde till högskoleutbildning eller vidtar någon annan åtgärd som har betydelse för tillträdet.

Vidare framgår av 14 § första stycket likabehandlingslagen att ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman får överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i 7 eller 8 § och 9 § första punkten likabehandlingslagen. Om Överklagandenämnden finner att beslutet strider mot något av förbuden och detta kan antas ha inverkat på utgången, skall beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.

Det överklagade beslutet avser tillträde till högskoleutbildning. Y har gjort gällande att beslutet strider mot diskrimineringsförbuden i likabehandlingslagen. Överklagandenämnden tar därför upp överklagandet till prövning i den del som avser frågan om diskriminering på grund av könstillhörighet. Ys talan kan i övrigt inte prövas av Överklagandenämnden enligt likabehandlingslagen eller någon annan bestämmelse.

Frågan om universitetets beslut strider mot likabehandlingslagen

I 1 kap. 5 § första stycket högskolelagen (1992:1434) anges att i högskolornas verksamhet skall jämställdhet mellan kvinnor och män alltid iakttas och främjas.

Enligt 4 kap. 1 § högskolelagen skall högskolorna, så långt det kan ske med hänsyn till kvalitetskravet i 1 kap. 4 § första stycket samma lag, som studenter ta emot de sökande som uppfyller behörighetskraven för studierna. Vidare anges i 4 kap. 3 § högskolelagen att om alla behöriga sökande till en utbildning inte kan tas emot, skall urval göras bland de sökande. Regeringen eller den myndighet som regeringen bestämmer får meddela föreskrifter om urval.

Närmare bestämmelser om urval finns i 7 kap. högskoleförordningen (1993:100). Av 7 kap. 10 § första, andra och tredje stycket högskoleförordningen framgår följande. Vid urval skall hänsyn tas till de sökandes meriter. Vid urvalet används urvalsgrunderna betyg, högskoleprov, andra särskilda prov, tidigare utbildning, arbetslivserfarenhet, och särskilda skäl. Vid i övrigt likvärdiga meriter får urval också göras med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från det underrepresenterade könet. Vid sådana meriter får vidare lottning användas, om urval med hänsyn till kön inte kan göras.

Närmare föreskrifter om meritvärdering i urval finns bland annat i Föreskrifter av Högskoleverket (HSVFS 1996:22) om grundläggande behörighet samt urval. Av dessa föreskrifter framgår bland annat att studieomdömen från folkhögskola skall ges siffervärden, där omdömet Utmärkt ges det högsta siffervärdet 4 (6 a §). Vidare framgår att vid urval på betyg skall platserna fördelas i förhållande till antalet behöriga sökande i var och en av tre urvalsgrupper, där en urvalsgrupp avser sökande med viss utbildning från folkhögskola (8 §).

Av utredningen framgår bland annat följande.

Y sökte till sjukgymnastprogrammet vid Göteborgs universitet. Vid urvalet till utbildningen deltog Y i flera urvalsgrupper, bland annat i urvalsgruppen BF för sökande med folkhögskoleutbildning. I urvalsgrupp BF erhöll hon högsta möjliga meritvärde (4,00). Efter första antagningsomgången erbjöds en manlig sökande från urvalsgrupp BF med meritvärdet 4,00 en utbildningsplats. Y tilldelades första reservplats. Den manlige sökanden tackade senare nej till erbjuden plats. Inför urvalsomgång två tilldelades urvalsgrupp BF ytterligare en utbildningsplats, vilket innebar att sammanlagt två utbildningsplatser fördelades till sökande med placering i urvalsgrupp BF. Dessa platser erbjöds två manliga sökande med meritvärdet 4,00. Y erhöll ingen plats utan kvarstod fortfarande som första reserv.

Överklagandenämnden gör följande bedömning.

Universitetets förfarande i detta ärende har sin grund i den ovan redovisade bestämmelsen i 7 kap. 10 § högskoleförordningen, som medger att vid i övrigt likvärdiga meriter urval får göras med hänsyn till kön i syfte att förbättra rekryteringen av studenter från det underrepresenterade könet. Universitetets förfarande innebär att vid urvalet till sjukgymnastprogrammet har universitetet missgynnat Y genom att behandla henne mindre förmånligt än vad universitetet behandlat manliga sökande i en likartad situation. Missgynnandet har samband med könstillhörigheten. Förfarandet står därför i strid mot det uppställda förbudet mot direkt diskriminering i 7 § första stycket likabehandlingslagen.

I 7 § andra stycket likabehandlingslagen anges emellertid att förbudet inte gäller, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. Av förarbetena till likabehandlingslagen framgår att avsikten med detta undantag är att inte hindra en högskola från att ta hänsyn till väsentliga samhälleliga och sociala intressen, såsom främjande av jämställdhet mellan kvinnor och män. Att vid lika meriter välja t.ex. en manlig sökande före en kvinnlig sökande till viss utbildning för att förbättra rekryteringen av studenter från det underrepresenterade könet anges som ett exempel på när det kan föreligga ett berättigat intresse av att särbehandla någon (prop. 2001/02:27, sid. 91).

Av utredningen framgår att universitetet vid lika meriter valt flera manliga sökande före Y vid antagningen till sjukgymnastutbildningen. Universitetet har uppgivit att sjukgymnastutbildning är en sådan utbildning där det finns en underrepresentation av manliga studenter. Överklagandenämnden saknar anledning att ifrågasätta denna uppgift. Vid angivna förhållande får behandlingen av Ys ansökan anses vara berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. Universitetets förfarande strider därför inte mot bestämmelsen i 7 § likabehandlingslagen.

Vad Y anfört och vad som i övrigt framkommit i ärendet talar inte för att det förekommit något annat förfarande som utgör sådan direkt eller indirekt diskriminering som anges i 7 och 8 §§ likabehandlingslagen.

Frågan om universitetets beslut strider mot gemenskapsrätten

Fråga har även uppkommit om universitetets beslut strider mot gemenskapsrätten inom Europeiska unionen, och då närmast den s.k. likabehandlingsprincipen som har fastslagits i direktivet 76/207/EEG av den 9 februari 1976 om genomförandet av principen om likabehandling av kvinnor och män i fråga om tillgång till anställning, yrkesutbildning och befordran samt arbetsvillkor (likabehandlingsdirektivet). Likabehandlingsdirektivet gäller även tillgång till yrkesutbildning. Sjukgymnast-utbildning får anses vara en sådan högre yrkesutbildning som innefattas av direktivets likabehandlingsprincip.

Av domen i mål C-158/97, Badeck m.fl., från Europeiska gemenskapernas domstol framgår att en åtgärd som syftar till att i första hand befordra kvinnliga sökande inom de delar av den offentliga sektorn där kvinnor är underrepresenterade anses vara förenlig med gemenskapsrätten om den inte automatiskt och ovillkorligt ger företräde åt kvinnor som har meriter som är likvärdiga med deras manliga konkurrenters och om det görs en objektiv bedömning av ansökningarna med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden (jfr även domen i mål C-407/98, Abrahamsson m.fl.).

Den av universitetet tillämpade bestämmelsen i högskoleförordningen ger inte automatiskt och ovillkorligt företräde åt det underrepresenterade könet vid likvärdiga meriter i urvalet till sjukgymnastutbildningen. I urvalet till utbildningen används också flera olika urvalsgrunder och urvalsgrupper, förutom folkhögskolebetyg även bland annat gymnasiebetyg och högskoleprov, där meritvärdering sker enligt föreskrifter utfärdade av regeringen och av Högskoleverket. Universitetet har även möjlighet att vid urvalet använda sig av urvalsgrunden särskilda skäl. Urvalsbestämmelserna anvisar således att en objektiv bedömning av ansökningarna skall ske med beaktande av samtliga sökandes personliga förhållanden. Annat har inte framkommit i ärendet än att Ys ansökan behandlats i enlighet härmed. Med beaktande härav finner Överklagandenämnden att universitetets beslut inte kan anses strida mot gemenskapsrätten inom Europeiska unionen.

På anförda grunder skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande

  1. Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i den del som avser frågan om diskriminering.
  2. Överklagandenämnden avvisar överklagandet i övriga delar.