Beslut 2015-06-12, reg.nr 243-348-15

Fråga om lärosätet haft stöd för att som krav för examen kräva att en student ska ha genomgått ett moment - i detta fall egenterapi - som inte ingått in en kurs inom utbildningen.

Bakgrund

NN ansökte hos Umeå universitet om examensbevis för psykoterapeutexamen. Universitetet avslog hans ansökan med hänvisning till att han inte inkommit med intyg över genomförd egenterapi.

Yrkande m.m.

NN överklagade universitetets beslut och anförde bl.a. följande. Han hänvisar i första hand till 1 kap. 1 § regeringsformen som fastslår att den offentliga makten utövas under lagarna. Han anser att legalitetsprincipen är åsidosatt i detta ärende. Som skäl för avslag på ansökan åberopades examensföreskrifterna som hänvisar till övriga krav på genomförd s.k. egenterapi. Han anser att detta krav inte kan ställas med hänvisning till gällande lagstiftning och Umeå universitets regelverk. I examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen, avseende psykoterapeutprogrammet går det under rubriken Övrigt att läsa följande ”För psykoterapeutexamen ska också de preciserade krav gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning." Detta ger Umeå universitet rätt att specificera egna krav för examen. Han anser att det uppställda kravet om 75 timmars egenterapi såväl i längd som i innehåll inte har någon dokumenterad koppling till förutsättningarna att verka som psykoterapeut och är inte oundgängligt för att nå examensmålen för psykoterapeutexamen. Således strider kravet ytterst mot kravet på saklighet i 1 kap. 9 § regeringsformen.

Vidare anges i utbildningsplanen och examensföreskrifterna för psykoterapeutprogrammet att terapin ska ske hos legitimerad psykoterapeut. Då en yrkesutövare arbetar under sin legitimation med självständigt arbete inom hälso- och sjukvårdens område, är verksamheten att betrakta som hälso- och sjukvård och lyder under hälso- och sjukvårdslagen. Denna uppfattning delas av de terapigivande psykoterapeuterna, då dessa för journal och vid terapin debiterar mervärdesskatt på sitt arvode. Vad som ytterligare styrker att detta ska betraktas som hälso- och sjukvård är att studenten går in i en reell patientroll i förhållande till en yrkesutövande psykoterapeut. Inslaget är inte av övande, demonstrerande eller beskrivande karaktär. Den slutsats som kan dras av detta är att Umeå universitet, genom sina examensföreskrifter, ställer som krav på studenterna, att för att få examen som psykoterapeut, ska de ha genomgått en hälso- och sjukvårdande behandling. Han anser att det inte i gällande lagstiftning finns utrymme för ett lärosäte att ställa ett sådant krav.

I det fall terapin inte kan anses vara hälso- och sjukvård infinner sig nedanstående brister i legalitetsprincipen. Enligt 4 kap. 4 § högskolelagen ska utbildningen vara avgiftsfri för studenter som är medborgare i en stat som omfattas av avtalet om Europeiska ekonomiska samarbetsområdet, eller t.ex. Schweiz. Enligt saklighetsprincipen ska krav som ställs i en examensföreskrift vara sådana som kan uppfyllas inom ramen för aktuell utbildning. Då kravet på egenterapi förutsätter att studenten själv finansierar denna, vilket också uttrycks explicit i den gällande utbildningsplanen för psykoterapeutprogrammet, uppfylls inte ovanstående paragraf i högskolelagen, utan kostnaden för egenterapin är att betrakta som en avgift för utbildning. Vidare föreskrivs i 1 kap. 2 § högskolelagen att utbildning ska vila på vetenskaplig grund och beprövad erfarenhet. Han anser att den vetenskapliga grunden för egenterapi är icke förekommande, eller som bäst synnerligen grund.

I Umeå universitets eget styrdokument "Regler och riktlinjer för betyg och examination" specificeras förutsättningarna för att kräva deltagande av student. Bland annat skrivs att för att kräva deltagande av en student vid ett utbildningsmoment, s.k. obligatoriskt utbildningsmoment, ska detta vara av prövande karaktär.

Då kravet på genomförd egenterapi är just ett krav, kan detta anses falla in under ovanstående punkt och ska betraktas som ett obligatoriskt undervisningsmoment. Givet detta, så uppfyller inslaget inte kravet på att vara av prövande karaktär, då endast närvaron ska bedömas och intygas. Det finns heller inte någon grund att hävda att inslaget är någon form av förberedelse eller demonstration då inslaget i övrigt är helt frikopplat från programmet. Då det dessutom inte finns någon insyn i inslagets genomförande, möjlighet till omprövning eller överklagan har studenten ingen möjlighet att hävda sin rätt juridiskt. Med ovanstående som grund anser han det klarlagt att argumentet för beslutat avslag, i form av krav på genomförd egen terapi, inte kan anses giltigt. Som följd av detta bör examen beviljas.

Umeå universitet vidhöll sitt ställningstagande och anförde i yttrande bl.a. följande. Universitetet vidhåller sitt beslut att NN inte uppfyller examensfordringarna för psykoterapeutexamen med inriktning kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi. Enligt den lokala examensbeskrivningen för psykoterapeutexamen med inriktning kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi framgår att för examen krävs intyg om genomförd egenterapi. Egenterapin ska omfatta 75 timmar individualterapi eller 160 timmar i grupp. Terapin ska vara utförd av legitimerad psykoterapeut och får inte vara äldre än 10 år.

Frågan om egenterapins betydelse har diskuterats av Högskoleverket i flera utredningar. Att egenterapin kommit att ifrågasättas är framförallt av ekonomiska skäl, men på senare tid även av ideologiska. Några inriktningar lägger inte samma vikt vid egenterapin varför dess omfattning har börjat ifrågasättas. Initialt ingick egenterapin inom utbildningens ram men av ekonomiska skäl lades den utanför och blev en angelägenhet för studenternas arbetsgivare. Egenterapin hamnade i en gråzon mellan arbetsgivare och universitet och har fram till i dag inte ifrågasatts.

När NN sökte utbildningen stod egenterapin tydligt angiven som krav för psykoterapeutexamen. Universitetet ser ingen anledning att gå ifrån kravet i efterhand. Även hos Socialstyrelsen finns angivelser om krav på egenterapi som ett led i utbildningsgången fram till legitimation för psykoterapeuter (se Utbildningsgången fram till legitimation för psykoterapeuter).

NN inkom med yttrande i vilket han har anförde bl.a. följande. Universitetet hänvisar bl.a. till Socialstyrelsen för att påvisa att det finns krav på genomgången egenterapi för legitimation. Detta är ett felaktigt påstående då Socialstyrelsen inte har mandat att ställa krav på specifika inslag. Krav för legitimation för psykoterapeuter finns i 4 kap. 1 § patientsäkerhetslagen, som endast nämner psykoterapeutexamen som krav. Den skrivning som Socialstyrelsen har på sin hemsida är snarast en beskrivning av lärosätenas uppbyggnad av utbildningen.

Skäl

Författningsbestämmelser m.m.

Enligt 6 kap. 9 § högskoleförordningen (1993:100) ska en student som uppfyller fordringarna för examen på begäran få examensbevis av högskolan.

Enligt 6 kap. 13 § ska all utbildning på grundnivå och avancerad nivå bedrivas i form av kurser. Kurser får föras samman till utbildningsprogram.

Av examensordningen, bilaga 2 till högskoleförordningen (1993:100) framgår att kraven för psykoterapeutexamen uppnås efter att studenten fullgjort kursfordringar om 90 högskolepoäng under en treårsperiod. Därtill ställs krav på

  • avlagd psykologexamen (enligt 1982 års studieordning eller senare bestämmelser),
  • läkarexamen med specialistkompetens i psykiatri eller barn- och ungdomspsykiatri,
  • socionomexamen, eller
  • annan motsvarande examen.

För de två sistnämnda grupperna krävs dessutom grundläggande psykoterapiutbildning.

Som mål för examen anges bl.a. att studenten ska visa sådan kunskap och förmåga som krävs för behörighet som psykoterapeut.

Vidare anges under Övrigt att studenten under utbildningen ska ha haft deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska uppgifter.

För psykoterapeutexamen ska också de preciserade kraven gälla som varje högskola själv bestämmer inom ramen för kraven i denna examensbeskrivning.

Av utbildningsplanen för Psykoterapeutprogrammet inriktning kognitiv och beteendeinriktad psykoterapi (daterad 2013-05-31, dnr 513-4564-06) framgår att för psykoterapeutexamen krävs intyg om genomförd egenterapi. Det framgår vidare att terapin inte bekostas av universitetet. Kravet på egenterapi framgår också av universitetets lokala examensföreskrifter.

Överklagandenämnden har tagit del av sex utbildningsplaner från psykoterapeutprogram vid andra lärosäten. I fem av dessa har egenterapin angetts som en kurs eller en del av en kurs.

Överklagandenämndens bedömning

NN har ansökt om examensbevis för psykoterapeutexamen. I ärendet är ostridigt att NN uppfyller kravet om fullgjorda kursfordringar om 90 högskolepoäng. Universitetet har inte heller ifrågasatt om han uppfyller kravet om deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska uppgifter. Han har dock inte visat att han uppfyller det av universitetet uppställda kravet om genomförd egenterapi av viss omfattning.

Av examensbeskrivningen för psykoterapeutexamen framgår inte något krav på att studenten ska ha genomgått egenterapi för att examen ska kunna utfärdas, på liknande sätt som det framgår att studenten under utbildningen ska ha haft deltidstjänstgöring med psykoterapeutiska uppgifter. Umeå universitet har anfört att egenterapin tidigare ingick i utbildningen men att den av ekonomiska skäl placerades utanför och blev en angelägenhet för studentens arbetsgivare.

Av högskoleförordningen framgår att utbildningen på grundnivå och avancerad nivå ska bedrivas i form av kurser. Kurser får föras samman till utbildningsprogram. Frågan Överklagandenämnden har att ta ställning till är om Umeå universitet har haft rätt att ställa upp krav på genomförd egenterapi för examen utan att egenterapin ingått i någon kurs.

I varje examensbeskrivning i examensordningen finns ett bemyndigande för lärosätena att ställa upp preciserade krav inom ramen för kraven i examensbeskrivningen. Bemyndigandet infördes som en del i den s.k. Bolognaanpassningen av examensordningen, som trädde i kraft den 1 juli 2007. I propositionen som låg till grund för förändringen anförde regeringen bl.a. att sådana preciserade krav kan t.ex. uttrycka vad som krävs för att erhålla en kandidatexamen i ett visst ämne eller med en viss inriktning (se prop. 2004/05:162 s. 104). Enligt Överklagandenämndens mening kan sådana krav avse att en student har läst vissa kurser inom ett visst huvudområde eller kurser med en viss inriktning. Något stöd för att kräva att en student ska genomföra moment utanför kurserna inom utbildningen med stöd av detta bemyndigande finns det enligt Överklagandenämndens mening således inte.

Överklagandenämnden finner med denna bakgrund att Umeå universitet inte har haft rättsligt stöd för att ställa krav på att en student ska ha genomgått egenterapi som inte ingått in en kurs inom utbildningen. Överklagandet ska därför bifallas.

Nämndens beslut

Överklagandenämnden för högskolan biföll överklagandet