Beslut 2001-08-22 (reg. nr 49-229-01)

Indragning av en doktorands handledning och andra resurser i forskarutbildning. Betydelsen av individuell studieplan.

Ärendets bakgrund

F är antagen till forskarutbildning vid Umeå universitet.Teknisk—naturvetenskapliga fakultetsnämnden beslutade den 10 april 2001 att F inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser vid X-institutionen.

Yrkande m.m.

F överklagade beslutet och yrkade, som det fick förstås, dels att beslutet skulle upphävas dels att han skulle få ekonomisk ersättning (lön) för tiden 7 augusti 2000 till 24 april 2001.Rektor avstyrkte bifall till överklagandet i yttrande till överklagandenämnden.

F inkom med yttrande.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Överklagandenämnden för högskolan företar ärendet till slutligt avgörande.

Författningsbestämmelser

I 8 kap. 8 § högskoleförordningen (1993:100) anges följande. För varje doktorand skall det upprättas en individuell studieplan. Den skall fastställas av fakultetsnämnden efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare. Den individuella studieplanen skall innehålla en tidsplan för doktorandens forskarutbildning, en beskrivning av de åtaganden som doktoranden och fakultetsnämnden har under utbildningstiden samt vad som i övrigt behövs för att utbildningen hela tiden skall kunna bedrivas på ett effektivt sätt. Den individuella studieplanen skall följas upp av fakultetsnämnden minst en gång varje år. Vid uppföljningen skall doktorand och handledare informera fakultetsnämnden om hur utbildningen framskrider. Fakultetsnämnden kan därvid eller när det annars är påkallat göra de ändringar i den individuella studieplanen som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl för det, såsom ledighet på grund av sjukdom, för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet. Innan en ändring görs skall doktorand och handledare ges möjlighet att yttra sig. Doktorand och handledare skall skriftligen intyga att de har tagit del av den individuella studieplanen och de ändringar som görs i den.

Vidare anges följande i 8 kap. 10 § högskoleförordningen. Om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, skall fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Innan ett sådant beslut fattas skall doktorand och handledare ges möjlighet att yttra sig. Prövningen skall göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen skall det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet skall vara skriftligt och motiverat. Resurserna får inte dras in för tid då doktoranden är anställd som doktorand eller får utbildningsbidrag för doktorander.

Utredningen

F antogs i juni 1997 till forskarutbildning vid Umeå universitet. Till handledare utsågs professor K.

Y-institutet beslutade den 2 juni 1997 att anställa F som doktorand från och med den 11 augusti 1997 till och med den 10 augusti 1998. Institutet beslutade den 13 november 1998 om ett nytt förordnande som doktorand, denna gång från och med den 11 augusti 1998 till ch med den 10 augusti 2000. I ett protokoll från institutets ledningsgruppsmöte den 7 augusti 2000 angavs därefter att F:s förordnande inte skulle förlängas.

Prefekten vid x-institutionen anmälde i augusti 2000 till teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden att F:s anställning som doktorand inte skulle förnyas och att skälet var att denne inte gjort tillräckliga framsteg i sin forskarutbildning. Handledaren K redogjorde härefter i skrivelse den 14 november 2000 till fakultetsnämnden för vad som förevarit under F:s forskarutbildning.

Teknisk-naturvetenskapliga fakultetsnämnden beslutade den 10 april 2001 att F inte skulle ha rätt till handledning och andra resurser vid x-institutionen. I beslutet angav fakultetsnämnden att F i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden som doktorand i ämnet X vid X-institutionen. Fakultetsnämnden anförde bl.a. följande i sitt beslut:

  1. Fakultetsnämnden konstaterar att i den allmänna studieplanen för forskarutbildning i ämnet X tas upp att för doktorsexamen omfattar utbildningen totalt 160 poäng fördelade på en kursdel om 60 poäng och avhandlingsdel om 100 poäng.
  2. Fakultetsnämnden finner att det inte föreligger något enskilt dokument som benämnts individuell studieplan för F men att det föreligger ett antal dokument som tillsammans tillräckligt vä1 beskriver planerna för uppläggning av hans utbildning. Av dokumenten framgår att F ej fullföljt sina åtaganden enligt planerna som överenskommits och de detaljerade anvisningarna som givits av handledaren.
  3. Fakultetsnämnden anser att underlaget ger en tillräckligt klar bild för att ta beslut i ärendet. Fakultetsnämnden finner att han bedrivit sina forskarstudier med nära 100 procent rapporterad aktivitet sedan antagning till forskarutbildning 1997-06-19 och enligt en generös bedömning från institutionen har han avklarat högst 36 kurspoäng hittills. Vad gäller avhandlingsdelen har han inga godkända poäng.
  4. Fakultetsnämnden konstaterar vidare att han ej återvänt till institutionen efter sommaren 1999 och således vare sig tagit del av kurser för forskarutbildning vid X-institutionen och inte heller deltagit i institutionens övriga kurser. Handledaren har medverkat till att försöka finna alternativa handledare för F både vid Stockholms universitet och vid ett forskningsinstitut i Apatity i Ryssland. Detta har inte lyckats. F har deltagit i kurser vid Stockholms universitet som avsetts ingå i hans utbildning men han har inte dokumenterat att han uppnått de kurspoäng som planerats.

F har anfört bland annat följande. Beslutet är ensidigt och diskriminerande, eftersom kritiken bara har riktats mot honom. Han har aldrig haft någon studieplan. Dessutom innehåller beslutet felaktig information. Han har fullgjort 82 poäng. Handledaren har inte aktivt försökt att hitta alternativ handledare vid Stockholms universitet eller i Ryssland.

Rektor har i sitt yttrande bland annat anfört att F genom stora brister i prestation och genom sitt handlingssätt i övrigt väsentligen har åsidosatt sina åtaganden som doktorand. Rektor har även anfört att F genom vad som framkommit närmast synes ha underlåtit att medverka till att en individuell studieplan har kunnat upprättas.

Överväganden

Fråga har uppkommit om under vilka förutsättningar ett universitet eller en högskola kan besluta om att en doktorand inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser.

Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 §). Tidigare rådde dock vissa oklarheter om lärosätenas befogenheter i detta avseende. Högskoleverket föreslog därför regeringen att det i högskoleförordningen skulle införas regler som förtydligade universitetens och högskolornas befogenheter när det gällde att avföra inaktiva doktorander. Regeringen genomförde dessa förtydliganden genom de redovisade författningsbestämmelserna, vilka trädde i kraft den 1 april 1998.

I förarbetena till bestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre skall få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen skall också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).

Vidare uttalade regeringen följande vad gällde den rättsliga regleringen av frågan. Det bör ankomma på regeringen att meddela föreskrifter i de frågor som här har redovisats. Eventuell ytterligare reglering, till exempel rörande ansökan om studieuppehåll eller registrering av doktorander med tillgång till resurser, bör fattas lokalt av fakultetsnämnden eller något annat organ hos lärosätet, i likhet med vad som gäller för grundutbildningen (prop. sid. 167).

Frågan om när ett lärosäte kan besluta om att en doktorand inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser får — med hänsyn till de redovisade förarbetsuttalandena — numera anses uttömmande reglerat genom bestämmelsen i 8 kap. 10 § högskoleförordningen. Med beaktande av bland annat rättssäkerhetsaspekten innebär det att indragning av handledning och andra resurser endast kan ske under de förutsättningar som framgår av angivna författningsbestämmelse. Mot denna bakgrund och med hänsyn till lydelsen av bestämmelsen får det anses vara en grundläggande förutsättning att lärosätet har fastställt en skriftlig individuell studieplan för doktoranden i enlighet med vad som föreskrivs i 8 kap. 8 § högskoleförordningen för att en indragning skall kunna komma i fråga.

Såvitt framgår av utredningen har universitetet inte fastställt någon skriftlig individuell studieplan för F. De muntliga överenskommelser som må ha träffats avseende planerna för uppläggningen av hans utbildning och de detaljerade anvisningar handledaren må ha lämnat fortlöpande kan inte ersätta en individuell studieplan i enlighet med högskoleförordningens bestämmelser. Redan på denna grund finner överklagandenämnden att det saknas förutsättning att besluta om indragning av handledning och andra resurser. Universitetets påstående att F skulle ha underlåtit att medverka till att en individuell studieplan upprättats förändrar inte denna bedömning, eftersom det ytterst ankommer på universitetet att fastställa denna studieplan.

Med hänsyn till det anförda skall överklagandet bifallas.

F:s yrkande om ekonomisk ersättning kan inte lagligen prövas av överklagandenämnden och skall därför avvisas.

Nämndens avgörande

  1. Överklagandenämnden för högskolan bifaller överklagandet och upphäver det överklagade beslutet.
  2. Nämnden avvisar F:s yrkande om ekonomisk ersättning.