Beslut 2009-12-18 (reg.nr 451-1428-09)

Fråga om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, när en rad olika brister har konstaterats från universitetets sida under doktorandens studietid.

Bakgrund

N N antogs i december 2000 som doktorand vid institutionen för tematisk utbildning och forskning (ITUF), Tema Etnicitet, vid Linköpings universitet.

Linköpings universitet beslutade den 29 april 2009 att N N från och med den 1 juni 2009 inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser. Universitetet motiverade beslutet med att N N väsentligen åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Yrkanden m.m.

N N överklagar beslutet och yrkar att beslutet ska upphävas. Till stöd för sin talan anför hon i huvudsak följande. Den jurist som har varit föredragande i ärendet vid universitetet är samma jurist som hon har riktat kritik mot i en anmälan till Högskoleverket. Hon anser därför att han är jävig och att beslutet därför också är ogiltigt. I sak har fakultetsstyrelsen hävdat att hon har förverkat sin rätt till doktorandstudier eftersom hon vid upprepade tillfällen har tackat nej till ett förslag från universitetet. Detta förslag innebär att lärosätet kräver att hon ska vara verksam vid lärosätets filosofiska fakultet, vid Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO). Efter flera år av utfrysning på föregångaren Tema Etnicitet, som bl.a. inkluderar en olaglig avstängning under två år, är det inte möjligt för henne att vara kvar vid Linköpings universitet. Det vore enkelt för lärosätet att ordna att så hon i stället för att vara kvar där, i praktiken får doktorera vid Uppsala universitetet eller vid universitetet i Kent. Hennes tidigare handledare har i sitt yttrande skrivit att det är direkt olämpligt att hon är verksam vid Linköpings universitet. Prodekanen var under hösten 2007 noga med att i ett möte med henne och prefekten poängtera att det inte var lämpligt att hon var kvar vid Linköpings universitet. I det första förslaget till detta ärende skrev prodekanen därför att hon skulle vara verksam vid ett annat universitet. Efter att hon accepterat denna lösning har universitetet endast bett henne att avvakta när hon har frågat hur de ska gå tillväga för att hon ska komma igång med sina studier igen. Först flera månader senare lämnade universitetet över ett reviderat förslag, som är helt motsatt det förslag som hon och prefekten var överens om. Universitetets ovilja att finna en lösning speglas i det faktum att ingen förändring av det reviderade förslaget har gjorts efter att hon tackat nej till det. Universitetet har således hela tiden upprepat samma förslag för henne. Hon har farit mycket illa vid lärosätet och ser inte någon möjlighet att återvända till den miljön.

Linköpings universitet bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Enligt fakultetsstyrelsens mening tillför överklagandet inte något nytt i ärendet, varför styrelsen vidhåller sitt beslut. Styrelsen tillbakavisar vidare N Ns yrkande om att jäv förelegat för chefsjuristens närvaro vid styrelsens beslut. Chefsjuristen har under åren 2004 och 2005 ansvarat för en utredning om kränkande särbehandling efter en anmälan av N N. I förevarande ärende har chefsjuristen närvarat som juridisk sakkunnig vid styrelsens sammanträden med avseende på vad som i högskoleförordningen är föreskrivet om handläggningen av ärenden rörande indragningen av utbildningsresurserna för en doktorand. Det kan inte konstituera jäv i förvaltningslagens mening.

N N har inkommit med en slutlig skrivelse, där hon bl.a. anför följande. Hon har utsatts för kränkande särbehandling av lärosätet. Chefsjuristen var redan innan han gjorde sin första utredning indragen i detta, vilket är anledningen till den vinkling av materialet han har gjort sig skyldig till redan från början. Universitetets sätt att hantera fallet med en doktorand som har knäckts av lärosätet har varit att hålla de ansvariga om ryggen och lämna den utsatta åt sitt öde. Hon påstås ha förverkat sina rättigheter till handledning och andra resurser. Inte ens chefsjuristen har kunnat undgå att notera att det är ett lagbrott att utan förklaring, utredning eller anledning förbjuda en doktorand att vistas på arbetsplatsen under två år. Därefter försökte institutionen göra sig av med henne med hänvisning till att hon inte klarat sina studieresultat. Under denna period gjorde hon allt som stod i hennes makt för att studera, trots att hennes överordnade gjorde allt för att hindra henne. Hon lyckades med detta under en mycket längre tid än någon kunnat förvänta sig. Innan avstängningen ägde rum hade hon enligt ett intyg från sin handledare kommit mycket långt i sitt avhandlingsarbete. Handledaren bedömde också kvalitén som ovanligt hög. Givet att hon fick studera under normala studieförhållanden skulle hon enligt hans bedömning bli klar i tid. Månaden efter att prefekten fått denna bedömning avstängdes hon.

Tillämpliga bestämmelser

I 6 kap. 36 § högskoleförordningen (1993:100) anges att för varje doktorand ska det upprättas en individuell studieplan. Den ska beslutas av fakultetsnämnden efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare.

Den individuella studieplanen ska innehålla en tidsplan för doktorandens utbildning, uppgifter om hur doktorandens handledning är organiserad, en beskrivning av de åtaganden i övrigt som doktoranden och fakultetsnämnden har under utbildningstiden, och vad som i övrigt behövs för att utbildningen hela tiden ska kunna bedrivas på ett effektivt sätt.

Den individuella studieplanen ska följas upp av fakultetsnämnden minst en gång varje år. Vid uppföljningen ska doktoranden och huvudhandledaren informera fakultetsnämnden om hur utbildningen framskrider. Fakultetsnämnden kan då eller vid något annat tillfälle när det är motiverat göra de ändringar i den individuella studieplanen som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl för det. Sådana skäl kan vara ledighet på grund av sjukdom, ledighet för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet. Innan en ändring görs ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig.

Doktoranden och huvudhandledaren ska skriftligen intyga att de har tagit del av den individuella studieplanen och de ändringar som görs i den.

I 6 kap. 37 § första stycket högskoleförordningen anges att om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, ska fakultetsnämnden besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för utbildningen. Innan ett sådant beslut fattas ska doktoranden och handledarna ges möjlighet att yttra sig. Prövningen ska göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig för fakultetsnämnden. Vid bedömningen ska det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet ska vara skriftligt och motiverat.

Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 § högskolelagen). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre ska få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen ska också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).

Utredning

N N antogs som doktorand i december 2000 vid ITUF, Tema Etnicitet. Under tiden den 1 januari 2001 till den 30 juni 2002 förordnades hon som assistent med utbildningsbidrag. Därefter erhöll hon, fram till juli 2005, endast utbildningsbidrag.Det är oklart när N Ns individuella studieplan upprättades, men enligt universitetets rapport från den 21 januari 2005 upprättades den sannolikt den 18 september 2002. Den reviderades senare den 8 maj 2003. Enligt den reviderade individuella studieplanen ska ett "60%-seminarium" hållas under höstterminen 2003. Det anges bl.a. i planen att vid denna tidpunkt ska ett grovmanus av avhandlingens första del vara i stort sett klart. Enligt den individuella studieplanen skulle N N ha disputerat under höstterminen 2005.

Under vårterminen 2002 beslöt institutionens prefekt att låta N N fortsätta sin forskarutbildning på distans från bostadsorten. Detta beslut har kritiserats såväl i lärosätets egen rapport från år 2005 som av Högskoleverket. Högskoleverket gör i ett beslut från den 27 maj 2008 bedömningen att institutionen har brustit i hanteringen och uppföljningen av N Ns utbildning och att fakultetsnämnden har brustit i sitt tillsynsansvar. Högskoleverket kritiserar lärosätet för åtgärden att mot N Ns vilja hänvisa henne till fortsatt forskarutbildning "på distans", vilket i praktiken innebär en indragning av hennes rätt till vissa resurser för forskarutbildningen. Högskoleverket anför vidare att följden av de påvisade bristerna har blivit att N Ns fortsatta forskarutbildning har försvårats och att hennes rättsäkerhet har åsidosatts (reg.nr 31-2275-07).

Tema Etnicitet är numera nedlagt och har ersatts av Institutet för forskning om migration, etnicitet och samhälle (REMESO), vid institutionen för samhälls- och välfärdsstudier.

Efter det att N N anmält till lärosätet att hon blivit utsatt för kränkande särbehandling genomförde universitetet under åren 2004 och 2005 en utredning om detta. I lärosätets rapport från den 21 januari 2005 drar universitetet slutsatsen att någon kränkande särbehandling inte förekommit.

Skäl

Överklagandenämnden för högskolan konstaterar inledningsvis att både lärosätets beslut i ärendet och lärosätets yttrande är mycket knapphändigt formulerade. Av handlingarna får det dock anses klarlagt att det bakomliggande motivet för beslutet är att N N inte har accepterat det erbjudande om fortsatt forskarutbildning som lärosätet har presenterat för henne. Detta styrks bl.a. av ett brev från rektor till N N den 3 november 2008. Överklagandenämnden bedömer också att det av handlingarna framgår att N N känner till detta bakomliggande motiv. Trots att det således visserligen finns brister i lärosätets beslutsmotivering bedömer Överklagandenämnden att det saknas anledning att undanröja beslutet på denna grund. Överklagandenämnden gör därefter bedömningen att det inte förekommit någon annan brist i universitetets handläggning av ärendet som föranleder Överklagandenämnden att undanröja det överklagade beslutet av formella skäl.

Enligt den reviderade individuella studieplanen skulle N N ha hållit ett "60%-seminarium" under höstterminen 2003 och hon skulle ha disputerat under höstterminen 2005. Detta har inte skett. N N har därför åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Frågan som Överklagandenämnden därefter ska ta ställning till är om N Ni väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden. Vid denna bedömning ska det vägas in om fakultetsnämnden har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Av handlingarna framgår att det har förekommit en rad brister i lärosätets hantering av N Ns doktorandstudier. Lärosätet har låtit N N bedriva sina forskarstudier på distans och har inte säkerställt att någon årlig uppföljning av hennes individuella studieplan har genomförts. Dessa brister har också kritiserats av Högskoleverket. Efter det att Högskoleverket inlett en utredning, efter en anmälan från N N, har lärosätet emellertid givit N N ett förslag till hur hon ska kunna fortsätta och slutföra sin forskarutbildning. Överklagandenämnden anser att det är tydligt att lärosätet inte har fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen fram till dess att Högskoleverket initierade en utredning av lärosätets hantering av N Ns forskarutbildning. Därefter har dock lärosätet agerat i ärendet och det som Överklagandenämnden nu ska pröva är om dessa åtgärder innebär att lärosätet har fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

I denna del framkommer att universitetet har erbjudit N N en anställning som doktorand vid lärosätet under tjugofyra månader på heltid med anknytning till någon av de forskarutbildningsplatser som finns vid den filosofiska fakulteten. I anställningen ingår sedvanliga kringresurser, såsom t.ex. en arbetsplats. N N har vidare erbjudits erforderlig handledning under denna tid. Huvudhandledaren ska vara knuten till Linköpings universitet medan den biträdande handledaren kan anslutas från något annat universitetet. Lärosätet erbjuder detta under förutsättning att N N uppfyller de åtaganden som hon och handledaren tillsammans med aktuell forskarutbildningsstudierektor gemensamt kommer överens om i den individuella studieplanen. N N har inte godtagit detta erbjudande utan krävt att få slutföra sina forskarstudier antingen vid Uppsala universitet eller vid the University of Kent.

Av handlingarna framgår att N Ns tidigare handledare anser att det möjligen borde kunna övervägas att beakta N Ns förslag om att genomföra utbildningen vid ett utländskt universitet, om N N dokumenterar att detta skulle vara ett fullt realistiskt alternativ. Universitetet har dock inte beviljat henne detta. I ett brev från rektor den 5 maj 2008 upprepas erbjudandet och rektor anger att lärosätets erbjudande ger N N goda möjligheter att avsluta sina forskarstudier. Det är rektors uppfattning att universitetet enbart kan stödja N Ns forskarstudier om de genomförs vid universitetet och i den omfattning och med de villkor som tidigare preciserats. I ett brev från rektor den 29 augusti 2008 upprepas erbjudandet på nytt och där anges att de förslag till åtgärder som N N själv förordat är av sådan karaktär att de vid en samlad bedömning inte skäligen kan tillmötesgås.

N N har uttalat att hon har blivit utsatt för kränkande särbehandling vid Linköpings universitet och därför inte kan tänka sig att fortsätta sin forskarutbildning om hon måste vara placerad vid lärosätet. Frågan om kränkande särbehandling har dock utretts av universitetet, som inte funnit att någon kränkande särbehandling har förekommit. Någon utredning av tredje part angående frågan om kränkande särbehandling finns inte att tillgå i ärendet.

Överklagandenämnden gör bedömningen att ett lärosäte inte kan anses vara skyldigt att låta en doktorand få slutföra sin utbildning vid ett annat universitet. Lärosätet har erbjudit N N en biträdande handledare från ett annat lärosäte, vilket innebär att N N skulle få möjligheter att få synpunkter från en utomstående forskare. Med hänsyn till de åtgärder som universitetet nu har vidtagit för att erbjuda N N möjlighet att slutföra sina forskarstudier är det nämndens mening att lärosätet har fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Även om N N i perioder varit utsatt för påfrestningar och känt obehag inför att återuppta sina studier vid Linköpings universitet utgör dessa förhållanden inte tillräckliga skäl för varför hon inte har fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Vid en samlad bedömning av omständigheterna i ärendet finner Överklagandenämnden därför att N N i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Universitetet har därför haft fog för sitt beslut att hon inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Överklagandet ska därför avslås.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden för högskolan avslår överklagandet.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.