Beslut 2016-02-12 (reg.nr 26-14-16)

Fråga om högskolans beslut att avslå en students ansökan om pedagogiskt stöd i form av tolkning till teckenspråk i samband med en studieresa har inneburit diskriminering på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.

Bakgrund

NN ansökte om pedagogiskt stöd i form av tolkning till teckenspråk i samband med genomförande av en kurs i Shanghai, Kina. Högskolan avslog ansökan.

I beslutet anförde högskolan bl.a. följande. NN är student på Magisterprogrammet i teknisk projektledning och affärsutveckling, 60 högskole¬poäng, och har beviljats pedagogiskt stöd i form av tecken- och skrivtolk. Inom kursen 3D-visualisering och innovationsprocesser erbjuds studenterna att förlägga delar av studierna i samband med en resa till Shanghai. Resan sker på studenternas egen bekostnad. De studenter som väljer att genomföra resan genomför delar av kursen på plats medan övriga studenter följer den ordinarie utbildningsplanen och läser kursen på plats i Halmstad. Tolkningskostnaderna och övriga kostnader skulle enligt inlämnad offert uppgå till 385 500 kronor. Kostnaderna för tolkarnas resor mm. tillkommer enligt offerten. Av 20 studenter på programmet har fem valt att delta på momenten förlagda till Shanghai. Programansvarig intygar att studierna är kvalitetsmässigt fullvärdiga oavsett ort. Då ett fullgott alternativ erbjuds samtliga studenter oavsett om man väljer att läsa i Halmstad eller Shanghai är kostnaden för det pedagogiska stödet vid genomförandet av studier i Shanghai inte en rimlig anpassning för personer med funktionsnedsättning i enlighet med diskrimineringslagen (2008:567).

Yrkande m.m.

NN överklagade beslutet och anförde bl.a. följande. Hon åberopar diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Högskolan har erbjudit alla magisterstudenter i internationell marknadsföring och även de som läser hennes utbildning (teknisk projektledning) denna möjlighet att studera i Shanghai. I ”alla” är naturligtvis hon inkluderad. Genom att avslå ansökan om pedagogiskt stöd vid utlandsstudier tar högskolan bort möjligheten för henne att genomföra studieresan på samma villkor som de andra studenterna. De andra studenterna har möjlighet att välja om de vill studera i Shanghai eller inte, medan hon blir tvungen att stanna kvar i Halmstad för att genomföra de kurser som också förläggs till Shanghai. Åker hon till Shanghai utan tolkar får hon inte utbildning på samma villkor som de andra eftersom hon inte kommer att ha en chans att hänga med på föreläsningar eller i grupparbeten.

I dag har hon tre tolkar på alla föreläsningar mot normalt två. Hon jämför kostnaderna för studier i Halmstad jämfört med Shanghai och anför att hon har svårt att se hur kostnaden kan vara oskälig i förhållande till om hon åker till Shanghai.

Hon ber nämnden överväga vad en studieresa innebär egentligen och undrar om det enbart är kurserna som ska vara likvärdiga. Hon önskar en jämlik möjlighet som alla studenter får och få åka på samma villkor som alla andra som tackat ja till resan, oavsett hur många som faktiskt ska åka.

Högskolan i Halmstad vidhöll sitt ställningstagande och anförde i yttrande bl.a. följande. Högskolan har i nuläget ca 400 studenter med funktionsnedsättning. Dessa studenter får efter kontakt med handläggare vid behov en beslutad stödplan i vilken det framgår vilket stöd de har rätt till, samt vad som rekommenderas att lärare och examinatorer tar hänsyn till. En stödplan beslutas utifrån varje individs behov och dokumenterade funktionsnedsättning. NN har en plan där hon beviljats pedagogiskt stöd i form av tecken- och skrivtolk. Inom kursen 3D-visualisering och innovationsprocesser har hon ansökt om att hennes beviljade tolkstöd ska utökas till att avse frivilliga studier utomlands, i Shanghai, Kina. Som underlag till beslutet har bl.a. en offert från den upphandlade leverantören av teckentolk begärts in. Av offerten framgår att kostnaden för själva tolktimmarna vid studierna i Shanghai uppgår till 385 500 kr. Till detta kommer kostnader för bl.a. resor, boende och övriga kringkostnader vilket gör att den totala kostnaden beräknas hamna runt 500 000 kr.

I propositionen 2013/14:198 beskrivs omständigheter för att en åtgärd ska anses som skälig. "De ekonomiska förutsättningarna hos verksamhetsutövaren utgör en viktig del av skälighetsbedömningen. En åtgärd kan anses skälig endast om verksamhetsutövaren har förmåga att bära kostnaden för den. Kostnadskrävande åtgärder bör inte anses skäliga att kräva utan kostnaderna bör vara rimliga och kunna finansieras inom ramen för ordinarie allmän och enskild verksamhet. Om en åtgärd skulle få stora konsekvenser på privat eller offentlig verksamhet i övrigt kan den inte anses skälig" (s. 128). "Andra omständigheter av betydelse som påverkar skälighetsbedömningen är att en åtgärd kan förväntas leda till att en person med en funktionsnedsättning får nytta av den, t.ex. på det sättet att han eller hon kan få tillgång till information från en myndighet, kan komma in på en restaurang eller kan göra inköp i en affär. Om effekten endast blir marginell, bör det typiskt sett tala för att det inte kan krävas att tillgänglighetsåtgärden vidtas, i synnerhet om den skulle medföra en kostnad som inte är obetydlig." (s. 129)

Med hänvisning härtill och den ovan redovisade betydande kostnaden och det frivilliga utbildningsmomentets förhållandevis begränsade betydelse för studierna, har högskolan bedömt att den begärda anpassningen inte är skälig. Att endast fem studenter i kursen kommer att förlägga sina studier till Shanghai understryker ytterligare resans begränsade betydelse för utbildningen.

Skäl

Tillämpliga bestämmelser

Enligt 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen (1993:100) avses med diskriminering bl.a. bristande tillgänglighet: att en person med en funktionsnedsättning missgynnas genom att sådana åtgärder för tillgänglighet inte har vidtagits för att den personen ska komma i en jämförbar situation med personer utan denna funktionsnedsättning som är skäliga utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, och med hänsyn till

  • de ekonomiska och praktiska förutsättningarna,
  • varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt
  • andra omständigheter av betydelse.

Enligt 4 kap. 18 § första stycket 2 diskrimineringslagen (2008:567) får ett beslut av ett universitet eller en högskola med staten, en kommun eller ett landsting som huvudman, i fråga om utbildning enligt högskolelagen (1992:1434), överklagas till Överklagandenämnden för högskolan på den grunden att beslutet strider mot diskrimineringsförbudet i 1 kap. 4 § 3.

Av andra stycket följer att om Överklagandenämnden finner att det överklagade beslutet strider mot något av förbuden och att detta kan antas ha inverkat på utgången, ska beslutet undanröjas och ärendet, om det behövs, visas åter till universitetet eller högskolan för ny prövning.

Överklagandenämndens överväganden

Den fråga nämnden har att ta ställning till är om Högskolan i Halmstad genom sitt beslut att avslå NNs ansökan om pedagogiskt stöd i form av tolkning till teckenspråk i samband med en studieresa till Shanghai har diskriminerat henne på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att NN har en funktionsnedsättning. För att diskrimineringslagen ska bli tillämplig måste NN ha missgynnats jämfört med övriga studenter på utbildningen. Högskolan har avslagit hennes ansökan om pedagogiskt stöd vid studier i utlandet. Då detta innebär att hon inte kan delta i resan finner nämnden att hon har missgynnats.

Högskolan har således underlåtit att vidta en åtgärd för att göra utbildningen tillgänglig för NN. Frågan är vidare om denna åtgärd är nödvändig för att NN ska komma i en jämförbar situation med övriga studenter vad avser tillgängligheten till utbildningen. På utbildningsområdet tar jämförelsen sikte på att en student ska kunna genomföra studierna på ett sätt som är jämförbart med vad som är fallet för en student som inte har en sådan funktionsnedsättning (jfr Bristande tillgänglighet som en form av diskriminering prop. 2013/14:198 s.126länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster). Överklagandenämnden kan konstatera att den aktuella åtgärden är nödvändig för att NN ska kunna genomföra kursen på samma sätt som övriga studenter som tackat ja till att förlägga en del av utbildningen till Shanghai.

Vid bedömningen om det föreligger diskriminering i ett fall som detta ska vidare bedömas om den önskade åtgärden är skälig utifrån krav på tillgänglighet i lag och annan författning, med hänsyn till de ekonomiska och praktiska förutsättningarna, varaktigheten och omfattningen av förhållandet eller kontakten mellan verksamhetsutövaren och den enskilde, samt andra omständigheter av betydelse.

Inledningsvis kan i denna del konstateras att några krav på det pedagogiska stödet till studenter med funktionsnedsättning inte har formulerats i författning. Av regleringsbreven för universitet och högskolor framgår att lärosätena kan söka bidrag hos Stockholms universitet för pedagogiskt stöd till studenter med funktionsnedsättning för de kostnader som överstiger en viss del av anslaget. (jfr Högskoleverkets rapport Funktionshindrade studenter – en sammanställning av resultaten från Högskoleverkets tillsynsbesök, reg.nr 12-1017-12länk till annan webbplats, öppnas i nytt fönster). Då det inte finns några lagliga krav uppställda för det pedagogiska stödet får ledning sökas i vad som anges i diskrimineringslagen och i förarbetena till lagen. I propositionen, som låg till grund för den aktuella bestämmelsen i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen, anför regeringen att för de skolformer och utbildningsverksamhet där det inte finns långtgående bestämmelser om rätt till stöd, eller där sådana bestämmelser saknas, bör de åtgärder som kommer i fråga i huvudsak vara av enklare beskaffenhet (prop. 2013/14:198 s. 79). Några uttalanden om tillgänglighet i form teckentolk görs inte i propositionen. Regeringen anför vidare att i bedömningen av om en åtgärd är skälig att vidta utgör de ekonomiska förutsättningarna en viktig del av skälighetsbedömningen. En åtgärd kan anses skälig endast om verksamhetsutövaren har förmåga att bära kostnaden. Kostnadskrävande åtgärder bör inte anses skäliga att kräva utan kostnaderna bör vara rimliga och kunna finansieras inom ramen för ordinarie allmän och enskild verksamhet. Om en åtgärd skulle få stora konsekvenser på privat eller offentlig verksamhet i övrigt kan den inte anses skälig. (s. 128).

Omständigheter som också kan påverka skälighetsbedömningen är praktiska förutsättningar och varaktigheten och omfattningen av förhållandet mellan verksamhetsutövaren och den enskilde. Vidare anges i propositionen att andra omständigheter av betydelse som påverkar skälighetsbedömningen är att en åtgärd kan förväntas leda till att en person med en funktionsnedsättning får nytta av den, t.ex. på det sättet att han eller hon kan få tillgång till information från en myndighet, kan komma in på en restaurang eller kan göra inköp i en affär. Om effekten endast blir marginell, bör det typiskt sett tala för att det inte kan krävas att tillgänglighetsåtgärden vidtas, i synnerhet om den skulle medföra en kostnad som inte är obetydlig. (s.129).

Överklagandenämnden gör vad gäller vad som kan anses skäligt följande bedömning. För att kunna delta i den aktuella kursen krävs pedagogiskt stöd i form av teckentolk. Högskolan i Halmstad har redan beslutat att NN ska få stöd av tecken- och skrivtolk under utbildningen på campus i Halmstad. Överklagandenämnden har därför att bedöma om kostnaden för det pedagogiska stödet under resan till Shanghai gör att åtgärden kan anses som skälig i diskrimineringslagens mening. Högskolan i Halmstad beräknar kostnaden till ca 500 000 kronor. Oavsett att kostnaden belastar en offentlig högskola finner Överklagandenämnden att kostnaden är så hög att den inte kan anses vara en skälig åtgärd för att göra utbildningen i Shanghai tillgänglig för NN. I denna bedömning ingår att den aktuella kursen i Shanghai är frivillig att delta i för studenterna. Vad NN anfört föranleder ingen annan bedömning.

Sammantaget finner Överklagandenämnden att Högskolan i Halmstads beslut att avslå NNs ansökan om pedagogiskt stöd inte inneburit att hon diskriminerats på sätt som anges i 1 kap. 4 § 3 diskrimineringslagen. Överklagandet ska därför avslås.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.