Beslut 2013-04-19 (reg.nr 26-189-13)

En student ansökte om att få genomföra uppsatsseminarium i sitt hem, vilket universitetet avslog. Fråga om universitetets beslut stred mot bestämmelsen i 2 kap. 5 § andra stycket diskrimineringslagen (2008:567) om anpassningsåtgärder.

Bakgrund

NN ansökte hos Örebro universitet om att få genomföra uppsatsseminarierna i sin bostad i Borlänge på grund av sin elöverkänslighet. Universitetet avslog ansökan med hänvisning till att det av kursplanen framgår att uppsatsseminarierna ska ske på plats i Örebro och att de är obligatoriska att närvara vid.

Yrkande m.m.

NN överklagadebeslutet och anförde bl.a. följande. Hon hänvisar till den lagstiftning om funktionshindrades utökade rätt till full tillgänglighet i samhället som antogs förra året. Hon har inte begärt befrielse från obligatoriska moment eller någon annan förändring av utbildningen, utan endast att hon får samma tillgänglighet till rapporter och deltagande med hänsyn till hennes funktionshinder, som alla andra i enlighet med lagstiftningen. Hon har tidigare varit i kontakt med Örebro universitets handikappkonsult som intygar funktionshindret och hur hennes situation ser ut.

Örebro universitet vidhöll i yttrande sitt ställningstagande och anförde bl.a. följande. I överklagandet hänvisas till diskrimineringslagen (2008:567) och att frågan inte rör befrielser från obligatoriska moment utan endast möjlighet till samma tillgänglighet. Örebro universitet har i den mån det varit praktiskt möjligt försökt tillgodose att utbildningen kan genomföras. Exempelvis har erbjudits att seminarierna kan hållas på valfri plats inom campusområdet. Att lärare och studenter reser till studentens bostadsort för att genomföra opponering är dock utöver vad Örebro universitet kan erbjuda. I kursplanen anges uttryckligt att uppsatsseminarierna sker på plats i Örebro och att momenten är obligatoriska att närvara på.

NN anförde i skrivelse bl.a. följande. Diskrimineringslagen gäller vid universitet och högskolor. Enligt den nya lagen om tillgänglighet för funktionshindrade som antogs förra året ställs ökade krav på serviceskyldighet hos myndigheter så att alla oavsett funktionshinder får möjlighet att ta del av information, examination etc. Den utökade serviceskyldighet och tillgänglighet som lagstiftningen medför för en myndighet, är hon i behov av för fullgörandet av sin magisterexamen i psykologi. Enligt 2 kap. 5 § diskrimineringslagen gäller diskrimineringsförbudet även i de fall en utbildningsanordnare genom skäliga åtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och användbarhet kan se till att en person med funktionshinder, som söker eller har antagits till utbildning enligt högskolelagen (1992:1434) eller till utbildning som kan leda fram till en examen enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, kommer i en jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder.

Skäl

I 12 kap. 2 § högskoleförordningen (1993:100) anges vilka beslut som med stöd av högskoleförordningen kan överklagas till Överklagandenämnden för högskolan. Enligt denna bestämmelse kan ett beslut om att avslå en students ansökan om befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment överklagas till Överklagandenämnden.Enligt 4 kap. 18 § första stycket 2 diskrimineringslagen (2008:567) får ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman, i fråga om utbildning enligt högskolelagen (1992:1434), överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 5 § andra stycket. Av andra stycket följer att om Överklagandenämnden finner att det överklagade beslutet strider mot något av förbuden och att detta kan antas ha inverkat på utgången, ska beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.

Enligt 2 kap. 5 § diskrimineringslagen (2008:567) får den som bedriver verksamhet som avses i skollagen (2010:800) eller annan utbildningsverksamhet (utbildningsanordnare) inte diskriminera något barn eller någon elev, student eller studerande som deltar i eller söker till verksamheten. Anställda och uppdragstagare i verksamheten ska likställas med utbildningsanordnaren när de handlar inom ramen för anställningen eller uppdraget.

Diskrimineringsförbudet gäller även i det fall en utbildningsanordnare genom skäliga åtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och användbarhet kan se till att en person med funktionshinder, som söker eller har antagits till utbildning enligt högskolelagen (1992:1434) eller till utbildning som kan leda fram till en examen enligt lagen (1993:792) om tillstånd att utfärda vissa examina, kommer i en jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att universitetet i sitt beslut anfört att det anser att NN ansökt om befrielse från ett obligatoriskt utbildningsmoment. NN har dock i överklagandet anfört att hennes ansökan inte ska ses som en sådan ansökan. Överklagandenämnden finner mot denna bakgrund att NNs överklagande inte ska prövas mot bestämmelsen i 12 kap. 2 § högskoleförordningen. För nämnden återstår då att bedöma om överklagandet kan prövas mot bestämmelserna i diskrimineringslagen.

NN anser att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 2 kap. 5 § andra stycket diskrimineringslagen.

Överklagandenämnden gör följande bedömning

Av 2 kap. 5 § andra stycket diskrimineringslagen framgår universitets och högskolors skyldighet att vidta anpassningsåtgärder i fråga om lokalernas tillgänglighet och användbarhet, så att studenter med funktionshinder kommer i en jämförbar situation med personer utan sådant funktionshinder. I lagtexten föreskrivs en skyldighet att göra lokaler tillgängliga och användbara. I förarbetena anges att åtgärder som kan komma ifråga är sådana som avser att förbättra den fysiska tillgängligheten till högskolan och därtill hörande lokaler (tillgänglighet). Som exempel anges åtgärder avseende trösklar, mattor, hiss, ventilation, teleslingor och akustik (se prop. 2007/08:95 s. 199).

NN har ansökt om att få genomföra oppositionsseminariet i sitt hem på grund av sin elöverkänslighet, vilket universitetet har avslagit. Överklagandenämnden finner att universitetets beslut inte strider mot 2 kap 5 § diskrimineringslagen, då de anpassningsåtgärder som avses i bestämmelsen endast avser universitetets lokaler. Överklagandet ska därför avslås.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.