Beslut 2005-09-16 (reg.nr 33-927-05)

Funktionshinder. En sökande fick inte plats på veterinärprogrammet, eftersom hans s.k. jämförelsetal (meritvärde) var för lågt. I ett överklagande gjorde han gällande att han diskriminerats i urvalet till utbildningen, då han på grund av dyslexi inte kunde nå högsta betyg i några av de gymnasiekurser som legat till grund för beräkningen av jämförelsetalet. Fråga om han hade diskriminerats genom urvalsbeslutet.

Bakgrund

MA anmälde sig inför höstterminen 2005 till veterinärprogrammet vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU). Universitetet erbjöd inte MA plats på utbildningen, då hans meritvärde inte var tillräckligt högt.

Yrkande m.m.

MA överklagade beslutet och anförde att han blivit diskriminerad vid urvalet till veterinärutbildningen vid SLU höstterminen 2005. På grund av sitt handikapp, dyslexi kan han inte nå betyget MVG i ämnena engelska kurs B och franska kurs B. Han yrkar att han skall jämställas med dem som har 20,00 i jämförelsetal.SLU vidhöll sitt beslut och anförde följande. MA har bedömts behörig till sökt utbildning men inte erbjudits en utbildningsplats då meritvärdet inte varit tillräckligt högt. Veterinärprogrammet är en av Sveriges mest sökta utbildningar och det krävs jämförelsetalet 20,00 från gymnasieskolan för att ha en möjlighet att antas till utbildningen. Då det finns fler sökande med jämförelsetalet 20,00 än det finns utbildningsplatser finns det även ett stort antal reserver med detta meritvärde. MA har enligt VHS ett meritvärde på 19,70 och placerades som reserv 65 i urvalsgrupp BG (betyg från gymnasieskolan) efter andra urvalet. De kurser som MA saknar MVG i är engelska kurs B och franska kurs B. MA anser att han har diskriminerats vid urvalet då han på grund av sitt handikapp inte har möjlighet att uppnå MVG i dessa kurser och yrkar att han skall jämställas med sökande som har 20,00 i jämförelsetal. SLU gör bedömningen att det enligt högskoleförordningen inte finns någon möjlighet för universitetet att ge sökande tilläggspoäng till meritvärdet på dessa grunder. Universitetet har inte möjlighet att balansera meritvärdet på grund av olika problem som uppstått i gymnasieskolan. MA har även ansökt om att bli antagen på grund av särskilda skäl med sitt funktionshinder, dyslexi samt sin yrkeserfarenhet som djurvårdare från smådjursklinik som grund. SLU har behandlat ansökan men denna har inte beviljats. Särskilda skäl är en form av förtur till en utbildningsplats. Tillräckliga skäl för förtur föreligger inte.

MA inkom med yttranden.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Regler om funktionshinder återfinns i lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan. Diskriminering på grund av funktionshinder är enligt 9 § förbjuden i ett antal olika situationer bl.a. när en högskola beslutar om tillträde till högskoleutbildning eller vidtar någon annan åtgärd som har betydelse för tillträdet. Lagen skiljer mellan direkt och indirekt diskriminering.En högskola får enligt 7 § inte missgynna en student eller en sökande genom att behandla honom eller henne sämre än högskolan behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat någon annan i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, sexuell läggning eller funktionshinder (direkt diskriminering). Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. Paragrafen tar sikte på fall där det föreligger ett direkt orsakssamband mellan missgynnandet och den sökandes funktionshinder.

Vidare får en högskola enligt 8 § inte missgynna en student eller en sökande genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer med viss könstillhörighet, etnisk tillhörighet, religion eller annan trosuppfattning, eller sexuell läggning eller visst funktionshinder (indirekt diskriminering). Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras av ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.

I lagen om likabehandling av studenter i högskolan finns i 17 a § en regel om vilken bevisbörda som skall tillämpas vid rättegång enligt nämnda lag. I paragrafen anges följande. Om den som anser sig ha blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier visar omständigheter som ger anledning att anta att han eller hon blivit diskriminerad eller utsatt för repressalier, är det högskolan som skall visa att diskriminering eller repressalier inte förekommit. Överklagandenämnden kommer i förevarande ärende att beakta denna bevisbörderegel.

Överklagandenämnden gör följande bedömning.

Som det får förstås anser MA att själva urvalssystemet är diskriminerande mot honom som dyslektiker och att universitetet diskriminerat honom genom att inte jämställa hans jämförelsetal med dem som har 20,00. Han har inte gjort gällande att SLU tillämpat tillträdesbestämmelserna på felaktigt sätt.

Av högskolelagens (1992:1434) och högskoleförordningens (1993:100) bestämmelser om tillträde till grundläggande högskoleutbildning framgår bland annat att om inte alla behöriga sökande till en utbildning kan tas emot skall ett urval göras bland de sökande. Som urvalsgrunder skall användas bland annat gymnasiebetyg. Innan urval sker omräknas gymnasiebetygen enligt särskilda regler till ett s.k. jämförelsetal, där 20,00 är högsta möjliga tal.

Annat har inte framkommit än att SLU följt gällande bestämmelser för urvalet till veterinärprogrammet. Till denna utbildning finns fler behöriga sökande än det finns utbildningsplatser, och ett urval måste därför göras bland de sökande. Såvitt framgår av handlingarna krävs i praktiken jämförelsetalet 20,00 för att komma ifråga för utbildningsplats. MA erhöll jämförelsetalet 19,70 i urvalsgruppen BG (betyg), vilket inte räckte till en plats. Anledningen till att MA inte antogs i urvalsgruppen BG var således att hans jämförelsetal var lägre än den sist antagne. Denna situation delar han dock med andra sökande som - oavsett funktionshinder eller inte - har erhållit samma jämförelsetal och således inte kan komma ifråga för en utbildningsplats. MA har inte lagt fram några fakta som ger anledning att anta att SLU genom sitt beslut tillämpat ett urvalsförfarande som särskilt missgynnar personer med dyslexi jämfört med andra personer utan sådant funktionshinder.

MA har även krävt att hans jämförelsetal skall jämställas med dem som har 20,00. Om så skulle ha skett från universitetets sida skulle det närmast ha varit att hänföra till en form av positiv särbehandling. Att som universitetet gjort - dvs att inte positivt särbehandla MA på detta sätt - kan dock inte anses innebära någon diskriminering av honom.

Överklagandenämnden vill understryka att ramen för nämndens prövning i förevarande ärende avser förfarandet vid urvalsprocessen vid SLU. Huruvida MA på grund av sin dyslexi varit utsatt för diskriminering eller inte i annat sammanhang, exempelvis i gymnasieskolan, är inte föremål för nämndens prövning varför denna fråga inte föranleder något yttrande från nämndens sida.

Sammanfattningsvis finner Överklagandenämnden att MA inte visat någon omständighet som ger anledning att anta att han blivit diskriminerad genom SLU:s beslut. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ger anledning till sådant antagande. Överklagandet skall därför avslås i denna del.

SLU:s beslut avser i övrigt frågor som inte kan prövas av Överklagandenämnden enligt 14 § lagen om likabehandling av studenter i högskolan, 12 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) eller andra bestämmelser. Överklagandet skall därför avvisas i dessa delar.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet i den del som avser frågan om diskriminering.

Överklagandenämnden avvisar överklagandet i övrigt.