Beslut 2006-03-17 (reg.nr 33-13-06)

Ett lärosäte ansåg att en sökande med förutbildning från Serbien-Montenegro inte hade styrkt tillräckliga kunskaper i engelska för att uppnå grundläggande behörighet för högskolestudier. Lärosätet grundade sin bedömning på VHS' bedömningshandbok för utländsk förutbildning. Innebar denna bedömning att den sökande hade diskriminerats på grund av etnisk tillhörighet?

Ärendets bakgrund

RJ anmälde sig inför vårterminen 2006 vid Göteborgs universitet till grundkurserna Latinamerika, 20 poäng, Idé- och lärdomshistoria, 20 poäng, Religionsvetenskap, 20 poäng och Etnologi, 20 poäng. Universitetet beslutade att hon inte hade styrkt sin behörighet och beviljade henne inte undantag (dispens), varför hon ströks från sökt utbildning.

Yrkande m.m.

RJ överklagade universitetets beslut och anförde bland annat följande. Hon har läst ryska i grundskolan. Hon har även läst engelska upp till en avancerad nivå på ett folkuniversitet i Belgrad i f.d. Jugoslavien. Med hjälp av dessa kunskaper i engelska kunde hon senare läsa engelska på yrkesutbildningen i sjukvård och erhålla betyget utmärkt (5). Det hade varit omöjligt att få detta betyg om hon inte dessförinnan hade läst engelska och detta tyder på att hon har tillräckliga förkunskaper för att klara den nivån i engelska som läses på nivå 3 och 4. Grundskolan i Jugoslavien sträcker sig över åtta år och under årskurserna fem till och med åtta läser eleverna engelska. Om en student läser vid ett tvåårigt gymnasium kommer studenten att ha läst engelska under ytterligare två år. Universitetets krav om att ha läst engelska till och med årskurs 12 gör det omöjligt för en sökande med en utländsk utbildning att erhålla grundläggande behörighet. På detta sätt sållar man bort alla som har en utländsk gymnasieutbildning. Detta är diskriminerande och olagligt.Göteborgs universitet anförde i yttrande bl.a. följande. RJ har inte styrkt engelska för grundläggande behörighet och inte heller det särskilda behörighetsvillkoret Historia kurs A för kursen Religionsvetenskap. RJ har skickat in handlingar där det framgår att hon har läst en yrkesutbildning, nivå 2 och 3, inriktning trädgård och yrkesutbildning och yrkesutbildning, nivå 3 och 4, inriktning sjukvård från Serbien. RJ har endast styrkt två årskurser engelska från nivå 3 och 4 på yrkesutbildningen inom sjukvård, vilket enligt Verket för högskoleservice, VHS, Handbok för bedömning av utländsk förutbildning 2005 inte ger grundläggande behörighet i engelska. Enligt handboken kan kunskaper i engelska styrkas genom betyg/intyg om att den sökande har läst engelska från och med årskurs fem till och med årskurs tolv. RJ har inte heller styrkt att hon har läst historia under två av de tre sista åren med lägst betyg 2 på en gymnasieutbildning eller motsvarande. Ytterligare dokument som styrker Engelska kurs A eller Historia kurs A har inte skickats in efter det att en begäran om komplet-terande handlingar skickades ut den 23 november 2005.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

RJ har, som det får förstås, gjort gällande att det av universitetet tillämpade behörighetskravet avseende kunskaper i engelska innebär diskriminering på grund av etnisk tillhörighet.Av 7 § och 8 § lagen (2001:1286) om likabehandling av studenter i högskolan framgår följande. En högskola får inte missgynna en student eller en sökande genom att behandla honom eller henne sämre än högskolan behandlar, har behandlat eller skulle ha behandlat någon annan i en jämförbar situation, om missgynnandet har samband med bland annat etnisk tillhörighet. Förbudet gäller inte, om behandlingen är berättigad av hänsyn till ett särskilt intresse som uppenbarligen är viktigare än intresset av att förhindra diskriminering i högskolan. En högskola får inte heller missgynna en student eller en sökande genom att tillämpa en bestämmelse, ett kriterium eller ett förfaringssätt som framstår som neutralt men som i praktiken särskilt missgynnar personer med bl.a. en viss etnisk tillhörighet. Detta gäller dock inte om bestämmelsen, kriteriet eller förfaringssättet objektivt kan motiveras med ett berättigat mål och medlen är lämpliga och nödvändiga för att uppnå målet.För att bli antagen till grundläggande högskoleutbildning krävs det att den sökande har grundläggande behörighet och dessutom den särskilda behörighet som kan vara föreskriven. Grundläggande behörighet har bland annat den som fått slutbetyg från ett nationellt eller specialutformat program i gymnasieskolan och har lägst betyget Godkänd på kurser som omfattar minst 90 procent av de gymnasiepoäng som krävs för ett fullständigt program. Grundläggande behörighet har också den som har en utländsk utbildning som motsvarar detta krav. Detta framgår av 7 kap. 2 § och 4 § högskoleförordningen (1993:100).

Av 3 § Högskoleverkets föreskrifter om grundläggande behörighet samt urval (HSVFS 1996:22) framgår vidare att den som har gått igenom utländsk gymnasieutbildning har grundläggande behörighet om utbildningen ger behörighet att bedriva högskolestudier eller motsvarande studier i det land, där han eller hon har gått igenom gymnasieutbildningen och har kunskaper i engelska som motsvarar ett fullföljt nationellt program i den svenska gymnasieskolan. Det innebär i praktiken ett krav på kunskaper motsvarande kärnämneskursen Engelska A eller två årskurser engelska från den tidigare svenska gymnasieskolan.

För att en sökande med förutbildning från Serbien-Montenegro skall anses ha uppnått motsvarande kunskaper kräver universitetet att sökanden har fått undervisning i engelska från och med årskurs fem till och med årskurs 12 (grundskola och gymnasieskola), dvs i sammanlagt åtta år. Denna norm ansluter till VHS' bedömningshandbok för utländsk förutbildning.

Överklagandenämnden gör följande bedömning av diskrimineringsfrågan

Den tillämpade normen syftar ytterst till att de sökande skall ha nödvändiga förkunskaper i engelska för att kunna tillgodogöra sig högskoleutbildning vid svenska universitet och högskolor. Kravet på kunskaper i engelska är således objektivt motiverat och utgör i sig inte någon diskriminering. Av betydelse i sammanhanget är vidare att den svenska grundskolan är nioårig - inte åttaårig som i Serbien-Montenegro - och att undervisningen i engelska i regel börjar något eller några år före femte årskurs. Den av universitetet tillämpade normen för studier i engelska motsvarar därför i allt väsentligt vad en elev normalt läser i ämnet under sin tid vid grundskola och gymnasieskola i Sverige för att uppnå grundläggande behörighet. Den tillämpade normen kan därför inte anses missgynna sökande med förutbildning från Serbien-Montenegro på så sätt som anges i 7 § likabehandlingslagen. Inte heller har det anförts eller framkommit något som ger anledning att anta att normen missgynnar dessa sökande på så sätt som anges i 8 § samma lag.

RJ har således inte visat någon omständighet som ger anledning att anta att hon har blivit diskriminerad genom universitetets behörighetskrav. Inte heller i övrigt har det framkommit någon omständighet som ger anledning till sådant antagande.

I sak finner Överklagandenämnden, i likhet med Göteborgs universitet, att RJ med ingivna handlingar inte har styrkt sin behörighet till sökta utbildningar. Det har inte framkommit skäl att medge undantag från behörighetsvillkoren. Överklagandet skall därför avslås.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.