Beslut 2005-02-18 (reg. nr 451-1105-04)

En doktorand följde inte stipulerade tidsplaner för avhandlingsarbetet. Överklagandenämnden fann att doktoranden i väsentlig utsträckning hade åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen och att universitetet hade fullgjort sina åtaganden gentemot doktoranden. Lärosätet ansågs därför haft fog för sitt beslut att dra in doktorandens rätt till handledning och andra resurser i forskarutbildningen.

Ärendets bakgrund

X är antagen till forskarutbildning i [ämnet] W vid Uppsala universitet.Historisk-filosofiska fakultetsnämnden beslutade den 16 november 2004 att X inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. I beslutet angavs bland annat följande. X har i strid med den individuella studieplanen och utan samråd med handledare bytt avhandlingsämne. X har haft handledning under längre tid än vad som motsvarar fyra års heltidsstudier. X har haft möjlighet att yttra sig om institutionens anhållan. Hennes yttrande innehöll inget som kunde ändra detta beslut.

Yrkande m.m.

X överklagade beslutet och yrkade, som det fick förstås, att beslutet skulle upphävas. Honanförde att hon ville kvarstå som forskare i [ämnet] W.Fakultetsnämnden yttrade sig och vidhöll sitt ställningstagande. X kommenterade i en skrivelse detta yttrande.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl

Författningsbestämmelser

I 8 kap. 10 § högskoleförordningen (1993:100) anges följande. Om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, skall fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Innan ett sådant beslut fattas skall doktorand och handledare ges möjlighet att yttra sig. Prövningen skall göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen skall det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet skall vara skriftligt och motiverat. Resurserna får inte dras in för tid då doktoranden är anställd som doktorand eller får utbildningsbidrag för doktorander.

Utredningen

X antogs till forskarutbildning i [ämnet] W inför höstterminen 1989. Hon bedrev studier på heltid till och med vårterminen 1993, då hon avbröt forskarstudierna. Hon återkom till sin institution höstterminen 1998 och begärde då fortsatt handledning, vilket hon beviljades. En individuell studieplan upprättades för X den 18 augusti 1998. Av studieplanen framgår bland annat följande. GS skulle vara huvudhandledare. Avhandlingens ungefärliga omfattning skulle var tre kapitel, sammanlagt 380 sidor. Hittills hade första kapitlet, 160 sidor, genomförts, medan de återstående två kapitlen kvarstod. Beträffande återstående tid till disputation finns följande antecknat i det exemplar som bifogats utredningen: "(Senast april 1999) tidigast ht -1999." Vidare har antecknats att X skall skriva klart och disputera "senast april 99 - ht 1999 tidigast". I studieplanen intygar de undertecknande att den upprättade studieplanen är helt realistisk och skall genomföras och att de är medvetna om att institutionens framtida doktorandstöd från historisk-filosofiska fakultetsnämnden är beroende av att de individuella studieplanerna kan hållas. Studieplanen har såvitt framgår undertecknats av X och GS. En ny individuell studieplan med liknande utformning upprättades år 2001 med LOÅ som angiven handledare. Planerad tidpunkt för disputation angavs nu till mars-april 2003. Även denna studieplan har undertecknats av X samt av LOÅ och prefekten KR.

I en skrivelse till fakultetsnämnden den 7 oktober 2004 hemställde prefekten vid W-institutionen att X:s rätt till handledning skulle dras in. I skrivelsen anförde prefekten bland annat följande. X återkom till institutionen höstterminen 1998 och begärde då fortsatt handledning. Vid ett möte med dekanus, utbildningsledaren och handledaren, professor GS, beslöts att hon skulle erhålla handledning ytterligare ett år. Detta skedde. Efter sin pensionering år 2000 gav GS därefter handledning ytterligare ett år. Från och med 2001 övertogs handledaransvaret av professor LOÅ. X hade då bytt avhandlingsämne utan att diskutera saken, varken med GS eller med LOÅ. Den 26 juni 2001 skriver X till prefekten för ABM, dit [ämnet] W då hörde, och begärde att få byta handledare. Prefekten beslutar då att LOÅ skall kvarstå som huvudhandledare, men utsåg SIS till biträdande handledare. SIS har sedan dess utfört det konkreta arbetet med handledning av X:s doktorsavhandling. I juni innevarande år hade han själv ett möte med X och SIS. Skälet var att X, trots upprepade och tydliga anvisningar från SIS, vägrade att åtgärda de brister som förelåg i manuskriptet. Manuskriptet hade då växt till över 900 sidor. SIS, liksom LOÅ, hade mycket tydligt framfört till henne att detta är alldeles för långt, att avhandlingen måste kortas ner till maximalt 300 sidor, och att manuskriptet borde koncentreras till vissa delfrågor i det ämne hon valt. - Vid mötet upprepade SIS sina anvisningar och meddelade att både han och LOÅ ansåg att det var högst sannolikt att hon skulle bli underkänd om hon disputerade på det manuskript som förelåg. SIS framhöll även mycket klart att skälet till bedömningen var dels längden, dels att manuskriptet i nuvarande form inte var avhandlingsmässigt, dvs. det uppfyllde inte rimligt ställda krav på vetenskaplig argumentation. - Han själv underströk för X att han inte gjorde någon självständig bedömning av avhandlingen och att institutionens medverkan till tryckning och disputation krävde handledarnas godkännande. X framhöll att hon inte kunde korta av texten så mycket som krävdes. Hon ville låta trycka manuskriptet i den form det förelåg. De skildes i djup oenighet. Hans bestämda intryck av detta möte var att X inte förstod vad som krävs av en vetenskaplig avhandling. - X har därefter skrivit brev till honom och ännu en gång framhärdat i att inte göra väsentliga förkortningar i texten. I stället begär hon annan handledare. Han har svarat att han inte tänker bifalla denna begäran och att han ämnar hemställa om avbrytande av handledningen.

Prefekten anförde vidare. Sammanfattningsvis har X erhållit handledning under sammanlagt mer än åtta år. Hon har bytt avhandlingsämne utan att rådgöra med handledaren. Hon har vid upprepade tillfällen vägrat att rätta sig efter de anvisningar som handledaren gett. År 1998 beslöts att hon hade rätt till ett års handledning och sedan dess har hon fått handledning vars omfattning flera gånger överstiger denna omfattning. X har således fått handledning långt utöver en tid motsvarande fyra års nettostudier. Genom att byta avhandlingsämne och sedan underlåta att följa de anvisningar som handledarna givit har hon i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden.

Till prefektens skrivelse bifogades underlag i form av skriftliga redogörelser från handledarna, LADOK-utdrag, individuella studieplaner och omfattande skriftväxling mellan universitetet och X.

Efter att X hade yttrat sig över prefektens skrivelse beslutade fakultetsnämnden den 16 november 2004, med den motivering som redovisats ovan, att X inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser.

X har i överklagandet och övriga skrivelser gett sin syn på det inträffade och kritiserat hur universitetets behandlat henne. Hon har anfört bland annat följande. Hon anser att hon har haft för lite och inte för mycket handledning. Hade hon fått kompetent handledning under dessa femton år hade hon kunnat doktorera för länge sedan. Och hon borde ha blivit färdig för länge sedan. Istället har hon upprepade gånger blivit dåligt och orättvist behandlad. Hon har inte förrän nu ens känt till att hon hade ett år på sig efter mötet 1998. Eller att hon har haft max fyra år på sig. Hon har haft kontinuerlig kontakt med doktorandansvarige vid universitetskansliet vid varje svårighet och byte av ämne de sista åren och inte fått något sådant besked utan tvärtom har hon fortsatt att arbeta på en doktorsavhandling. Hon har också ett flertal gånger skrivit till universitetsrektorn och klagat.

X har vidare anfört. Den sista handledningen hon har fått har varit särskilt oklar och ointresserad att finna konstruktiva lösningar. På ett mycket tidigt stadium skickade hon hela sin text i förhoppning om att kunna komma överens om textens struktur och utformning men omgående blev diskussionen negativ och handlade om 300 sidor eller ingen avhandling alls. Trots att hon skrev just för att fråga innan texten var färdigstrukturerad och för att få en försäkran hon har saknat. Ärendet hamnade alldeles för snabbt hos fakultetsnämnden, hon hann inte ens uttala sig eller hävda något bestämt. Hennes text är så rik och ambitiöst genomarbetad att det inte hade varit något problem att hitta en avslutning på denna doktorsavhandling om man bara hade velat. Istället har man berövat henne en chans att disputera, nu när det blev möjligt och så nära. Det är frågan om ett ordentligt slutligt samtal och överenskommelse och hon blir klar med en doktorsavhandling inom några veckor.

X har även anfört. Hon skriver överklagan i begäran om att få behålla sin handledning och sin plats på universitetet. Allt detta med tanke på att kunna få ut sin doktorsexamen och förmå fortsätta sin akademiska karriär och söka arbete på universitet i framtiden. Skulle hon göra ett ärende av det här skulle hon hävda exakt att den här "handledningen" som har varit borde avbrytas och ersättas med en bättre och där även forskarresurser ingår. Förolämpningar, opedagogiska brev, knep att inte släppa in henne på institutionen, nekelse till hon vet inte hur många ansökningar om doktorandbidrag och kroniskt ointresse för hennes arbete i femton år är ingen lämplig handledning i W. Istället för att beröva henne sin röst och sparka ut henne borde den biträdande handledaren bli hennes huvudhandledare.

I yttrandet till Överklagandenämnden har fakultetsnämnden för sin del framhållit bland annat följande. Fakultetsnämndens beslut fattades med stöd i 8 kap 10 § högskoleförordningen. X har haft två individuella studieplaner. X har undertecknat bägge tillsammans med prefekt och huvudhandledare. Enligt den första studieplanen skulle X disputera vårterminen 1999 på en avhandling om Martin Buber. Enligt den andra studieplanen skulle hon disputera vårterminen 2003 på en avhandling om dehumaniseringen av konsten. I stället för att följa studieplanen bytte X ämne. När hon hösten 2002 fick en biträdande handledare skickade hon ett manuskript med ett nytt ämne. X har inte följt de råd hon fått från bägge sina handledare. De bedömde att hennes manuskript inte var "avhandlingsmässigt" och skulle kräva grundlig bearbetning för att bli en doktorsavhandling. X har varit registrerad som doktorand i [ämnet] W sedan juli 1989. Under tiden har hon tenterat och blivit godkänd på sammanlagt 40 poäng. Hon har tilldelats handledare och haft tillgång till handledare under hela hennes aktiva tid som doktorand. Trots det har hon inte följt handledarnas råd, hon har inte deltagit i seminarieverksamheten och hon har bytt ämne utan samråd. De manuskript hon producerat har av handledarna inte bedömts ha den kvalitet som krävs för att kunna bli godkända för doktorsexamen. Fakultetsnämndens måste anses ha fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

X har i sitt genmäle anfört bland annat att hon inte visste att hon var skyldig att skriva en avhandlingsplan. Hade hon fått en ny huvudhandledare hade hon inte haft de problem som hon nu har. På grund av handledarens utlandsvistelse kom hennes forskning i andra hand och hon blev inte upplyst om sina skyldigheter. Byte av handledare men också omorganisationer av institutionen har gjort att många, men ingen ordentligt, har varit engagerad i hennes forskning, vilket föranlett och bidragit till brister i kommunikationen mellan henne och institutionen.

Överväganden

Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 §). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre skall få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre skall ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen skall också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).

Mot denna bakgrund gör Överklagandenämnden följande bedömning.

X antogs till forskarutbildning så tidigt som 1989. Av utredningen framgår att hon har haft mycket liten framgång i forskarstudierna och hon har inte uppfyllt de tidsplaner som de individuella studieplanerna anger. X har själv undertecknat dessa dokument och det framstår därför som osannolikt att hon skulle ha varit okunnig om sina åtaganden vad gäller avhandlingsarbetets tidsplaner. Någon godtagbar förklaring till varför hon ännu inte fullgjort sina åtaganden har vare sig anförts från X:s sida eller i övrigt framkommit i utredningen. I likhet med universitetet finner Överklagandenämnden att X i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Även om fakultetsnämndens/institutionens åtaganden inte tydligt framgår av studieplanernas innehåll får det ändå anses klarlagt att X sammantaget erhållit handledning i den utsträckning som kan begäras. Utredningen visar därför inte annat än universitetet har fullgjort sina egna åtaganden gentemot X. Under sådana omständigheter har universitetet haft fog för sitt beslut att X inte längre skall ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen.

På anförda grunder skall överklagandet avslås.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.