Beslut 2003-10-03 (reg.nr 41-349-03)

Begäran om att få tillgodoräkna sig juristkurser från Frankrike för kursen Rättshistoria och allmän rättslära inom juristprogrammet vid Uppsala universitet. Allmänt om tillgodoräknande av utländska juristutbildningar.

Ärendets bakgrund

FL är student inom juristutbildningen vid Uppsala universitet. Hon ansökte hos universitetet om tillgodoräknande av de franska universitetskurserna Histoire des Institutions avant 1789, Histoire des Institutions après 1789, Méthodologie juridique et Introduction au droit, samt Histoire des Idées politiques après 1789, för kursen Rättshistoria och allmän rättslära, 10 poäng, inom juristprogrammet.

Universitetet avslog ansökan. Som skäl för beslutet angavs bland annat följande. I dessa kurser [de franska kurserna] saknas studier av den svenska rättstraditionen samt analyser i ämnet allmän rättslära. Kurserna kan tillgodoräknas som del av kursen Rättshistoria och allmän rättslära, 10 poäng, efter komplettering av studier av den svenska rättstraditionen i ett komparativt perspektiv samt komplettering av två rättsfallsanalyser i ämnet allmän rättslära.

Yrkande m.m.

FL överklagade beslutet och yrkade bifall till sin ansökan. I andra hand yrkade hon att få tillgodoräkna sig så mycket som möjligt av utbildningen.

FL anförde bland annat följande till stöd för sin talan. Mellan 1991 och 1996 läste hon den franska juristutbildningen vid juridiska fakulteten i Aix-en-Provence samt vid universitetet i Tübingen, Tyskland. Därefter läste hon ett magisterprogram i EG-rätt vid Stockholms universitet. Hösten 1999 antogs hon till juris kandidatprogrammet vid Uppsala universitet. Som ett led i avslutning av utbildningen ansökte hon om tillgodoräknande av fyra franska kurser som hon ansåg motsvarade kursen Rättshistoria och allmän rättslära.

- Av ansökningsblanketten framgår att institutionen ställer ett generellt krav på komplettering oavsett vilka kurser som studenten önskar tillgodoräkna. Fakulteten kan rimligen inte i förväg uppställa ett generellt krav på komplettering eftersom den inte vet vilka kurser som skall kompletteras innan en ansökan inlämnats. De skillnader som naturligtvis föreligger mellan de franska och de svenska kurserna var inte så väsentliga att det fanns anledning att vare sig avslå hennes ansökan om tillgodoräknande eller kräva en komplettering av kursen.

- Att den svenska rättsutvecklingens relation till den europeiska utvecklingen inte särskilt berörs i den franska juristutbildningen utgör inte någon väsentlig skillnad som motiverar den av universitetet begärda kompletteringen. Det föreligger naturligtvis en skillnad men denna är inte väsentlig. Skulle Överklagandenämnden finna att så ändå är fallet, skulle hon vilja att den även bedömer om kompletteringskraven är rimliga i förhållande till det som behöver kompletteras.

- Vad beträffar delkursen allmän rättslära anser hon att kursen Méthodologie juridique et Introduction au Droit ger förmåga att analysera juridisk argumentation genom att belysa metoder och tolkningsprinciper vilket även de andra kurserna gör. Det året hon läste Histoire des institutions avant 1789 hade hon en "travaux dirigés" i ämnet vilket innebar fördjupade studier och kommentarer av argumentation och filosofin i jämförande historiskt perspektiv.

- En alltför snäv tolkning av rekvisitet "väsentlig skillnad" leder till en begränsad studentmobilitet vilket är tvärtemot Lissabonkonventionens syfte enligt konventionens explanatory report. Detta leder till dels att studenter kompletterar sina kurser trots att detta inte är nödvändigt, dels att institutionen verkar vilja frångå att det är den som har bevisbördan och skall visa att kurserna skiljer sig åt på ett väsentligt sätt.

Kursföreståndaren CGS vid universitetets juridiska institution anförde i yttrande bland annat följande. Juridiska institutionen uppställer inte i förväg något generellt krav på komplettering för tillgodoräknande av kurser. Institutionen har gjort en materiell prövning av huruvida den aktuella franska utbildningen skulle kunna tillgodoräknas. En annan sak är att det "generellt" krävs komplettering om den andra utbildningen efter en prövning visar sig sakna sådana inslag som medför att det blir en väsentlig skillnad i förhållande till utbildningen i Uppsala eller som gör att den inte kan sägas i huvudsak svara mot uppsalautbildningen.

- Enligt beslutet uppmanades FL att kontakta kursföreståndaren beträffande kompletteringen. Vid en sådan kontakt skulle naturligtvis ytterligare anvisningar lämnas beträffande hur kompletteringen kunde göras.

- Enligt den för kursen Rättshistoria och allmän rättslära gällande kursplanen skall kursen fördjupa kunskaper och insikter som inhämtats under juristutbildningens första nivå. Det innebär att kursdeltagarnas kunskaper om huvudsakligen svensk rätt skall sättas in i ett komparativt rättshistoriskt och rättsteoretiskt perspektiv. Som ett mål för rättshistoriedelen gäller vidare att den svenska rättsutvecklingens relation till den europeiska rättsutvecklingen skall uppmärksammas särskilt. Som ett särskilt mål för allmän rättslära gäller att kunna analysera juridisk argumentation sådan den framträder t.ex. i domskäl med avseende på olika tolknings- och andra metodprinciper. Enligt Juridiska institutionen följer av de nämnda föreskrifterna att det föreligger en väsentlig eller huvudsaklig skillnad i förhållande till kursen Rättshistoria och allmän rättslära om den kurs som skall tillgodoräknas saknar inslag där deltagarnas kunskaper om svensk rätt och rättstradition sätts in i ett internationellt och komparativt perspektiv. Då sådana inslag saknades i de kurser som FL önskade tillgodoräkna avslogs ansökan samtidigt som möjligheten till tillgodoräknande efter viss komplettering erbjöds. Juridiska institutionen anser inte att den komplettering som skulle krävas (två PM eller deltagande i sammanlagt fem seminarier) är orimlig i förhållande till vad som behöver kompletteras för att ett tillgodoräknande skall kunna ske.

- Juridiska institutionen vill på intet sätt begränsa studentmobiliteten utöver de innehållskrav som följer av utbildningsplan och kursplaner. Institutionen har ett omfattande utbytesprogram och ser internationaliseringen av juristutbildningen som ett särskilt angeläget mål. När det gäller kursen Rättshistoria och allmän rättslära erbjuds den även på engelska och har deltagare från många olika utländska universitet. Kravet på anknytning till svensk rätt och rättstradition i kursen syftar till att ge deltagarna förståelse för hur den egna traditionen ser ut i vid en internationell jämförelse. Samma krav ställs på de utländska kursdeltagarna att de skall kunna sätta in den tradition som huvudsakligen präglat deras juristutbildning i ett internationellt sammanhang. - Den begärda kompletteringen omfattar cirka 4 poäng sammanlagt och den del som kan tillgodoräknas omfattar därmed 6 poäng.

FL inkom med yttrande. Hon uppgav också att hon hittills fått tillgodoräkna sig 10 poäng från sin franska juristutbildning och 40 poäng från magisterutbildningen vid Stockholms universitet.

Överklagandenämnden yttrade

Skäl:

Enligt 6 kap. 12 § första stycket högskoleförordningen (1993:100) har en student vid en högskola inom landet, som har gått igenom viss grundläggande högskoleutbildning med godkänt resultat, rätt att tillgodoräkna sig detta för högskoleutbildning vid annan högskola. Detta gäller dock inte, om det finns en väsentlig skillnad mellan utbildningarna. Enligt andra stycket gäller detsamma studenter som har gått igenom en viss utbildning med godkänt resultat vid universitet eller annan läroanstalt för högre utbildning bland annat hos den som är part i Europarådets konvention av den 11 april 1997 om erkännande av bevis avseende högre utbildning i Europaregionen. - Frankrike är part i ovan nämnda konvention.

I förarbetena till högskolelagen (1992:1434) anges att bestämmelsen om tillgodoräknande måste tillämpas generöst (bet. 1992/93:UbU3 Ny högskolelag m.m. s. 28). Det ankommer på högskolan att visa att det finns en väsentlig skillnad mellan utbildningarna (se prop. 2001/02:15 s. 180).

Juristutbildningar - såväl svenska som utländska - innebär i regel studier av nationella rättsordningar. På grund härav uppkommer särskilda svårigheter för de studenter som önskar tillgodoräknande av utländsk juridisk utbildning mot svensk juridisk utbildning. Dessa särskilda svårigheter medför att en student med utländsk juristutbildning ofta är tvungen att läsa om stora delar av utbildningen vid det svenska universitetet för att kunna avlägga en jur kand-examen. Mot bakgrund av de starka strävandena mot ökad internationell akademisk rörlighet och ömsesidigt erkännande av utbildningar, som kommer till uttryck genom bland annat den s.k. Lissabonkonventionen och ovan redovisade författningstext, är det emellertid angeläget att det sker en generös prövning av frågan om tillgodoräknande vad gäller de kurser som inte syftar till att ge direkta kunskaper om gällande nationell rätt.

Universitetets inställning får uppfattas så att det huvudsakliga skälet till beslutet om avslag är att de franska kurserna saknar inslag där kunskaper om svensk rätt och rättstradition sätts in i ett internationellt och komparativt perspektiv. Med särskilt beaktande av vad som anförts ovan finner Överklagandenämnden att de skillnader som universitetet redovisat inte kan anses vara av sådan väsentlig beskaffenhet att tillgodoräknande inte kan ske. Överklagandenämnden har vid sin prövning fäst vikt vid att FL dels genom övrig svensk juristutbildning har inhämtat eller kommer att inhämta kunskaper i svensk rätt, dels att hon genom de åberopade franska kurserna får anses ha genomfört studier med internationellt och komparativt perspektiv.

På anförda grunder skall överklagandet bifallas.

Nämndens avgörande:

Överklagandenämnden för högskolan bifaller överklagandet och förklarar att FL får tillgodoräkna sig de åberopade studierna för kursen Rättshistoria med allmän rättslära, 10 poäng, vid Uppsala universitet.