Beslut 2012-04-13 (reg.nr 451-14-12)

Fråga om det av utredningen i ärendet framgått att en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Bakgrund

NN antogs den 16 juni 2008 som doktorand vid institutionen för mekanik vid Kungl. Tekniska högskolan (KTH). Lärosätet beslutade den 22 december 2011 att NN från och med den 1 januari 2012 inte längre skulle ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildning. Som grund för beslutet anförde KTH följande. Högskolan har fastställt en individuell studieplan för NN:s utbildning på forskarnivå. Högskolan har även i övrigt fullgjort sina åtaganden enligt 6 kap. 29 § högskoleförordningen (1993:100). NN har trots de resurser som ställts till hennes förfogande väsentligen åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Yrkanden m.m.

NN överklagar beslutet och yrkar att beslutet ska upphävas. Till stöd för sin talan anför hon bl.a. följande. Hon har uppfyllt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Hennes licentiatavhandling fick också positiv respons från opponenten. Rektorsbeslutet är väldigt knapphändigt och saknar analys och motivering. Det framgår inte på vilket sätt rektor anser att hon väsentligt åsidosatt sina åtaganden. Detta är problematiskt, då den skriftliga studieuppföljningen som gjorts är bristfällig. De studieplaner som godkänts av henne, hennes handledare och den forskarutbildningsansvarige har i princip uppfyllts. Revideringar har gjorts mellan revideringstillfällena, men inte mer eller mindre än vad man kan förvänta sig. Det finns inte någon dokumentation om att handledarna varit missnöjda med forskningen. Däremot framgår i e-postkorrespondens mellan henne och hennes handledare att man har förståelse för varför vissa moment tagit mer tid än initialt planerat. Det är vidare anmärkningsvärt att inga åtgärder har vidtagits eller att inga detaljerade skriftliga handlingsplaner har upprättats för att komma tillrätta med upplevda problem innan man gick så långt att man ville skilja henne från resurserna. Inga varningar som inte varit så subtila att hon inte förstått dem har kommunicerats. Den skriftliga dokumentationen antyder snarare att handledarna varit nöjda med henne. Opponenten på licentiatseminariet uttryckte inte någon missbelåtenhet med arbetet, utan ansåg snarare att det var bra presenterat och presterat med tanke på hennes psykosociala situation i slutet av avhandlingsskrivandet. Sammantaget kan en studieuppföljning av denna kvalitet i form av relativt summariska studieplaner och med liten skriftlig dokumenterad studieuppföljning och avsaknad av detaljerad åtgärdsplan inte ligga till grund för att dra in hennes handlingsresurser. Det är en fara för rättssäkerheten om doktoranderna inte är skyddade av sina studieplaner.

Överklagandenämnden för högskolan har bett KTH att yttra sig över NN:s överklagan samt att tydligt redogöra för grunderna för sitt beslut.

KTH bestrider bifall till överklagandet och anför i huvudsak följande. Rektor har inhämtat yttranden från huvudhandledaren och den biträdande handledaren och har härvid kunnat konstatera att KTH har fastställt en individuell studieplan för NN:s utbildning på forskarnivå. Trots de resurser som ställts till hennes förfogande har hon inte presterat i relation till vad som anges i den individuella studieplanen och får därvid anses ha åsidosatt vad som ålegat henne. Det har inte framkommit något som skulle innebära att KTH inte kan anses ha fullgjort sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Utöver vad som anförs här och i ingivna skrivelser av berörd skola samt i det överklagade beslutet har KTH inget ytterligare att anföra.

KTH har till sitt yttrande fogat ett yttrande från NN:s handledare och biträdande handledare, där i huvudsak följande anges. Handledarna har gemensamt kommit fram till att NN inte följt sina studieplaner och att alla försök att hjälpa henne att uppnå planerna har misslyckats. Ett licentiatarbete har godkänts och var till nöds acceptabelt med den måttstock som tillämpas, men NN avviker kraftigt från de uppställda planerna på grund av misslyckandena. Arbetet har inte lett till avsedda projektresultat. En normal målsättning om internationell publicering misslyckades. Trots detta är de formella kraven på en licentiatexamen fullgjorda, även om avvikelsen från planerna på grund av de successiva anpassningarna till hennes förmåga kommit att bli mycket stora. KTH:s blankett för studieplaner har varit främst framåtsyftande och kritiska aspekter ska diskuteras på annat sätt. Så har också skett. Enligt KTH:s regelverk är huvudhandledaren examinator i forskarutbildningen, åtminstone i fråga om licentiatexamen. Den 20 maj 2011, när licentiatrapporten gått till tryck, uttryckte handledarna vänligt men bestämt en rekommendation till NN att nöja sig med en licentiatexamen, då handledarna inte hade förtroende för hennes förmåga att klara av en doktorsexamen. Det noteras att det givits ett flertal belagda, och därutöver många muntliga, varningar till henne under det sista licentiatåret om att handledarnas positiva bedömning av hennes framgång var helt beroende av ett gott licentiatarbete. Trots detta blev arbetet undermåligt i de avseenden som pekar framåt. Inledningen till skeendet bekräftas av bilagt mejl från huvudhandledaren till granskaren den 8 juni 2011. På nämnda rekommendation har NN reagerat genom att vägra fortsätta arbeta, men trots detta tagit strid för sin anställning som doktorand. Hon har haft en doktorandtjänst till och med december 2011. Hon har haft en arbetsplats på institutionen och har haft tillgång till handledarna, men har inte närvarat eller gjort något. När huvudhandledaren bett NN att revidera i ett av sina manuskript som underkänts har hon också vägrat.

Till handledarnas yttrande har fogats diverse e-postkorrespondens.

NN har kommit in med en slutlig skrivelse, där hon bl.a. anför följande. Hon vill trycka på den stora fara om studieplaner och dokumenterat uppföljande av forskarstudieprestationer i klass med hennes räcker som skäl för att dra in handledningsresurserna. Handledarna verkar tro att forskningsresultaten i sig är skäl för indragning av doktorandhandledningen, men så är inte det rättsliga läget. Det åligger handledarna att följa upp studierna och att återkoppla resultaten på ett tydligt sätt. Även återkopplingar och åtgärder för att få bukt med eventuella problem måste dokumenteras. Så har inte skett. Att hänvisa till att man på andra vägar än via studieplanen kommunicerat att studierna misslyckats och att detta är skälen till de ändringar som kontinuerligt gjorts i studieplanen är inte rimligt. Det enda som säkrar doktorandens rättssäkerhet är den individuella studieplanen, vilket också såvitt hon förstår är lagstiftarens intentioner. Om det dessutom rör sig om en doktorand där man misstänker att budskapet inte går fram måste den skriftliga dokumentationen vara ännu tydligare. Gällande licentiatexamens kvalitet så stämmer det att huvudhandledaren godkänt arbetet. Då har hon också huvudhandledarens heder på att arbetet levde upp till de kvalitetskrav som ställs.

Utredning

NN antogs som doktorand den 16 juni 2008 vid KTH. Den 13 juni 2011 fullgjorde NN kraven för en licentiatexamen. Hennes doktorandanställning upphörde den 31 december 2011.

Av den individuella studieplanen från den 10 oktober 2008 framgår att NN:s forskarstudier var planerade att ta fyra år och sex månader och att planen var att hon skulle ta sin licentiatexamen i december 2010 och sin doktorsexamen i december 2012. Av studieplanen framgår vidare att NN skulle ha regelbundna möten, minst varje vecka, med sin huvudhandledare och varje månad med andra handledare.

Av NN:s individuella studieplan från den 28 september 2009 framgår att NN vid denna tidpunkt hade klarat av 20 procent av "total degree requirements" och att tiden för hennes planerade doktorsexamen hade flyttats fram till april 2013.

Enligt NN:s individuella studieplan från den 3 september 2010 hade hon vid denna tidpunkt klarat av 40 procent av "total degree requirements" och man vidhöll att NN skulle ta sin licentiatexamen i december 2010 och sin doktorsexamen i april 2013.

I den individuella studieplanen från den 20 januari 2011 framgår att hon fortfarande klarat av 40 procent av "total degree requirements". Hennes planerade licentiatexamen hade i denna studieplan flyttats fram till mars 2011 och hennes doktorsexamen till maj 2013.

I den sista individuella studieplanen från den 9 maj 2011 framgår att NN klarat av 50 procent av sina forskarstudier, att hennes licentiatexamen planerades till juni 2011 och att något datum för hennes doktorsexamen inte längre angavs. I planen angavs att nästa uppdatering av den individuella studieplanen skulle ske i augusti 2011.

I institutionens ansökan till rektor framförs bl.a. följande. NN har visat oförmåga att följa de uppgjorda studieplanerna. De fem successiva studieplanerna visar tydligt hur målet med forskningen successivt beskurits, att kurser senarelagts efter misslyckad examination och att det planerade datumet för licentiatexamen har flyttats fram. Tiden mellan antagning och examen är ungefär tre år, vilket inte i sig är uppseendeväckande lång tid, men det bör noteras att NN tillgodoräknats 15 högskolepoäng för kurser tagna i St. Petersburg före antagningen på KTH och att hon endast haft mycket litet av institutionstjänstgöring. Institutionens åsikt är att NN:s licentiatarbete är passabelt med mycket liten marginal. Institutionen anser att den fullgjort alla skyldigheter i denna utbildning. Handledningen har hela tiden varit intensiv och entusiastisk från två handledare. NN har fått positivt stöd för sin forskning, men implikationerna av upprepade diskussioner om begränsning och förlängning av forskningsuppgiften förefaller inte ha gått fram till NN. Institutionen har hjälpt NN till både akut och långsiktigt stöd, men NN har valt att avstå från bl.a. fortsatt konstruktiv diskussion.

Skäl

Tillämpliga bestämmelser

I 6 kap. 29 § första stycket högskoleförordningen anges att för varje doktorand ska det upprättas en individuell studieplan. Planen ska innehålla högskolans och doktorandens åtaganden och en tidsplan för doktorandens utbildning. Planen ska beslutas efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare.

Av andra stycket följer att den individuella studieplanen regelbundet ska följas upp och efter samråd med doktoranden och hans eller hennes handledare ändras av högskolan i den utsträckning som behövs. Utbildningstiden får förlängas bara om det finns särskilda skäl till det. Sådana skäl kan vara ledighet på grund av sjukdom, ledighet för tjänstgöring inom totalförsvaret eller för förtroendeuppdrag inom fackliga organisationer och studentorganisationer eller föräldraledighet.

I 6 kap. 30 § första stycket högskoleförordningen, som trädde i kraft den 1 januari 2011, anges att om en doktorand i väsentlig utsträckning åsidosätter sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, ska rektor besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för utbildningen. Innan ett sådant beslut fattas ska doktoranden och hans eller hennes handledare ges möjlighet att yttra sig. Prövningen ska göras på grundval av deras redogörelser och annan utredning som är tillgänglig. Vid bedömningen ska det vägas in om högskolan har fullgjort sina egna åtaganden enligt den individuella studieplanen. Beslutet ska vara skriftligt och motiverat.

Möjligheten att dra in en doktorands handledning och andra resurser har ytterst sin grund i högskolelagens (1992:1434) krav på att universitetens och högskolornas resurser utnyttjas effektivt (jfr 1 kap. 4 § högskolelagen). I förarbetena till de redovisade författningsbestämmelserna, där rektor enligt högskoleförordningens bestämmelser efter den 1 januari 2011 har övertagit fakultetsnämndens ansvar, uttalade regeringen följande. Det bör vara möjligt att besluta att en doktorand inte längre ska få ta högskolans resurser i anspråk, om doktoranden skulle ha mycket liten framgång i studierna, och detta inte beror på orsaker som föräldraledighet, sjukdom, militärtjänst eller liknande. Om doktoranden i väsentlig mån har misslyckats med att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen, bör fakultetsnämnden kunna besluta att doktoranden inte längre ska ha rätt till handledning, arbetsplats och övriga resurser, och det även innan den tid gått som motsvarar 160 poäng. Vid bedömningen ska också vägas in i vilken mån fakultetsnämndens åtaganden enligt studieplanen uppfyllts, till exempel vad gäller handledningen (prop. 1997/98:1, utgiftsområde 16, sid. 167).

Överväganden

Den fråga Överklagandenämnden för högskolan har att ta ställning till i ärendet är om det är visat att NN i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Överklagandenämnden konstaterar inledningsvis att KTH har lämnat en mycket knapphändig motivering till sitt beslut att NN inte längre ska ha rätt till handledning och andra resurser för forskarutbildningen. Överklagandenämnden har därför bett KTH att komma in med en tydlig redogörelse över grunderna för sitt beslut. KTH har därefter i huvudsak hänvisat till sitt beslut, till handlingarna i ärendet och till en skrivelse från NN:s handledare med bilagor. Överklagandenämnden konstaterar mot denna bakgrund att det inte finns någon sammanhängande redogörelse över händelseförloppet i ärendet eller över vilka åtgärder KTH har vidtagit för att uppfylla sina åtaganden enligt den individuella studieplanen.

Av handlingarna framgår att NN antogs till forskarstudierna den 16 juni 2008 och enligt den individuella studieplanen från den 10 oktober 2008 skulle ta sin licentiatexamen i december 2010 och sin doktorsexamen i december 2012. I de reviderade studieplanerna flyttades datumen för hennes licentiatexamen och doktorsexamen succesivt fram i tiden. Slutligen angavs i den sista reviderade studieplanen från den 9 maj 2011 inte längre något datum för hennes doktorsexamen utan endast att hennes licentiatexamen planerades till juni 2011. Tidpunkten för nästa uppdatering av den individuella studieplanen angavs till augusti 2011. NN lade fram sitt licentiatarbete i juni 2011 och arbetet godkändes av KTH genom hennes huvudhandledare.

Överklagandenämnden gör bedömningen att det med stöd av de reviderade studieplanerna inte framgår att NN skulle ha åsidosatt sina åtaganden enligt dessa studieplaner. Det finns heller inte någon tydlig dokumentation från NN:s handledare om hur de skulle ha kommunicerat med NN rörande hur de ser på kvaliteten på hennes studier, hur hennes arbete förhåller sig till vad som är bestämt i den individuella studieplanen och vilka konsekvenser detta kan få för hennes resurser för forskarutbildningen. Enligt den sista reviderade studieplanen skulle NN ta sin licentiatexamen i juni 2011, vilket hon också gjort. Hon har alltså på den punkten fullgjort sina åtaganden. Mot bakgrund av att detta arbete är godkänt anser Överklagandenämnden att det saknas anledning att fästa någon vikt vid att hennes handledare i efterhand har framfört negativa synpunkter på licentiatarbetets kvalitet.

Överklagandenämnden gör bedömningen att det av dokumentationen och övrig utredning i ärendet inte framgår att NN i väsentlig utsträckning har åsidosatt sina åtaganden enligt den individuella studieplanen. Mot denna bakgrund gör Överklagandenämnden bedömningen att NN ska ha fortsatt rätt till handledning och andra resurser. Överklagande ska således bifallas.

Nämndens avgörande

Överklagandenämnden bifaller överklagandet och beviljar NN fortsatt rätt till handledning och andra resurser.

Enligt 5 kap. 1 § högskolelagen (1992:1434) får Överklagandenämndens beslut inte överklagas.